Månad: december 2016

Vi får aldrig glömma att fred och frihet är det viktigaste för politiken att skapa

Vi har nog alla läst om depressionen som inträffade på 1930-talet. Det var en djup, ekonomisk kris som medförde ett starkt uppsving för nationalismen. Denna ekonomiska kris och denna nationalism blev sedan mycket bidragande faktorer till att andra världskriget bröt ut.

Efter andra världskriget sa vi ”aldrig mer”. Det var tanken om ”aldrig mer” som sedan bildade EU.

Den grundläggande tanken var ekonomisk integration. Den var att ”om inte varor passerar gränser, så kommer arméer göra det”, som den liberala ekonomen Frederic Bastiat en gång sa. När länder är ömsesidigt beroende – såsom de blir med en gemensam valuta och gemensam politik – blir de mindre benägna att kriga med varandra, eftersom de ekonomiska och sociala förlusterna då blir större.

De ekonomiska konjunkturerna kommer och går med jämna mellanrum. År 2008 inträffade den största ekonomiska krisen sedan depressionen, och nationalismens uppsving var återigen ett faktum. De kritiska rösterna mot den Europeiska unionen ökade i antal och i styrka, och länder försökte dra sig tillbaka från internationellt samarbete, tillbaka till sina homogena nationalstater och spänningen mellan länderna ökade.

Och visst. Nationalstatliga gränser kanske innebär en trygghet. De kanske innebär en trygghet i att man får igenom den jordbrukspolitik man vill, istället för att behöva anpassa sig till andra länder. Men att sträva mot det gränslösa, med mer integration mellan ekonomier och länder, innebär en mycket större trygghet. Det innebär en trygghet för fred och frihet.

För denna finanskris var det annorlunda från under depressionen. Denna gång fick vi – tack och lov – inget världskrig. Istället fick EU motta Nobels fredspris, för den fred och stabilitet som EU garanterat under finanskrisen. Vi får aldrig glömma att fred och frihet är den viktigaste tryggheten för politiken att skapa.

Men även om vi inte fått ett krig har de nationalistiska krafterna har lett till osämja i EU. Opinionsstödet för EU minskar, och Storbritannien planerar till och med att lämna unionen som under decennier bidragit till deras frihet och välstånd.

EU är inte perfekt. Men EU är jävligt bra. Vi får inte glömma att EU-samarbetet och dess valuta fortfarande är relativt nya fenomen. Sedan finanskrisen har otroligt mycket gjorts för att euron ska bli en stabilare valuta, och EU har historiskt hela tiden blivit bättre och mer demokratiskt, och fortsätter att bli det. Det är viktigt att vi i dessa tider – när nationalism och främlingsfientlighet återigen växer – står upp för, och fördjupar, det fredssamarbete som den Europeiska Unionen är.

För freden och friheten kommer tyvärr aldrig vara huggen sten. Även om den idag av många tas för given – och kanske just därför – är det viktigt att vi fortsätter stå upp för den.

Vi får aldrig glömma bort vårt ”Aldrig mer” som ledde fram till unionens skapande. Vi får aldrig glömma bort vilka fruktansvärda krig som utkämpats i nationalismens namn. Och vi får aldrig glömma att ett mer integrerat EU är svaret på frågan om hur vi garanterar fred och frihet på vår kontinent.

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Saga Bowallius. Foto: Privat.

Hur blir LUF:s 2017?

Vinterledigheten är snart över och det nya året närmar sig. Vi får hoppas att alla LUF:are ätit mycket pepparkakor och lussebullar och samlat sina krafter, för 2017 står mycket på agendan! Vi har frågat sex LUF:are hur de hoppas LUF:s 2017 blir, här kan du läsa deras svar.

Håller du med eller inte? Lämna en kommentar här eller på facebook!

 

Anders Viking Pettersson, Distriktsordförande för LUF Värmland

Anders Viking Pettersson. Foto: privat.

”Jag hoppas LUF förstärker det ideologiska arbetet under 2017, det behövs i en tid där liberala värderingar är ifrågasatta och att vi inte faller in i enkla lösningar på svåra problem.”

 

Joar Forssell, Ordförande för LUF

Joar Forssell. Foto: Dennis Lindbom

När det inte är valår brukar LUF tappa medlemmar. Jag önskar att 2017 blir året då vi bryter den regeln och växer istället. Jag hoppas också att det blir ett lugnt år i partiet och att vi klarar av att vara en riktigt hård opposition mot socialistregeringen.”

 

Christoffer Karlsson, ledamot i LUF:s förbundsstyrelse

Christoffer Karlsson

Christoffer Karlsson. Foto: Dennis Lindbom

”För organisationen är det oerhört viktigt att vi lyckas stärka smådistrikten under 2017, så att dom har förmåga att göra en bra valrörelse 2018. Men jag hoppas också att vi får en bra kongress med många motioner och mycket debatt! Handlingsprogramskongresser är det roligaste som finns i LUF!

 

Simona Mohamsson, ledamot i LUF:s förbundsstyrelse

Simona Mohamsson

Simona Mohamsson. Foto: Dennis Lindbom

”Tillsammans måste vi föra ett konstruktivt påverkansarbete på vårt moderparti och hjälpa Liberalerna att rusta sig med den dynamiska och kaxiga liberala politik som Sverige är i verklig behov av. Våra största segrar ligger fortfarande framför oss – och därför är min önskan inför 2017 att fler vågar passionerat, påläst och öppensinnat delta i de ideologiska samtalen.

 

Thea Andersson, förbundssekreterare

Thea Andersson

Thea Andersson. Foto: Dennis Lindbom

”LUF har haft ett tufft 2016, precis som mellanvalår kan vara. Fokus vänds inåt istället för utåt när spänningen inför ett antågande val saknas. Jag hoppas att vi lägger det bakom oss och har en policydiskussion om smart politik inför valet 2018 i stället – då ska vi vara smartast, snyggast och alltid på gränsen till uppkäftiga, under 2017 lägger vi grunden för det.”

 

Anna Horn, vice ordförande för LUF

Anna Horn

Anna Horn. Foto: Dennis Lindbom

Min förhoppning för LUF 2017 är att vi blir större och synligare. Vi är det bästa ungdomsförbundet och borde därför få ännu större utrymme än vad vi får i dag. På ett personligt plan vill jag besöka fler distrikt och fortsätta utveckla LUFs idédebatt både utåt och inåt.”

 

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Vänsterns ideologiska fascism frodar högerpopulism

Kritik av identitetspolitiken finns det gott om. En ofta bortglömd aspekt av nutidens mest populära ideologiska tankemönster hos svenska vänstern är dock att den är precis lika skadlig och polariserande som högerpopulistisk retorik. Dom mest flagranta och påtagliga rösterna ifrån den identitetspolitiska vänstern filtrerar gärna information genom sitt eget ideologiska ramverk utan att ta hänsyn till fakta. Samma sak sker inom högerpopulistiska kretsar där statistik och fakta är irrelevant om dom inte överensstämmer med ett redan förutbestämt ideologiskt paradigm.

Hos vänstern är man rädd för att gynna högerpopulistiska krafter, och använder därför allt ifrån politiska slagord till censur för att bekämpa dessa idéer. Intentionerna är goda, men tillvägagångssätten tillför mer skada än nytta. Dessutom ger detta snarare högerkrafter ännu mer luft under vingarna, vilket vi nyligen sett i USA-valet med Donald Trump’s vinst, där hans anti-PK-retorik gång på gång gynnade hans ställning i opinionsmätningarna..

Vänsterns polariserande retorik ställer grupper mot varandra: kvinnor mot män, svarta mot vita och rika mot fattiga. Den delar upp människor i överförenklade identitetskategorier utan att se några som helst nyanser. Den Marxistiska åskådningen bygger på att alla samhällsproblem kan ses utifrån ett klassperspektiv där överklassen förtrycker underklassen. Senare har man stoppat in svart, kvinna, muslim eller homosexuell i underklassgruppen och dess motpoler i överklassen. Detta trots att vi lever i en komplicerad värld där människor är mycket mer än sitt kön, sin hudfärg, sin sexuella läggning eller religion.

Detta är en beskrivning av samhället som många inte känner igen sig i. Det finns exempelvis  gott om kvinnor i Sverige som inte känner att dom är under konstant förtryck av patriarkatet, och gott om svarta människor som inte känner sig kränkta jämt och ständigt.

Black Lives Matter Sverige kom för ett tag sen ut med ett sensationellt obegåvat F!-sponsrat YouTube-klipp där man predikade om hur svarta människor i Sverige dagligen lider av ’’statligt sanktionerat våld’’ och lever under ’’ständigt förtryck’’. Allt detta skylldes dessutom på “vitheten”.

Uttalanden av denna sort leder inte till mer förståelse för svarta människors problem utan snarare till mer splittring, hat samt att det lämnar verkligt intressanta politiska frågor i skymundan. Det är egentligen bara en slug form av F!-propaganda som distraherar potentiella väljare från politisk substans genom att överfokusera på en hyperbolisk och onyanserad typ av identitetspolitik som är högst irrelevant i en svensk kontext.

Även stigmatiseringen kring att tala om den mörka sidan som invandring för med sig är ett exempel på hur den svenska vänsterns dominerar vad som är tillåtet på den politiska dagordningen. Värderingskriser och svenska värderingar var fram till nyligen ett ämne som endast Sverigedemokraterna diskuterade. Det faktum att invandrare behöver anpassa sig till svenska normer och värderingar borde ha varit en självklarhet. Men om rasiststämpeln flyger fram så fort man ställer krav på, eller kritiserar, individer som tillhör en historiskt sett utsatt minoritetsgrupp, stigmatiseras debatten och människor håller sig hellre till tystnad. Gudrun Schyman twittrade kort efter att regeringen hade infört ID-kontrollerna på öresundsbron och menade att agerandet ’’normaliserade rasism’’. Detta är ett praktexempel på hur politiker hellre använder slagord an sakliga motargument för att stärka sina budskap.

En annan aspekt som går hand i hand med identitetspolitiken är politisk korrekthet, den censurfascism där åsikter som avviker från kulturelitens konvention avfärdas med anklagelser om ens personliga karaktär istället för att mötas med logisk och sansad argumentation. På detta sätt vill man utesluta människor som man själv bedömer har “skadliga” idéer ur det politiska samtalet genom att skrämma dem till självcensur.

Nyans och respekt är högerpopulismens fiende och är därför viktigt för det svenska debattklimatet att värna. Svaret på högerpopulism bör inte vara att sjunka ner till samma nivå av faktafri ignorans och splittring som används i deras kretsar. När människor känner sig exkluderade från det politiska samtalet och när människor känner att de inte får uttrycka sin oro kring viktiga samhällsfrågor som invandring, terrorism eller integration, föds ett missnöje. Missnöjet eldar på kulturkriget därmed skapas utrymme för högerpopulistiska strömmar att växa sig starka.

Det svenska politiska debattklimatet har gett upphov till en kultur där människor nu himlar med ögonen när gormandet om ’’feministisk snöröjning’’ och ’’arga vita män’’ börjar. Det är viktigt, nu mer än någonsin, att politiker talar ärligt och öppet om de frågor som svenskar är mest oroliga över, även om det inte är bekvämt eller politiskt gynnsamt. Politiker måste avlegitimera vänsterns splittrande retorik – och om inte detta sker kommer den ökande högerpopulistiska vågen bara fortsätta öka.

Emmie Mikaelsson

Skribent Radikalt Forum

 

FB_IMG_1465723508123

Emmie Mikaelsson. Foto: privat.

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑