Månad: mars 2017

Kommunism i tågkupén

Efter en dag i den trevliga studentstaden Lund där jag spenderat tiden med att kolla in universitet och träffat kompisar såg jag fram emot en fridfull tågresa hem. Under resan hade jag tänkt skriva på min första artikel till Radikalt Forum. Men efter att ha hamnat i diskussion – som senare blev till en debatt med övriga resenärer i kupén blev min tågresa lite annorlunda. Det hela började med en filosofisk diskussion, men ganska snabbt dök olika politiska åsikter upp och det visade sig att jag befann mig i en politisk diskussion med tre kommunister. Jag blev alldeles paff då jag aldrig befunnit mig i en liknande situation förut. Typiskt nog kunde jag inte få fram det jag ville just då utan famlade med orden och behövde tillslut lämna kupén och ta hjälp av andra liberaler. Det hela gick ändå rätt bra i slutändan men ingen av oss lämnade kupén med förändrade åsikter.

Jag har reflekterat över den här diskussionen i över en vecka nu och blir endast mer övertygad om att kapitalism och liberalism är helt överlägset kommunism när det gäller att utveckla samhällen. Jag tänker lista de flesta argumenten (om jag tar upp alla blir den här krönikan väldigt lång) som togs upp under debatten och skriva allt det jag borde ha sagt i stundens hetta.

Det första argumentet är ett klassiskt argument som man fått höra från kommunister i åratal. Nämligen att kommunism ännu inte fått existera i dess sanna form. I ett sant kommunistiskt samhälle finns ingen diktatur eller fascism. I tågkupén lyftes åsikten att kommunism aldrig har fått utlopp i rika länder med resurser som skulle kunna utveckla den till det som Karl Marx tänkt från början; ett samhälle fritt från hierarkier och materialism.

Att det ens går att hävda det här efter vad historien har visat kan nog lamslå de flesta. Det är ju lätt att påstå att kommunism aldrig har skett i rika länder, men titta bara på Kina. Där råder planekonomi och stark stat och samtidigt även diktatur och censur. I alla länder där kommunism har fått råda har det lett till precis det som inte ska hända i den kommunistiska utopin, nämligen att enskilda människor tagit åt sig makten och sett till att med alla möjliga medel behålla den. Det har lett till hierarkiska strukturer. Att det aldrig har blivit som det var tänkt tyder på att kommunism inte fungerar och aldrig kommer att göra det. 

Dessutom hur går det att tro på ett politiskt system som bara fungerar ibland eller som måste starta i vissa specifika länder? Ett politiskt system ska (självklart med vissa modifikationer) gå att applicera överallt och leda samhällen överallt framåt. 

Ett annat argument som lades fram var att människor inte vet vad de själva vill eftersom vi alla har blivit hjärntvättade av stora företag till att vilja ha ett materialistiskt samhälle där framgång mäts i hur förmögen man är. De yrkade på att i ett kommunistiskt drömsamhälle kommer istället självförverkligande ligga i fokus för att väga upp det man kommer mista materialistiskt. Det här är något jag verkligen reflekterat mycket kring under veckan. Jag kan alltså inte bli glad när sparat ihop pengar för att köpa t.ex. en ny dator då det är företag som i åratal har hjärntvättat mig att tro att det är just det som ska göra mig glad. Min egen lycka i materialistiska sammanhang är med andra ord aldrig min egen utan något som andra har lurat i mig. Det här är bland det mest absurda som jag  någonsin hört. Bara för att jag blir glad när jag köper något är jag alltså hjärntvättad? Bara för att jag inte tänker som en kommunist är jag hjärntvättad och har aldrig upplevt äkta lycka? Alla de miljontals människor på jorden som tänker som jag är likaså hjärntvättade enligt dem, för att vi lever i välstånd? Det går inte att hävda att människor som inte håller med en är hjärntvättade. Det är bland det sämsta argumentet jag någonsin hört för ett politiskt system.

Det blir extra intressant när man börjar tänka på vad som historiskt skett i kommunistiska länder (och som fortfarande sker idag!) Hjärntvättning i form av ren propaganda är något som förekommit i stor utsträckning. Men, det kanske är okej så länge det inte är privata aktörer som bidrar till det?

Det jag främst yrkade på var att det kapitalistiska systemet är det enda som fungerat. Deras svar? Kapitalism har inte fungerat… Det är som att de förnekar att fattigdomen i världen har halverats, att allt fler lär sig läsa och skriva, att allt färre svälter, och så vidare. De ansåg att eftersom de rikare blir rikare snabbare än de fattiga blir rikare fungerar inte kapitalism. Men är inte målet att fattigdomen i världen ska minska? Det är bevisat att fattigdomen i världen just nu minskar snabbare än någonsin och det är tack vare kapitalism.

Slutligen skulle jag vilja nämna att i en kommunistisk drömvärld skulle det inte finnas mångfald utan alla skulle vara precis likadana, klä sig precis likadant, prata precis likadant, tänka likadant och vilja uppnå precis samma saker i livet. Allt oliktänkande skulle försvinna. Det skulle inte längre gå att ha intressanta ideologiska och politiska diskussioner i tågkupéer. Det skulle vara en otrolig tråkig värld att leva i. Så, låt kapitalismen och liberalismen flöda genom samhället, lyfta människor ur fattigdom och främja individer. Det är det enda som har fungerat och det bästa sättet att utveckla samhällen framåt.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

EU 60 år

Idag firar EU 60 år. Den 25 mars 1957 undertecknades Romfördraget, som utgör fundamentet för EU-samarbetet. Sex länder undertecknade fördraget men genom åren har många fler anslutit sig och idag består unionen av 28 medlemsländer. Än så länge. Om några dagar lämnar Storbritannien in sitt formella önskemål om att lämna unionen. När Brexit genomförs kommer det givetvis att påverka EU.

Men EU kan ta sig igenom de utmaningarna. 

Problemet idag är att EU misslyckats med att stå enat och hitta kompromissande lösningar. Nu gäller det för medlemsländerna att hitta en gemensam väg framåt. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker presenterade i början av mars en vitbok. Vitboken innehåller med fem möjliga scenarion för ett fortsatt samarbete. Dessa är ”Fortsätta som förut”, ”Enbart den inre marknaden”, ”De som vill ha mer gör mer”, ”Göra mindre men göra det effektivare”, ”Göra mycket mer tillsammans”.

Under 60årsdagen bjuder Italien in stats- och regeringscheferna för jubileumsmöte. Lite symboliskt hålls mötet i Rom, där allting började för 60 år sen. Här kommer Europeiska rådet lägga riktlinjer för hur ett fortsatt samarbete ska se ut.
Som federalist vill jag att vi väljer scenario fem. Jag vill att vi gör mycket mer tillsammans. Liberaler har en stolt tradition av att stötta EU. Vi tror på fri rörlighet, på nedmonteringar av handelshinder och på öppenhet.

Ofta målas EU upp som ett misslyckat projekt på väg utför. Den bilden stämmer inte, men utnyttjas av populister för att stimulera människors oro. Fakta får backa till förmån för populism. Det är enkelt att tro på EU i goda tider och desto svårare när det blåser. Ja, EU har problem idag och står inför utmaningar. Men samtidigt så fortsätter arbetet framåt inom de olika organen varje dag.

Exempelvis fick vi nyligen igenom frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. I dessa EU-kritiska dagar lyckades vi få igenom ett av de mest omfattande handelsavtalen av sitt slag genom tiderna. Förutom att det möjliggör och förenklar handel så skapar det också på sikt fler jobb.

Dessutom antog ett enat EU-parlament för några dagar sedan en ny förordning om så kallade konfliktmineraler, som kort förklarat bidrar till en förbättring av hållbar utveckling och motverkar kränkningar av mänskliga rättigheter världen över.

Även inom området flyktingpolitik pågår arbetet. Idag leder den liberala EU-parlamentarikern Cecilia Wikström arbetet för en ändring av Dublinförordnigen, som skulle göra om EU:s asylpolitik. Det nya förslaget förhandlas under året och har goda möjligheter till att faktiskt denna gång leda till att länder tar ett ansvar.

Allting är inte bara mörker och för att EU ska fungera bättre kan vi inte börja göra mindre. Medlemsinvånare måste börja se fördelarna med samarbetet. Utan EU försvinner mycket av det vi idag tar för givet. Att enkelt kunna arbeta, handla, flytta, studera och resa mellan EU-länderna. Utan EU får vi ett Europa med höga tullar, handelshinder och rörelsebegränsningar.

Populister vinner just nu mark runt om i världen. Det kan skada EU hårt. Eller så kan Trump, Brexit, Le Pen och övriga parter av den populistiska vågen istället komma att göra att en ny dimension av allvar tillförs diskussionen och att EU går stärkt ut. Som optimist hoppas jag på det sistnämnda och att EU därför under toppmötet i Rom väljer en linje som bygger på gemenskap och utveckling – inte avveckling. 

Caroline Rhawi,

1:a vice ordförande LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll

Kulturen och Individualismen

Konsten och kulturen. Det där lite obekväma område som liberaler ogärna talar om och som därför tyvärr ha kunnat kapas av diverse vänstertyper. Anledningen till detta är nog i stort att debatten ofta handlat om just hur mycket eller lite staten ska spendera och subsidiera kulturen. När frågan dyker upp blir det onekligen jobbigt för liberalen som kanske snarare skulle se att man inte spenderade några pengar överhuvudtaget på något så till synes onödigt som konst. Så varför borde den frihetssträvande liberalen bry sig om kultur och konst, och varför är det så problematiskt att låta vänstern monopolisera ämnet? 

Det som skiljer konsten från i stort sätt allting annat är nivån av individualism. Oavsett vad du gör i livet blir du direkt eller indirekt begränsad av andra. Andra dömer dig och säger åt dig vad du ska göra, hur du ska göra det, när, var och varför. I kontrast står det individuella skapandet. Möjligheten och friheten att göra exakt vad du vill utan några som helst begränsningar. Vare sig det är att skriva, måla, fota, dansa, rita, sy eller designa något, så är det du själv som har fullständig kontroll. Skapandet blir till den sista utposten för individualismen. Oavsett hur man begränsas i övrigt, vilka friheter som tas ifrån en, så är detta något som alltid består.

Problemet med vänstern däremot är att de inte alls ser konsten som ett uttryck för individen, utan för gruppen. Här för man in olika begrepp om traditioner och tjafs om gemensam bakgrund, historia och ursprung. De vill inte att det en person skapar ska representera just den personen, utan istället att det ska representera gruppen personen i fråga råkar tillhöra. Med andra ord bedrivs det identitetspolitik på hög nivå.

Att ödsla folks pengar på att uppmuntra grupper att ägna sig åt någon form av traditionellt skulpterande från valfritt udda land, är kontraproduktivt och tjänar främst syftet att visa hur duktig man är på att ta hand om minoriteter. Debatten handlar i själva verket inte alls om huruvida man ska spendera en massa eller en lite mindre massa pengar på olika personers och gruppers konstutövande. Istället bör man främja det individuella uttrycket och människors möjligheter att uttrycka sig själva. Det är höjden av individualism. 

Tvärtemot vad en stor del av kulturpolitiken handlar om idag så är inte målet nödvändigtvis att lägga mer pengar på folk, utan att man istället bara ska ge alla möjligheten att vara den de vill och göra det som de vill utan att sortera in människor. Konstnärer är i grunden egenföretagare vilket är varför kulturpolitik egentligen borde vara enkelt för liberalen. Det som behövs är, som i så många andra fall, sänkta skatter, att man gör det enklare och billigare att vara egenanställd eller frilansare, att man gör offentliga rum och utrymmen mer tillgängliga och att man låter alla komma till tals. Att konstmarknaden också är ett av få områden som närmast skulle kunna anses vara marknadsanarkistiskt och bevis för vad liberaler har sagt i århundraden, borde också locka, men mer om det någon annan gång.

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Samhället ska alltid skydda offret

De senaste dagarna har det i Sverige inträffat ett fall där en ung flicka har tvingats byta skola efter en våldtäkt. På grund av att hennes förövare har tillåtits gå kvar i skolan eftersom även de ansågs vara offer i situationen.

Flickan har, enligt egen utsago, bytt skola för att hon inte orkade gå kvar på samma skola som de pojkar som våldtog henne. Vilket är förståeligt, då det är en oerhört traumatisk upplevelse hon har tvingats gå igenom. Och att därefter behöva möta sina förövare varje dag i korridorerna förhindrar henne från att kunna gå vidare, och från att repa sig psykiskt från händelsen.

Anledningen till varför det har blivit såhär motiverar den – nu uppsagda – rektorn med att även pojkarna är offer i den här situationen. I och med att de har fått ganska kännbara straff. Vilket delvis är sant. Men det gör inte att de slipper stå till svars för sina handlingar. För när det kommer till kritan så är det faktiskt pojkarnas enskilda val som styr deras handlingar. De har betett sig på ett visst sätt och då får de även lida de konsekvenser som kommer därefter. För de bör vara kapabla att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Förstå att deras handlingar skulle förstöra en annan människas liv. Oavsett omgivning, uppväxtförhållanden och dylikt. För det handlar om att inse att alla har ett människovärde. Och att man inte kan kränka detta ostraffat.

Nu senast har flickan även gått ut med att hon ångrar sin anmälan eftersom hon på grund av den har behövt lida ännu mer. Hon har utöver våldtäktstraumat och även behövt ge upp en stor del av sitt liv. Att en sådan här situation i förlängningen kan innebära att ett våldtäktsoffer börjar ångra sig och vill ta tillbaka sin anmälan är ett väldigt allvarligt problem. Både för den enskilda individen som blivit offer för våldtäkt, och för samhället i stort. Då rättsstatens värde devalveras och det redan stora mörkertalet kring våldtäkter kommer att öka när offret inte kan lita på att samhället är på hens sida. Eftersom denne inte kommer känna sig trygg i att en anmälning kommer leda till att någonting blir bättre, utan snarare sämre.

Därför måste samhället se till att stå bakom offer och visa att det är lönt och viktigt att anmäla, och även se till att stötta dem på vägen tillbaka. För att det inte ska kunna bli så att en flicka förlorar sin frihet och mister sin lagstadgade rätt till skydd mot kränkning och rätten att bestämma och forma sitt eget liv. På basis av att de som faktiskt utförde ett brott inte flyttas på eftersom de också anses vara offer i situationen. Där deras välbefinnande får gå före flickans grundläggande mänskliga rättigheter och där hon som redan fallit offer för en vidrig och traumatisk händelse inte blir skyddad från frihetsinskränkning utan tvingas ta saken i egna händer och byta skola. För att skydda sig själv. På grund av att samhället inte lyckas stå på hennes sida och skydda hennes individuella fri- och rättigheter till förmån för hennes förövares välbefinnande. För att de anses lida, när de i själva verket bör ta ansvar för sina handlingar och lida dessas konsekvenser. 

Så, för att inte sända ut fel signaler är det därför viktigt att i framtiden flytta på förövarna och visa att samhället står på den utsattes sida och skyddar individen fullt ut. 

Amanda Bengtsson Jallow

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Demokratin i Polen under attack

Sedan partiet PiS (Prawo i Sprawiedliwość, Lag och Rättvisa) tog makten i Polen under våren 2015 har flera lagar som hotar demokratin införts. Bland annat har författningsdomstolens makt minskat och media har gradvis fråntagits sin frihet. I Krakow kan man se hur detta påverkat landet.

Krakow är en stad där mycket händer i och omkring den gamla delen av staden, med anor från medeltiden. Den gamla staden omringas av mäktiga murar, och man märker snabbt skillnaden på staden utanför och innanför. Innanför möts man av trendiga caféer och restauranger i vartenda hörn, häst och vagn som skjutsar turister längs kullerstensgatorna och fantastisk medeltidsarkitektur. Man kan göra det mesta i den delen av staden, och det märks på de turistbefolkade gatorna. Utanför är det lätt att man får en gråare bild av Krakow då det inte alls finns samma aktivitet som innanför murarna.

Min första dag i Krakow inleddes med en fyra timmar lång stadsvandring. Utanför den gamla stadens murar stannar guiden Eliza Mrozińska för att prata lite om staden. Hon kommer snabbt in på att den polska befolkningen till väldigt liten del består av flyktingar.

-Refugees don´t want to come here, they say that they don´t get enough money. Hon framställer det som att flyktingar inte vill komma till Polen alls och själva väljer att inte ta sig in i landet.

-It is very hard to adapt in Poland, 98 procent of the population is catholic and it is therefore hard for refugees to adapt to society, fortsätter hon. Sedan börjar hon jämföra Polens immigrationspolitik med Sveriges, och det är då jag börjar bli lite fundersam.

-In Poland we can handle the imigration, I know that you have a crisis with refugees in Sweden and Stockholm. Det senaste uttalandet säger en hel del om hur Sverige framställs i polsk media. Antagligen har inte Eliza skapat den uppfattningen själv utan fått den bild som pumpas ut av den polska regeringen.

Inte längre polsk riksdag

Efter valet våren 2015 lyckades partiet PiS få tillräckligt stor makt för att regera självständigt, vilket inget parti haft sedan kommunistregimens fall 1989. De tog tillfället i akt och attackerade direkt de polska medierna. De började med att driva igenom en lag som ger regeringen rätt att utse och sparka chefer i ”public service”-medierna. Dessutom har de begränsat journalister från att bevaka förhandlingarna i parlamentet. När man vet detta är det inte så svårt att förstå hur Eliza Mrozińska fått uppfattningen om ett Sverige som är i kris på grund av massinvandring, något som ligger i PiS intresse  då de är starkt kritiska mot invandring.

Nästa tankeställare jag fick under stadsvandringen var på det stora torget Rynek Glowny, också det beläget inne i den gamla delen av Krakow. Mitt på torget ligger marknadshallen Sukiennice. Där inne kan man köpa lite vad som helst, allt från krims-krams till färsk fisk. Det är dunkelt med unken luft, och det är minst sagt svårt att ta sig fram genom folkmassorna. När vi sedan kommer ut på andra sidan Rynek Glowny får vi en överraskning. Där står ett hundratal polacker och demonstrerar, trummor ekar mellan husen och man kan ta på stämningen; folket som demonstrerar är arga och upprörda. Guiden lägger inget större fokus på demonstranterna men jag lyckas luska fram att de demonstrerar mot regeringen och dess nya lagförslag att begränsa författningsdomstolens makt.

Rynek Glowny, Krakow

Under sina snart 2 år vid makten har PiS, förut om att begränsa medias makt, även gått emot författningsdomstolen. Genom att ändra ett antal lagar och regler har PiS gjort det mycket svårare för domstolen att gå emot regeringens lagförslag och den anser att dessa skulle bryta mot landets grundlag. Detta har författningsdomstolen själva gått ut och fördömt, något som den polska regeringen struntar i. Genom dessa lagar hotar PiS både yttrandefriheten och rättssäkerheten i landet. Partiet går till attack mot demokratin och dess grunder, något som borde vara helt oacceptabelt. Nästa polska val är 2019, och tänk vad som skulle kunna hända fram till dess? Polen är just nu ett skräckexempel för alla demokratier runt om i världen.

Det här är en tydlig attack mot en av liberalismens grundvärderingar. Under en parlamentsdebatt uttalades ”folkets bästa går före lagen” från partiet, vilket borde få en varningsklocka att ringa i och med likheten till tankesättet i både Nazityskland och Sovjets kommunistregim. Efter snart två år vid makten har PiS lyckats underminera grundpelare inom liberalismen såsom pressfrihet och maktbalans inom staten. Det här ser jag som en mindre katastrof för liberalismen i Polen.

Det finns dock hopp. I form av de som demonstrerar mot regeringen, precis som de som jag stötte på under min stadsvandring. Mellan 16-18 december demonstrerade tusentals polacker utanför parlamentsbyggnaden i Warszawa. De använder den yttrandefriheten de fortfarande har kvar för att försvara liberalismen. Detta är något som fler måste göra. Det borde vara en självklarhet för alla EU-länder att fördöma den polska regeringens agerande och införa sanktioner mot landet. Vi i LUF borde ta ett tydligt ställningstagande mot landet, och få med oss Liberalerna på samma bana. PiS agerande hotar den liberala demokratin, och något måste göras!

 

Erik Ekerlid

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Textfoto: Privat

Avskaffa det manliga förmyndarskapet i Saudiarabien

Åttonde mars. Internationella Kvinnodagen. Dagen vi uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation runt om i världen.

Sverige har många steg kvar att ta innan vi kan kalla oss ett fullt jämställt land. Men samtidigt har svenska kvinnor tillgång till friheter som många kvinnor runt om i världen enbart kan drömma om.

Så idag blickar vi ut över världen.  Vi visar solidaritet gentemot de kvinnor som varje dag lever under förtryck och patriarkala strukturer.

Dagen till ära arrangerar LUF Storstockholm en manifestation tillsammans med Glöm Aldrig Fadime och Pela, Liberala Kvinnor Stockholm och Liberala Studenter Stockholm utanför Saudiarabiens ambassad. 

De saudiarabiska kvinnorna lever utan rätt till frihet. De lever under ett rättsligt förankrat manligt förmyndarskap. Den institutionaliserade ojämställdheten begränsar kvinnornas rätt till ett fritt liv.

Saudiarabien har ratificerat konventionen ”Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW)”. Konventionen åsyftar till att avskaffa all form av diskriminering mot kvinnor. Det senaste årtiondet har landets regering genomfört vissa mindre reformer för att förbättra situationen för kvinnorna. Men det är tydligt att det går alldeles för långsamt och att regeringen inte tar sitt åtagande av konventionen på allvar.

En saudiarabisk kvinna behöver idag godkännande av en manlig förmyndare för att kunna ingå äktenskap. För att kunna studera. För att kunna resa. För att kunna uppsöka sjukhus. För att arbeta.

En saudiarabisk kvinnas vittnesmål i domstol väger häften så tungt som en mans. En saudiarabisk kvinna måste klä sig enligt strikt klädkod. Saudiarabiska kvinnors skolor får sämre resurser och erbjuds ett mindre utbud av kurser.

Åttonde mars. Internationella Kvinnodagen. Idag manifesterar vi utanför Saudiarabiens ambassad för att visa vårt stöd för kvinnorna i Saudiarabien. För att uppmärksamma att landets kvinnor har rätt till frihet och ett jämställt liv. 

Caroline Rhawi

1:a vice ordförande LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑