Månad: maj 2017

Underkänn betygssystemet i gymnasiet

En utredning som presenterades i DN i mars föreslår att Högskoleprovet ska nedvärderas. Det pratas om minimiålder – ingen får göra provet innan året de fyller nitton, snarare än den nuvarande fria åldern – , max antal för försök – 3 gånger på tre år istället för det nuvarande två gånger om året och att provresultaten ska gällas under en kortare tid -från dagens fem år till tre – allt detta för att förhindra att gymnasieelever gör Högskoleprovet som “backup”.

Men vad är egentligen så fel med att ha en plan B? Den senaste betygsreformen har komplicerat gymnasiet. Det nuvarande systemet med kursbetyg är inte bara en stor omställning från högstadiet där senare kurser ersätter de tidigare betygen i motsvarande ämnen, det gör också att elever de facto söker till universitet utifrån kunskaper de hade när de var femtonåringar i första ring. Och högskoleprovets tydliga bedömning är en tacksam omväxling från betygssystemets “Eleven redogör med viss precision utifrån språkexempel för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken och “Eleven redogör med god precision utifrån språkexempel för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken”(Svenska steg 2). Den exakta skillnaden mellan “god precision” och “viss precision” är svårdefinierad – men det skiljer två betygssnäpp och fem av tjugo poäng mellan dem.

Vore det inte bättre om gymnasiebetygen fungerade på ett sätt som var mer likt högstadiet? Ett A i Engelska 6 – som kräver mer kunskaper än föregående Engelska 5-bör ersätta eventuella lägre betyg i föregående kurser. Detta skulle inte bara uppmuntra elever att läsa fler fortsättningskurser, som mer matte, engelska och moderna språk-utan även göra att universiteten får veta vad de sökande kunde när de sprang ut -inte vad de kunde när de klev in på gymnasiet första gången.

Ett annat stort element av gymnasiet är de nationella proven. Jag går i tvåan och har bara tre stycken. I matte, där jag får betyget på nationella som slutbetyg om det är högre än det betyg jag fått under året. I franska, där dåliga meningar på den skriftliga delen kan sänka mitt betyg och jag inte kommer få komplettera även om jag bara missar med ett poäng. Och i engelska, där jag bara måste prestera någotsånär – han har sett tillräckligt under året. Mina prov är ett exempel på att de nationella proven inte är helt nationella. De rättas olika, har olika mycket betydelse vid betygssättningen och rättas dessutom inom skolan -vilket gör att olika skolor kan rätta samma prov på olika sätt.

Så, kära gråhåriga riksdagsmän och kvinnor som inte gått i skolan efter de senaste tre (trettio?) betygsreformerna – låt högskoleprovet vara. Straffa inte de tonåringar som försöker ha en plan B till högre utbildning när det är ni som har överkomplicerat plan A.

Karin Pettersson

Chefredaktör Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Stackars artonåringar

Hade jag fyllt 18 år i år, skulle jag just nu gå omkring med en hel del oro. För om drygt en månad får alla Sveriges 18-åringar ett besked. Ett besked, som visserligen är glädjande för en del, men som för andra kan vara helt oönskat.

Jag minns första gången jag hörde talas om värnplikt. Det var på julafton framför Kalle Anka som ämnet kom upp. Jag kan inte varit mer än sju år. Konstigt ämnesval sådär på julen kan tyckas, men hur som helst kom jag och min pappa in på när han gjorde lumpen. Jag tyckte det lät hemskt och blev ännu mer förskräckt när jag förstod att även jag skulle gå tvingas göra samma sak. Som tur va kom Alliansen till min undsättning när tiden var kommen. Det visste jag hur som helst inte då, och lusten att se på Kalle Anka försvann medan militärtjänstgöring istället upptog mina tankar.

Få har kunnat undgå att värnplikten nu är tillbaka. LUF har  tydligt tagit ställning i frågan, så detta tillägg kanske är en gnutta överflödigt, men jag vill ändå ta upp saken. För nu är det drygt en månad sedan som tjejer och killar födda 1999 fyllde i beredskapsunderlaget, som ska ligga till grund för vilka som ska kallas till mönstring, och cirka en månad kvar tills de första får just det beskedet. 5000 kommer kallas och 1500 av dessa väljs därefter ut till värnplikt.

Vill man inte ge sig in i det militära är risken liten att man blir mönstrad, vilket givetvis är bra. Så har det inte alltid sett ut. Däremot är det inte relevant för oss liberaler. Även om samtliga 1500 inte vill något annat än att göra lumpen, så spelar det ingen roll. För de har fortfarande inte friheten att själv fatta det beslutet. Hur kan tvång vara ett tillvägagångsätt i ett öppet och demokratiskt samhälle?

Att det finns en risk, även om den är liten, att de som efter sin gymnasietid hellre vill resa, börja jobba eller studera på annat håll, kan tvingas avbryta den planen och istället göra lumpen, känns både förgånget och oerhört fel.

Jag må ha varit ett lite väl känsligt barn som blev så orolig att inte ens Kalle Anka kunde få mig på andra tankar den där julen. Men i ärlighetens namn är jag lika orolig nu. Kanske inte specifikt för militärtjänstgöring i sig. Snarare för att allt för få står bakom tanken att individen själv ska bestämma över sitt eget liv. Att friheten att välja inte alltid är det primära. Kanske är det just det som, om det kommer på tal, gör Kalle Anka ointressant på julafton även detta år.

Samuel Rubinstein

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Slöjförbud är inte lösningen

I helgen har Liberala Kvinnor landsmöte. Flera kontroversiella förslag kommer att debatteras. Ett av dessa förslag är framlagt av riksstyrelsen och handlar om ett förbud mot slöja i förskolan och lågstadiet för flickor. Man anser att slöjan symboliserar ett förtryck och påtvingar unga flickor en religiös tillhörighet. 

Jag tror att ett slöjförbud är en farlig väg att gå. Genom att förespråka ett förbud går vi på magkänsla och oro snarare än rapporter och empiri från verkligheten. Vi bör agera på det vi har underlag för och det saknas underlag som tyder på att vi hjälper flickor ur förtryck genom ett förbud av slöjan. Det finns många sätt att arbeta mot hederskultur och att förbjuda slöjan är inte ett sådant.

Liberala feminister har en historia av att tro på bildning och utbildning som vägen till jämställdhet. Det är så vi genom tiderna profilerat oss gentemot vänsterfeminister som tror att det går att tvångslagstifta fram jämställdhet. Nu vill Liberala Kvinnor gå samma väg. Sen när har förbjud kommit att bli den liberalfeministiska lösningen?

Utbildningen har alltid varit och bör förbi den liberalfeministiska lösningen. Men genom just detta förslag så riskerar vi att skjuta flickor längre bort från utbildningens banor. Ett förbud av slöjan i förskolan kommer sannolikt leda till att förtryckande föräldrar väljer att inte placera sina barn i förskolan. Dessa barn kommer att missa den språkinlärning och integrering med andra barn som förskolan medför. När barnen sedan ska börja skolan kommer de att ligga efter i språket. Skolan och förskolan är en viktig plattform för att bli av med hedersförtryck och därför måste vi se till att föra politik som inte förskjuter dem därifrån. 

För att frigöra unga flickor från hederskultur kan vi inte förbjuda slöjan. Istället måste vi utbilda skolpersonal i frågor om hederskultur. Ge kunskapen och verktygen som behövs för att kunna bemöta flickor som lever under hedersrelaterade förhållande. Skolverket måste få förstärka sitt mandat att kliva in där tjejer exempelvis inte deltar i idrotten på grund av att de inte får eller där deras klädsel är i vägen. Vi måste kräva att skolor har handlingsplaner för hur de arbetar mot hedersrelaterat förtryck.

Problemet med denna typ av förslag är att vi missar att komma åt det problem vi är ute efter att motverka. Vi reducerar slöjan till att enbart kunna symbolisera förtryck. Det är problematiskt och det är viktigt att betona att så behöver det inte alls alltid vara. Slöjan betyder olika för olika personer i olika kulturer i olika länder. Precis som kristna och judar är inte muslimer är en homogen grupp och man kan vara religiös i olika typer av grader. Många väljer frivilligt att sätta på sig slöjan. Det innefattar även barn. Vissa tvingas till att bära slöjan och det är oacceptabelt.

Det vi måste motarbeta är hedersförtrycket och tvången, inte slöjan i sig. Som liberal kan jag inte stå bakom ett beslut som saknar belägg för önskvärd effekt och som riskerar att distansera unga flickor ännu längre bort från friheten. 

Caroline Rhawi

1:a vice ordförande LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll

Upp till bevis för Emmanuel Macron

Söndagen 7:e maj valde det franska folket Emmanuel Macron till president. Macron är framförallt känd för sin marknadsliberala och EU-vänliga politik. Macron är även optimistiskt inställd till framtiden vilket är sällsynt bland dagens politiker i en tid där populismen får allt mer vind i seglen. Macron har blivit en segrande part som visat att optimism kan vinna mot sargande pessimism. Men för att övertyga franska folket om den här optimismen så har Macron lovat mycket. Han har lovat ett bättre fungerande EU, ett mer samlat och enat Frankrike, minskningar i budgetunderskottet och en mindre reglerad arbetsmarknad. Nu återstår det bara att se om Macron kan förverkliga dessa löften. 

Det finns många hinder i vägen för hans reformer. Hans förmåga att förhandla och kompromissa kommer definitivt att ställas på prov i både inrikes- och utrikesfrågor. Det framtida valet till nationalförsamlingen i Frankrike kommer att spela stor roll för hur mycket han kommer att kunna genomföra. Det unika med Macron är dessutom att han inte har ett etablerat parti i ryggen utan är en oberoende president uppbackad av en nystartad rörelse vilket gör det svårt att avgöra vilka som kommer att stötta honom. För Macron kommer därför hans förmåga att övertyga och förhandla spela en betydande roll för hur mycket han kommer att få igenom. Det gäller för honom att kunna tilltala grupper inom alla partier som lutar lite mer mot mitten. Enligt min analys är det troligt att Macron kommer välja den här strategin istället för att försöka dra åt ett visst håll då det blir lättast för honom att hålla kvar vid sina kärnåsikter. På det sättet gynnas Macron av att vara mittenpolitiker då han möjligen kan tilltala en bredare politisk massa. Macron har goda chanser att lyckas och hans reformer kommer att i det långa loppet gynna Frankrikes ekonomi. Macron har chansen att ändra Frankrike och vända den negativa ekonomiska trenden som drabbat landet. Men det kommer att finnas franska politiker som kommer att göra allt i sin makt för att se till att han inte får igenom sina reformer. Han kommer att stöta på hårt motstånd från vänstern framförallt när det gäller den ekonomiska politiken och Nationella Fronten kommer att slå hårt mot hans migrationspolitik och EU-politik. Han måste få med sig tillräckligt många utan dem och den största chansen för honom att lyckas med det är om han väljer att börja med sina mindre radikala reformer.

Inom EU kommer de andra länderna med Tyskland i spetsen att spela roll för genomförandet av hans politik. Här gäller det för Macron att kunna sälja in sina konkreta förslag. Vissa förslag kommer vara lättare såsom att stärka det gemensamma polisarbetet inom områden som gränsbevakning. Men inom andra områden kommer han att stöta på större motstånd. Det som genomsyrar Macrons politiska program för EU är att han vill demokratisera unionen och han vill täta samarbetet inom många områden. Om han får igenom några av sina reformer inom de här områdena skulle det mycket väl kunna förändra EU från grunden och i det långa loppet till det bättre enligt mig. Hans reformer skulle innebära mer transparens, demokrati och även förtydliga att unionen handlar om ett samarbete. Det sistnämnda är viktigt i en tid då allt fler länder blir kritiska till fördelarna med unionen och börjar ifrågasätta fördelarna.

De största motståndarna mot hans reformer kommer att vara de mer EU-kritiska länderna men han kommer även att stötta på motstånd från andra håll då många av hans reformer kommer att kosta. Det här talar för att mycket av det han vill ändra inte kommer att få stöd från de övriga medlemsländerna. Om Frankrike inte skulle hota med att lämna unionen (vilket vore katastrofalt) skulle troligen många förslag inte ens diskuteras. Det gäller även att ha i åtanke att Macron i första hand tänker på Frankrikes intressen vid reformerna vilket kan skapa skepticism hos de andra medlemsländerna. Macron måste kunna övertala de andra länderna om att de reformer han vill genomföra är det bästa för EU och inte bara Frankrike.

Men om man bortser från hur sakpolitiken ska genomföras så inger den här valvinsten hopp för Europas liberala partier i framtida val. Förhoppningsvis känner liberala partier att populismen går att bekämpa och besegra. På hemmaplan gäller det för Liberalerna att utnyttja valvinsten till fullo genom att förtydliga partiets liberala värderingar och inhysa (liberal) optimism hos det svenska folket. Förutom det här måste Liberalerna även fortsätta på det spåret vi är inne på nu med tydliga reformer och satsningar men bli bättre på att motivera de liberalt. Om Macron kan visa att marknadsliberala reformer ger resultat kan Liberalerna även utnyttja det för att driva igenom liknande förslag i Sverige.

Den fortsatta liberala frammarschen beror till slut på till viss del tillbaka på hur mycket Macron faktiskt kommer kunna genomföra. Han har lovat mycket, nästan för mycket och det är svårt att se att allt kommer att kunna röstas igenom i nationalförsamlingen. Om han inte får igenom något av det han lovat kommer han att bli en schablonfigur som populismen kan utnyttja för att påvisa falskheten hos optimister och mittenkandidater. Men om han lyckas få igenom åtminstone några av de reformer han lovat och framförallt om det går att visa positiva resultat från hans reformer, kommer det istället gå att visa liberalismens positiva verkan på ett samhälle. Det är upp till bevis för Macron att visa Frankrike och resten av Europa att han inte bara har det som krävs för att vinna presidentval, utan att han även kan förverkliga det han lovat. Slutligen inger Macron hopp och han har alla möjligheter för att göra ett bra jobb som kommer förändra Frankrike till det bättre.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Sju anledningar för EU

Det är ingen nyhet att stödet för EU är mycket högre bland politiskt aktiva än bland övriga medborgare. Det är heller inte konstigt. Många politiker struntar nämligen i att motivera varför EU är bra, och de låter bli att berätta när EU åstadkommer goda förändringar. Många av de friheter som att vi smidigt kan beställa hem grejer från Canada och många andra länder, har vi EU – och inte minst Sverige egen EU-kommissionär, Liberalen Cecilia Malmström, att tacka för.

Många politiker glömmer att berätta om EU:s positiva sidor – men vi liberaler ska inte höra till dem. Anti-europeiska vindar växer sig starka och anledningen kring att EU är så lätt att attackera är den utbredda okunskapen.

Var och en bör kunna de topp fem argumenten om varför EU är bra, och besvara de topp fem argumenten emot. Då kommer vi komma långt i arbetet för att försvara den frihet och fred som den Europeiska Unionen egentligen handlar om att skapa och bevara.

Topp 5 argument för EU

  1. EU minskar diskriminering

Det är det här som är EU:s tanke i grunden – du ska inte diskrimineras på grund av ditt medborgarskap. Oavsett om du är svensk, grek eller polack ska du ha samma rätt att handla, resa, jobba eller studera i ett annat land. Samma regler ska gälla för alla.

2. EU kan lösa problem som enskilda länder inte kan

Som Jan Björklund brukar säga: ensam är inte stark – ensam är bara ensam. Vissa problem, hur gärna vi än önskar att det var så, kan faktiskt inte lösas av lilla Sverige med sina tio miljoner invånare. Miljöproblem, migrationsutmaningar och garantin att mänskliga rättigheter efterföljs i Europa är större än vårt lilla land. Därför måste vi samarbeta i viktiga frågor.

3. EU skapar välstånd och nöjdhet

Det finns en övning man alltid brukar få göra när man är ny i LUF. Alla deltagare får till att börja med ett par små saker, exempelvis ett par godisar var. Övningen går ut på att byta godisar med de andra deltagarna. Resultatet slutar självklart alltid med att deltagarna är mer nöjda med sina nya godisar än med det de fick från början. Få funkar nämligen frihandel. Samtidigt som det ökar tillväxten gör det faktiskt att var och en i ekonomin blir nöjdare – annars hade bytena eller köpen inte gått igenom!

4. EU skapar fred på vår kontinent

Men det viktigaste argumentet för EU är att det skapar fred på vår kontinent. Vårt tidigare så krigsdrabbade Europa har sedan vi började samarbeta blivit en mycket härligare plats. Tack vare den ekonomiska integrationen och det ökade kulturella utbytet står vi mycket närmre resten av Europa. Det gör att man blir mer benägen att hjälpa varandra än att kriga med varandra om något går fel. Fred skapar frihet, och frihet – och därmed EU – är värt att bevara.

Topp fem motargument mot EU, och hur du bemöter dem

5. Det är dåligt att EU är överstatligt

Först och främst: är EU verkligen överstatligt? Varje medlemsstat äger ju rätten att lämna samarbetet och har frivilligt valt att gå med i det. Det är snarare en delegation av den egna makten, även om EU:s institutioner är

Och för det andra: vad är det som gör nationalstaten så mycket bättre? Nej, EU ska inte lagstifta om ALLT. Det ska inte lagstifta om sådant som det är bättre att medlemsstaterna gör själva. Men det finns många fördelar med en stark union.

  1. Utan kronan hade Sveriges ekonomi gått under i finanskrisen. Om vi går med nu så riskerar vi en ekonomi i kaos om en ny finanskris uppstår.

Nej. Nej. Nej. Kronans roll överdrivs gärna i finanskrissammanhang. Vet ni egentligen vilka vi borde tacka? Regeringen Reinfeldt och deras politik. Anledningen till att Sverige gick ut som ett av de starkaste EU-länderna ur finanskrisen var helt enkelt att Sverige hade en god ekonomi. Kan valutan påverka återhämningen från en finanskris? Ja, men den är långt ifrån avgörande. Se exempelvis på Finland vars ekonomi, trots euron, tog ungefär exakt samma smäll som Sveriges. Dessutom har många förändringar gjorts kring eurosamarbetet för att garantera en ökad stabilitet.

 2.  EU löser ju knappt några problem

Jo, EU löser såklart problem – men detta är en vanlig känsla. Man tycker exempelvis att EU:s insatser i migrationsfrågan varit otillräckliga. Det tycker jag med! EU är inte perfekt – precis som Sverige inte är det. För hur väl har egentligen Sverige löst migrationsfrågan?

Problemet är att EU ibland saknar muskler där det behövs. Brott mot mänskliga rättigheter i medlemsstaterna borde exempelvis bestraffas hårdare, polisen borde samarbeta mer, och systemen borde omformas så att det blir lättare att lösa problem som exempelvis migrationsfrågan. Men svaret är helt enkelt att EU borde utvecklas – inte avvecklas – för att lösa de problem vi står inför.

För EU skapar fred. Fred skapar frihet, och frihet är värt att bevara.

 Saga Bowallius

Distriktsordförande LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll

Jo, mänskliga rättigheter gäller alla

Vår, sol, fåglar, pollen och socialism. Alla dessa saker som börjar omge oss såhär i början av maj. En del helt klart trevligare än andra. Första Maj har nu både kommit och marscherat vidare för i år och inte vore det väl ett riktigt vänsterfirande utan lite småskrämmande utspel från diverse typer där borta på vänsterkanten. Årets pristagare för mest skrämmande uttalande och förslag? Ingen mindre än SSU förstås! 

SSU, med sin ordförande i spetsen, ägnade en del av sitt första maj-tal åt att förklara att de kräver av regeringen att demonstrationsfriheten ska begränsas. Även yttrandefriheten kan få inskränkas. Hur motiverar då ett av Sveriges största ungdomsförbund att man uppmuntrar till att kränka två av våra mänskliga rättigheter?

Jo, för det första, så gällde deras uttalande såklart endast de så kallade “högerextrema”, mer specifikt det nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen. De menar att en sådan antidemokratisk och hatisk rörelse omöjligt skulle kunna få gå runt på våra gator. Offentliga rum ska, trots allt, inte vara till för alla verkar det som. Och visst vore det väl ändå hemskt om det gick runt människor på våra gator som är antidemokratiska, framförallt på en dag som första maj som firas tack vare ett initiativ av Andra Internationalen, en revolutionär organisation som inte nödvändigtvis såg demokrati som vägen framåt. Verkligen förfärligt. Att det för övrigt även strosade omkring folk med flaggor från diverse diktaturer, trevliga ställen som Kuba, Nordkorea och Sovjetunionen, verkar inte heller bekomma SSU. Och varför skulle det, det gäller ju att inte skjuta sig själv i foten.

Men vad vill man då uppnå med krav som skulle förutsätta två grundlagsändringar? Tanken verkar vara att om man bara inte låter människor uttrycka sina åsikter, kommer de plötsligt inse att de har fel och ändra uppfattning. För just så fungerar det, eller hur? För att skydda människor från grupper som vill begränsa demokratin, måste man begränsa demokratin. När man tystar människor finns det inte en chans att de bara kommer bli mer extrema i sina åsikter och känna sig tvungna att hävda sig och framföra det de tycker med hjälp av andra metoder. Uppenbarligen finns det inte den minsta risk att något sådant här skulle kunna leda till ökat våld.

Att den här typen av tankar kommer ifrån socialdemokratiskt håll är föga förvånande, då det onekligen passar bra in i deras tämligen typiska idétradition om att problem är lösta när de inte längre syns. Även föreställningen av den egna övermänskligheten och maktfullkomligheten över andra människor lyser klart här. För alldeles bortsett ifrån att förslaget är befängt och med största sannolikhet både ineffektivt och förmodligen även kontraproduktivt, måste dessa personer anse sig själva stå över alla andra. Hur är det möjligt för en person att anse sig ha rätten att bestämma över vad en annan individ får tycka, tänka eller säga? En fantastisk kombination av att vilja bestämma över både någon annans kropp och sinne. Nazistiska organisationer med totalitära åsikter är förvisso hemska men organisationer som påstår sig stå för öppenhet och demokrati  med totalitära åsikter, kanske ändå nästan är värre. 

I en demokrati har alla rätt till sin åsikt, hur dum eller verklighetsfrånvänd den än må vara. Det är i någon mån också just det som är det vackra med demokrati.Så tills vidare får vi se till att använda våra friheter att demonstrera, tycka, tänka och trycka vad vi vill, oavsett om det handlar om egna förslag, eller ifall syftet är att belysa och motbevisa förslag från alla dem där ute som har fel, vare sig det rör sig om socialister eller nazister, för även alla dem ska få säga det de vill.

“Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” – Evelyn Beatrice Hall

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑