Månad: juni 2017

Rättfärdigandet av brott mot mänskliga rättigheter måste få ett stopp!

”Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön. Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled… ”

Så här sa Gud till Abraham, enligt den första Moseboken kapitel 17. Det här är b.la. varför omskärelse av nyfödda pojkar är så viktigt inom judendomen.

Att man gör den här typen av ingrepp på basis av religiositet är för mig obegripligt, men att det samtidigt är förenligt med svensk lag blir, om möjligt, ännu mer oförståeligt. Enligt Socialstyrelsen blir cirka 3000 pojkar i Sverige omskurna varje år. Nästan uteslutande till grund för religionstillhörighet. Väljer man att stödja lagstiftningen så som den ser ut idag så anser man, enligt min mening, att 3000 pojkar varken ska ha rätt till sin egen kropp eller till sin religionsfrihet. Därför är det för mig självklart att lagen måste ändras.

Först och främst är det viktigt för mig som liberal att understryka vikten av individens rätt till sin egen kropp. Denna rättighet fastslås i bland annat  FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna och jag tror knappast man behöver identifiera sig som liberal för att instämma med dem. I fallet med omskärelse av nyfödda pojkar är det uppenbart att denna rättighet kraftigt kränks. Inte nog med att ingreppet inte går att få ogjort vittnar läkare om att de risker barnen utsätts för är allvarliga. Olle Söder som är ordförande i Sveriges barnläkarförening skrev tillsammans med ett antal andra läkare en artikel i DN för tre år sedan där de nämnde fall där barn faktiskt dött av ingreppet. Det har hänt i Sverige och så sent som för fyra år sedan dog ett nyfött barn i Norge efter att ha blivit omskuren. I dessa fall var det legitimerade läkare som utförde ingreppen på sjukhus. Söder hänvisar likt mig till de mänskliga rättigheterna och menar att omskärelse bryter mot ett flertal punkter.

Inom judendomen ska omskärelsen ske på den åttonde levnadsdagen, med andra ord på nyfödda bebisar. Sveriges Kommuner och landsting har rekommenderat att varje landsting ska erbjuda omskärelse av pojkar på religiösa eller kulturella grunder.

Anledningen är att alla föräldrar ska ha rätten att uppfostra sitt barn i den tro man önskar. År 2000 skrevs det en proposition om omskärelse, där den dåvarande regeringen kom fram till att omskärelse inte är ett tillräckligt allvarligt ingrepp för att inskränka religionsfriheten. Här klarlägger man tydligt från statens sida att det är föräldrarnas religionsfrihet man avser att stå bakom och inte barnets. Idag, 16 år senare ser det likadant ut.

Erik Ullenhag är vår före detta integrationsminister, han är folkpartist, vilket innebär att han är liberal. Är man liberal är det individens rättigheter man ska värna och försvara. Ändå gör inte Ullenhag det som för en liberal borde vara självklart, försvara individens rättigheter. Försvara pojken vars rättigheter bli kränkta av såväl stat som lag. Han är för omskärelse. Det som provocerar mig mest är dock inte att han är för ingreppet i sig utan hur han argumenterar för sin sak. För fem år sen skrev han om frågan i DN och sa bland annat att syftet bakom lagen är att ”… se till att fler manliga omskärelser sker i sjukvårdens regi eftersom det bättre värnar barnens rätt och hälsa.” Ett tämligen underligt resonemang som likaväl kan användas för att legalisera könsstympning av unga flickor. För det är väl onekligen mycket säkrare att en legitimerad och skicklig läkare, berövar unga flickor rätten till sina egna kroppar, än att en privatperson gör det på ett köksbord. När det inte längre handlar om ingreppet som sådant, utan snarare att man säger sig vilja värna om pojkars välmående gör man dels väldigt tydligt skillnad på människor på grund av kön, men främst undviker man att tydligt ta ställning i frågan.

Väljer man att stödja lagstiftningen så som den ser ut idag så anser man, enligt min mening, att 3000 pojkar varken ska ha rätt till sin egen kropp eller till sin religionsfrihet. Därför är det för mig självklart att lagen måste ändras. Jag hoppas innerligt att det nu, om inte innan denna text, är en självklarhet även för dig.

Samuel Rubinstein

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto:  Privat

Integration börjar i klassrummet

Jag befinner mig för tillfället i Israel, ett land som befinner sig under ständig diskussion och kritik, för det mesta med all rätta. Israel ockuperar område, tillåter bosättningar på ockuperad mark och har annekterat östra Jerusalem. Men även situationen inom landet är problematisk då det idag är segregerat mellan judar och araber. Det finns områden inom Israel som judar sällan besöker och likaså finns det områden som araber drar sig för att vistas i. Ju mindre de båda grupperna pratar med och träffar varandra desto mindre förståelse får de för den andras situation. Det finns idag flera organisationer som jobbar för ökad integration och jag har fått tillfälle att besöka en av dem. Organisationen heter Hand in Hand och jag har även fått möjlighet att intervjua Noa Yammer som är ansvarig för internationellt engagemang inom organisationen.

Hand in Hand är en organisation som driver flera skolor i Israel och vars utbildning är helt integrerad med båda judiska och arabiska lärare och elever. Undervisningen sker dessutom både på arabiska och hebreiska. De första skolorna startades 1998 av föräldrar som ville ha en skola för sina barn där judar och araber kunde gå tillsammans. De första skolorna startades i Jerusalem och i Galileen (som ligger i norra Israel).

Noa Yammer berättar att Hand in Hand idag driver sex skolor och har som målsättning att inom tio år ha 10-15 skolor runt om i landet. Noa beskriver även att organisationens mål är att genom utbildning skapa ett inkluderande samhälle där alla kan leva tillsammans. Hon berättar att de lär ut bland annat vikten av att lyssna på varandra, tolerans och att respektera varandras åsikter. Hon beskriver att barnen får ökad förståelse för varandra genom att till exempel fira varandras högtider. Noa talar även om att organisationen i samband med skolorna driver projekt för vuxna som handlar om allt från att bara umgås med varandra till att diskutera politik till ren aktivism i form av protester och demonstrationer. De vuxna som kommer till de här aktiviteterna är både föräldrar till barnen som går på skolan och utomstående som vill delta i aktiviteter som inkluderar både judar och araber.

Jag besökte skolan i Jerusalem och fick vara med när två volontärer lärde ut engelska till några av de mindre barnen på skolan. Skolan var som vilken skola som helst med massor av barn som sprang omkring överallt. För barnen var det helt naturligt att leka och lära sig med varandra. Det märktes även att barnen hade olika bakgrund när det nämndes att det inte var skola nästa måndag då det var Eid. Ett av barnen berättade uppmärksamt att det faktiskt hette Eid-al Fitr medan andra barn såg frågande ut. Där kunde jag märka hur mycket barnen lärde sig av varandra på ett sätt som är sällsynt i Israel.

Hand in Hand har dock stött på motstånd. Noa berättar om hur de upplever att det tar tid för dem att få statlig stöd och att skolorna ofta måste börja som privata skolor innan de får stöd av regeringen. De har även utsatts för vandalism från judiska extremister i form av anti-arabisk graffiti och år 2014 sattes ett klassrum i brand. Skolan som sattes i brand var den i Jerusalem. Från den arabiska sidan har familjer upplevt motstånd på ett personligt plan och blivit kallade för bland annat förrädare. Noa berättar att hon upplever att de extrema (där motståndet ofta kommer ifrån) på båda sidor ökar samtidigt som stödet för integration och förståelse ökar.

Och skolorna har även fått mycket stöd. I samband med branden berättar Noa hur rektorerna i skolan i Jerusalem tittade på hur brandsläckningsarbetet pågick och sa till varandra att det nu är över och att ingen kommer vilja ha deras barn kvar i skolan. Men när släckningsarbetet var klart släppte brandmännen in folkmassan som hade väntat utanför och som strömmade in i skolan för att visa sitt stöd. Rektorerna såg människorna och förstod de inte gett upp hoppet. Det organiserades en marsch för skolan som omkring 3000 människor deltog i och flera personer besökte den veckorna efteråt. Hand in Hands skolor är idag oerhört populära och Noa berättar att hela 700 personer står för tillfället i kö samtidig som organisationen har kontakt med 15 föräldragrupper som vill starta nya skolor runt om i landet. Hon nämner också att den förre amerikanske presidenten Barack Obama bjöd in två av skolans elever för att tända ljusen under den judiska ljushögtiden Channukah.

Samtidigt som Hand in Hand fortsätter kämpa för ett integrerat och jämlikt samhälle inom Israel så råder det en konflikt mellan israeler och palestinier. Många har i dag förlorat hoppet om en lösning på konflikten. Det är lätt att få känslan av allt rör sig i en cirkel med attacker, fler bosättningar, mer antisemitisk propaganda från Hamas och framförallt hat och rädsla gentemot varandra. Hur ska det här mönstret kunna brytas?

Jag tror att en del av svaret ligger hos drivna organisationer såsom Hand in Hand. Hand in Hands vision om att skapa ett inkluderande samhälle där araber och judar lever sida vid sida i samförstånd är precis det landet behöver. Deras intiativ är bland de bästa jag sett. Om araber och judar inom Israel kan prata med varandra och komma överens ökar chansen för kommunikation mellan Israel och Palestina. Det här är självklart bara en liten del av svaret på den här ytterst komplicerade konflikten. Det kommer inte räcka med ansträngningar från Israels sida utan båda sidor måste visa att de vill ha fred på riktigt. I dagsläget visar dessvärre ingen av sidorna det minsta intresse för det.

För att komma tillbaka till Hand in Hand så tror jag att det är hos barnen som förändring börjar. Eleverna på Hand in Hand är ett bevis på att judar och araber kan leva tillsammans. Om barnen som senare blir vuxna förstår vikten av inkludering och förståelse för den andra sidan finns det än hopp för en framtid med en försoning mellan israeler och palestinier.

Jag hoppas på att kunna träffa fler organisationer som jobbar både inom Israel och med Israel och Palestina för att få en ökad förståelse för arbetet som sker och för att få se att det finns en vilja för förändring.

Jag vill även hälsa ett särskilt tack till Ryan och Noa Yammer från Hand in Hand som tog sig tid att hjälpa mig och att svara på frågor.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

 

Vilka är förbundsstyrelsekandidaterna?

Förbundsstyrelsen – FS – är LUFs nationella styrelse, den väljs på kongressen -som iår äger rum 10-13 augusti i Borås. LUF Storstockholms distriktsordförande Saga Bowallius har intervjuat alla de som söker poster som förbundsstyrelseledamoter (alltså inte presidiet som består av ordförande och 1:sta och 2:a vice ordförande) och bett dem svara på tre frågor; 

1. Vad tycker du har varit det bästa med att engagera dig politiskt? 

2. Vad vill du göra i förbundsstyrelsen?  

3. Vad tycker du är viktigast att LUF fokuserar på i valet?

Intervjuerna följer här utan inbördes ordning, vi ses i Augusti!

Namn: Dan-Aria Sucuri
Ålder: 24
Sysselsättning: Kampanjombudsman LUF Storstockholm
Hjärtefrågor: Integration, EU och arbetsmarknad
1. För mig var det den liberala plattformen för engagemanget. Att träffa likasinnade och arbeta för samma mål är oerhört givande, samtidigt som man blir klokare och träffar nya vänner.
2. Det sägs att vi är Sveriges nördigaste och smartaste förbund. Ett förbund där ideologi, och idéer möts. Men för att våra idéer ska få större spridning och ett starkare fäste måste vi bli
fler. Jag kommer bland annat jobba för ett större och mer övergripande LUF.
3. Att inkludera nya människor in i samhället där man går från bidrag t
ill att bidra är inte enbart en frihet för individen, men också en vinst för samhället. Integrationen
är en av våra största utmaningar och en fråga som vi bör driva inför valet.
Namn: Romina Pourmokhtari
Ålder: 21
Sysselsättning: Politisk tjänsteman hos Liberalerna i Stockholms läns landsting
Hjärtefrågor: Utbildning, migration och arbetsmarknad
1. Några av mina bästa vänner har jag träffat genom LUF och utan dem hade mitt liv vart så mycket
tråkigare. Men också att få utlopp för att politiska ilska man gått runt med. Att genom LUF få uttrycka
sina åsikter kring det som är dåligt med vårt samhälle är oerhört befriande.
2. Jag vill göra politik. Jag vill att LUF syns, hörs och tas på allvar i debatten. Jag vill ta åsikterna vi
beslutar om på kongressen och ösa ut dem i den politiska debatten.
3. Jag vill att vi berättar hur Liberalerna är det bästa liberala alternativet för väljare som är feminister, vill motverka SD och ha sänkt skatt. Och för vår egen del vill jag attvi värvar som bara den, för valår är bästa möjliga tillfälle att värva.
Namn: Christoffer Karlsson
Ålder: 25 år
Sysselsättning: Läser statsvetenskap och fred och konfliktvetenskap vid Lunds universitet
Hjärtefrågor: Säkerhetspolitik och [om det räknas som en fråga så är ideologi också det].
1. Det bästa med att ha engagerat sig politiskt är möjligheten att påverka (som är enorm när
man tänker efter), och alla likasinnade vänner man annars inte träffat.
2. I FS vill jag fokusera på att opinionsbilda i gammelmedia och mot part
iet. Över lag fortsätta som förra året, fast mer och bättre, med andra (Max) ord. Jag vill också utveckla
arbetsgrupperna till ett bra verktyg inför valet. Det finns så mycket potential som vi inte utnyttjar.
3. Det LUF ska fokusera på i valet är bostadspolitik och arbetsmarknaden, det är där socialismen
drabbar vår målgrupp hårdast. Men om det blir en stor valfråga så ska LUF satsa på Nato. Det
är dags nu.
Namn: Simona Mohamsson
Ålder: 22 år
Sysselsättning: Politisk sekreterare
Hjärtefrågor: ideologi och integration
1. Politik är en unik fritidsaktivt. Du får en familj, du blir konstant utmanad och du får träffa inspirerande människor och uppleva saker du aldrig fått göra annars.
2. En balans mellan vision och verkstad. Jag har en fortsatt stor passion
för det ideologi och idéhistoria, för mig handlar det om att våga provocera och våga ändra sina ståndpunkter. Sen hoppas jag får förtroendet att fortsätta det organisatoriska arbetet inom verkställande utskottet.
3. Under valrörelse blir vi partiets kampanjorganisation. Vi måste lyckas kommunicera ut liberal politik på ett frihetligare och kaxigare sätt. 2018 – liberalism strikes back.
Namn: Karl Philip Nilsson
Ålder: 21
Sysselsättning: Studerar nationalekonomi och statistik vid Lunds universitet
Hjärtefrågor: Miljö, arbetsmarknad och bostäder
1. Mitt politiska engagemang har gett mig oerhört mycket från kunskap till vänner. Men det bästa har
varit att få möjligheten att påverka på riktigt genom att vara med i den aktuella debatten på landsmöte, på debattsidor eller i fullmäktige.
2. LUF ska vara den ledande liberala rörelse både lokalt och nationellt därför behövs ett aktivare
lokalpolitiskt nätverk för att stärka det lokala samtalet. Jag vill även arbeta för ett inkluderande och
hållbart engagemang.
3. Den liberala rörelsen behöver stärkas och växa. Vi behöver synas och höras på skolor, på stan och i debatten men vi måste även vårda och stärka våra stjärnor för att de ska utvecklas
och må bra, även i påfrestande tider som i en valrörelse.
Namn: Amanda Kanange
Ålder: 20 år
Sysselsättning: Juriststudent och jobbar extra på en advokatbyrå
Hjärtefrågor: Miljö-, jämställdhet- och rättspolitik
1.Det bästa med mitt engagemang är möjligheten att påverka samhället och gemenskapen inom förbundet. Att ständigt få vara runt likasinnade och öppna människor som delar visionen om en friare värld är en underbar känsla.
2.Internt vill jag satsa på hållbart engagemang och inkludering. LUF ska vara välkomnande för alla oavsett bakgrund och LUF får inte vara ett förbund där medlemmar bränner ut sig. Externt vill jag opinionsbilda, skriva debattartiklar och ta så många debatter som möjligt.
3. Under valår är vi i ett unikt läge där vi når ut till ungdomar som vanligtvis inte är intresserade
av politik. Vi måste utnyttja den möjligheten med fokus på värvning utöver vårt viktiga opinionsbildande arbete.
Namn: Sharoken Hanna
Ålder: 24
Sysselsättning: Frilansare
Hjärtefrågor: Bostäder, integration, IT/digitalisering och isbjörnar
1. Så svårt att välja! Alla nya vänner såklart men politiska aktion måste vara när jag fick tala på
Refugees Welcome i Malmö för 10k+ personer.
2. Det jag gör bäst: vinna valrörelser. Men också driva bostads- och
integrationspolitik!
3. Valrörelsen är då vi värvar allra flest medlemmar med megamarginal. Jag tror att det är viktigt att
vi kan sticka ut på bokbord och ha en lätt väg in till ett aktivt medlemskap.
Namn: Linnéa Bjärum
Ålder: 22
Sysselsättning: Pluggar till landskapsarkitekt
Hjärtefrågor: Narkotikapolitik, psykisk ohälsa, feminism
1. Utöver klyschan att man träffar fantastiska personer, till och med bästa vänner,
så måste det vara den intellektuella stimulansen. LUF gör en till en mycket mer tänkande individ.
2. Framförallt utbilda om och utveckla narkotikapolitiken, fortsätta göra LUF till den bästa plattformen för unga som tycker att frihet är nice.
3. Att förmedla liberala visioner och politik som levererar svar på våra
samhällsutmaningar. ”Liberal” ska inte vara ett pre- eller suffix till andra ideologier.
Namn: Anders Rehnberg
Ålder: 24
Sysselsättning: Student
Hjärtefrågor: EU -och utrikespolitik
1.Två saker, det första är att vi gör skillnad och kan påverka människors vardag. Det andra handlar om den personliga styrkan man får av att vara engagerad. Kunskapen, retoriken, mognaden och framförallt vännerna.
2. Jag vill fortsätta driva på inom EU -och utrikespolitiken, ta ett större ansvar för vår internationella
verksamhet och bidra till en framgångsrik valrörelse.
3. Vi ska fokusera på de frågor som berör unga och där vi känner att vi kan vinna deras stöd. Två frågor som lär vara prioriterade är bostäder och arbetsmarknad.
Namn: Robin Nyman
Ålder: 24
Sysselsättning: Student
Hjärtefrågor: Ekonomi, ideologi och kultur- och livsstilsfrågor.
1. Man får lära sig hur politik utövas i praktiken och lära känna många roliga och smarta personer.
2. Utom allt som redan görs, och faller på en ledamot i FS., tycker jag tyngre och genomtänkta
policyförslag är bra. Det skapar legitimitet och ger utrymme i media. Lyckas FS pricka in en sådan fråga, är det viktigt att FS biter sig fast i den.
3.Trygga i frågorna som blir ”topp fem”. Snabbt göra frågorna relevanta för personen vi står inför.
Samtidigt; i val kommer vi i kontakt med unga som är mer ”aktivistiska” och fria i sitt synsätt.
Här ska vi betona vår gemenskap, aktiviteter och mera radikala åsikter. Sen ska vi ta hand om varandra, det är viktigt!

Namn: Anders Viking Pettersson

Ålder: 24
Sysselsättning: Lärarstudent
Hjärtefrågor: Utbildning och feminism
1. Att träffa nya människor och få sina ståndpunkter och sin världsbild ständigt prövade emot andras. Men också att få driva frågor som man brinner för och påverka samhällsdebatten.
2.  Jag vill arbeta med utbildningspolitik och se till att vi har starka distrikt runt om i landet som kan vinna liberala segrar i hela landet.
3.  Politiskt bör vi fokusera på jämställdhet-, försvar- och utbildningsfrågor, de är mest relevanta för vår målgrupp. Men även migrationspolitik som unga är engagerade inom. Organisatoriskt bör vi se till att våra medlemmar är utbildade i ledarskap och kampanjande så vi är beredda på vad vi kommer möta under valrörelsen 2018.
Intervjuer gjorda av Saga Bowallius
Distriktsordförande LUF Storstockholm
*En ändring i denna text gjordes av chefredaktören 17.01.2018 på begäran av en av de intervjuade*

De flesta är inte onda

Berlin. En stad med kanske den mest intressanta moderna historien. Ena sidan var frihetlig och demokratisk, den andra auktoritär och övervakad. En klar delning som bara förstärktes ytterligare när den sovjetstödda östsidan bestämde sig för att plötsligt, inom loppet av några timmar, bygga en mur rakt genom staden. Två sidor; öst och väst, frihet och socialism. Delningen hänger kvar än idag, 28 år efter murens fall. Inte fysiskt förstås, men i sinnet.

Just därför kan jag inte på kvällen av min första dag i Berlin, boendes hos en nära vän och klasskompis som hyr en lägenhet där, motstå att påpeka den fantastiska symbolik i att han och jag, en liberal och en övertygad marxist, bor tillsammans. I Berlin dessutom, av alla ställen. Men det funkade, tro det eller ej. Och varför skulle det inte göra det?

Som sagt är den här personen en nära vän och vi har bråkat om allt möjligt i åratal. Och allt betyder i det här fallet verkligen allt. Kuba och Falklandsöarna, Mao och Stalin, skatter, alkoholmonopol, droger, skolplikt, religion, EU, NATO, prostitution, diverse amerikanska presidenter, fördelning, flyktingmottagande, frihandel och så, så mycket mer. Trots allt detta är vi ändå bra vänner. Och det är ju inte så märkvärdigt, det är ju bara åsikter. Åsikter behöver inte ha något att göra med hur du är som person. Tvärtom.

När man diskuterar och debatterar är det viktigt att uppvisa intellektuell hederlighet. De allra flesta människor är faktiskt inte onda. Klart att det finns undantag, men de allra flesta har ändå den åsikten de har eftersom att de helt genuint tror att det är det bästa alternativet. En kommunist tror inte på det hen tror på för att personen tycker att massvält är en bra sak. Precis lika lite som vi är liberaler för att vi hatar fattiga och vill att storföretag ska tjäna en massa pengar. Det är som vi alla vet, inte det det går ut på.

Oftast ligger den stora skillnaden i värderingar. Två personer av helt skilda åsikter kan vara helt eniga om objektiva fakta men trots det landa i helt olika slutsatser. Ett ganska typiskt och enkelt exempel på det är den eviga frågan om skatter och i synnerhet den om ifall de som tjänar mer ska betala en högre procentandel. Liberalen hävdar dels att folk har rätt till sina pengar och dels att det möjligtvis genererar högre skatteintäkter i slutändan och kan gynna även de med en mindre mängd pengar. Socialisten kan då svara att det däremot leder till ökade skillnader.

Och båda två kan mycket väl ha rätt. Ens åsikt i frågan beror då på vad man själv anser vara det viktigare. Trots det att jag själv vet var jag landar någonstans är jag samtidigt högst medveten om att alla inte tvunget gör samma bedömning. Vilket är helt okej. Det är en situation där båda kan ha precis lika mycket rätt som fel, varför en sådan diskussion gott och väl kan fortsätta i all oändlighet, något som den väl vid det här laget redan gjort.

Politiska åsiktsskillnader behöver inte på något sätt hänga ihop med hur man ser på en annan person. Istället kan det vara bra att omges av de med andra åsikter. Man måste vilja, och kanske främst våga, utmana sina egna åsikter och ståndpunkter. På så sätt kan vi antingen komma fram till något bättre, eller bara bli ännu mer övertygade om att vi ju faktiskt har rätt trots allt. Och som sagt finns det helt klart människor där ute med korkade och skadliga åsikter, men lösningen på det lär ju knappast vara att stå och skrika på dem att de har fel, det övertygar ingen. Visst vore det trevligt om alla bara höll med en, men samtidigt behöver vi inte alltid tro det värsta om folk. Många vill faktiskt bara det bästa utan att ha några dåliga intentioner. Eller som en svensklärare en gång uttryckte det efter att vi lämnat in en uppgift som delvis gick ut på en sorts självanalys: “Jag har alltid upplevt er som varandras motpoler, men i själva verket är ni ju inte så olika.”

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Njut av sommaren

Den 6 juni. Sommaren står och väntar runt hörnet. Stan fylls av människor, glada av att solen äntligen kommit hit för att stanna. Vårterminen börjar lida mot sitt slut, och alla gör sig redo, för att kliva ut i det fria och glädjerika sommarsverige.

Tillsammans med solskenet och värmen kommer ofta mer festande, flyktiga bekantskaper och fler lättsamma sätt att umgås på. Både med nya och gamla bekantskaper. Man släpper spärrar och lever ut. Man bejakar sin frihet och lust. Ser till att ha det både kul, skönt och härligt. Åker bakpå på cykeln hem till den där söta personen man spanat på en längre tid. För, när sommaren kommer känner man frihetskänslor. Frihetskänslor som man bejakar.

Men, så kommer den, som ett brev på posten. Skulden, och skammen. Den dåliga känslan.
Känslan av att man inte kommer bli sedd med blida ögon på. Känslan att människor kommer döma och bedöma vad man gjort. Att människor ska komma med pekpinnar och tillrättavisningar. Om vad man borde och inte borde få göra. Att man helst ska se till att inte gå hem med någon främmande, att man helst ska se till att inte ha för många olika sexpartners. Att man ska tänka på vad man gör för vad andra människor kommer att tänka och tycka om en.

Människor som lägger sig i vad andra personer gör. Med sig själva, sina egna kroppar och sin egen njutning. Människor som inte bara tänker, utan även säger nedvärderande och dömande kommentarer om hur andra väljer att vara. Hur de väljer att göra. Och hur de väljer att njuta.

Det är inte under några som helst omständigheter rimligt. Andra människor väljer aldrig. Aldrig hur du väljer att vara, vad du väljer att göra, och framförallt inte, hur du väljer att njuta. Njuta av sommaren. Njuta av solen, och njuta av ledigheten.

För, så länge som du gör saker där alla som deltar är med på det hela. Så är allt det du gör för din njutning bra. Riktigt bra. För det är din kropp, ditt ansvar, din frihet. Att vara, välja, njuta.

Amanda Bengtsson Jallow

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apell

Vägskäl för Liberalerna

Igår torsdag gick Birgitta Ohlsson ut med att hon utmanar Jan Björklund som partiledare för Liberalerna. Valet av partiledare på landsmötet den 17-19 november kommer att, tillsammans med hela processen dit, blir otroligt viktigt för Liberalernas framtid.

Den här texten kommer inte att handla om vem jag tycker ska bli vald till partiledare. Den kommer att handla om vikten av att processen till detta val måste ske på ett öppet och schysst sätt. Det här valet är ett vägskäl för L då det kan visa sig att vi kommer ut mycket starkare ifrån det, men självklart kan även det motsatta hända vilket skulle vara förödande för liberalismen i Sverige.

Det är endast 15 månader  kvar till riksdagsvalet. Jan Björklund gick efter Birgitta Ohlssons besked ut och beklagade sig över att sex av dessa kommer att läggas på interna splittringar. Det är nu otroligt viktigt att debatten inom partiet är öppen och schysst. Debatten om vem som ska leda Sveriges liberala parti måste ske sakligt och utan personangrepp. Partiet måste nu tydligt visa väljarna att Liberalerna står enade för att göra Sverige bättre. Ingen väljare vill rösta på ett splittrat parti och därför måste denna process gå schysst till där alla parter får säga sitt. 

Oavsett vilken av kandidaterna som kommer att leda partiet kommer denna ha stöd av majoriteten. Detta innebär att hela partiet måste sluta bakom kandidaten som vinner för att visa upp ett enat L. En intern maktkamp kommer inte få oss att vinna valet 2017. Men en öppen debatt med högt i tak där Liberalerna kommer ut starka och enade, det inger förtroende och leder till fler röster. Så se till nu att göra denna process till en öppen och rättvis kamp så att Liberalerna kan gå åt rätt håll i vägskälet.

Erik Ekerlid

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑