Månad: september 2017

Knarkpolitiken din mamma köper

Att narkotikafrågan är en av de mest polariserade i svensk politik idag är det ingen tvekan om. I få andra frågor betonas känsloargument och moral så starkt, i få frågor är det så accepterat att välja inte bara sin egen åsikt utan även sin egna fakta, sin egen sanning.

Det här är ett mycket skadligt och djupt faktafrånvänt sätt att förhålla sig till en fråga. Precis som med klassisk blockpolitk så är det ett stort problem att människor som inte håller med varandra till fullo vägrar sammarbeta i de bitar där de faktiskt tycker lika.

Det är ingen hemlighet att Valet 2018 kommer se ett skifte från den klassiskt Höger-Vänster orienterade blockpolitiken till förmån för en nyare GAL-TAN rörelse, eftersom de viktigaste frågorna polariserar på det sättet snarare än ekonomiskt. För att förbereda för den debatten, där politiska program kommer behöva brytas ner i bitar och drivas del för del, kommer här förslag på hur vi kan göra det i frågan om cannabispolitik. För narkotikapolitik är en fråga som spiller över i många andra områden, och där den gör det kan vi komma överens även med de som ogillar helheten.

Organiserad brottslighet.

EMCDDA (The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction) beräknar att den illegala droghandeln i Europa årligen drar in 9,3 miljarder Euro – bara på cannabis. Det motsvarar 88,7 miljarder svenska kronor. Varenda öre av dem finansierar i nuläget organiserad brottslighet, som sexhandel, människosmuggling, vapensmuggling, hot och våld. Föreställ er istället att den här handeln var laglig – och skattad. Om den skatten var lika hög som EUs rekommendation på cigaretter, det vill säga 60% av helheten, sen vi där en årlig skatteinkomst på 53 215 500 000 svenska kronor till de berörda EU länderna. En summa som kan gå till att finansiera skolor, infrastruktur, sjukvård, trygghet, miljöforskning etcetera. Med en laglig och beskattad cannabismarknad finansierar vi allt som är bra i välfärdsstater, istället för allt som är dåligt för världen.

Polisens prioriteringar.

dagligen ser vi löpsedlar om den stora krisen inom polisen. Våldtäktsfall går olösta, förgriper går fria, gängvåldet minskar inte, gatorna är otrygga. Otryggare än de behöver vara. Om den del av polisens resurser som just nu arbetar med att fånga in cannabisbrukare, framställare och försäljare frigjordes från detta skulle det ge dem en mycket bättre möjlighet att ta fast samhällets stora faror. Med en laglig och beskattad cannabismarknad ökar polisens möjligheter att fokusera på att förhindra våldsbrott och sexualbrott och allt annat förjävligt som sker.

Säkrare källor.

Den som idag köper cannabis i Sverige – vilket inte är en ickefråga, det är en femtedel av killarna i andra ring och nästan femton procent av tjejerna i samma grupp enligt CAN  Centralförbundet för Alkohol och narkotika upplysning – har ingen möjlighet att kontrollera vad de får. De har ingen trygghet, ingen möjlighet att följa upp om de bedras eller skadas av någon som ljuger om vad de säljer. Vore cannabismarknaden laglig så skulle det finnas bestämmelser och kontroller, som med alla andra produkter, för att försäkras om att det som står på förpackningen är samma sak som det som finns inuti. Med en laglig och beskattad cannabismarknad skyddar vi konsumenterna från att ovetandes köpa potentiellt livsfarliga fuskvaror.

Det här är bara tre små exempel, snälla nog att ta hem och presentera för dina föräldrar, om hur vi tar steg i rätt riktning. Vi kanske inte kan komma överens om cannabis, men vi kan komma överens om att strypa finansieringen av organiserad brottslighet, och det är en bra början.

Karin Pettersson

Chefredaktör Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Friheten som är till för nästan alla

En nazistdemonstration är inget en rimlig människa vill ha på sina gator. Inte heller ska en rimlig människa vilja förbjuda den. 

I veckan har  stor medial uppmärksamhet riktats mot Göteborg. Där har nazister, under den judiska högtiden Jom Kippur, fått tillstånd att demonstrera i närheten av en synagoga. Stadens judiska församling har uttryckt stark oro över situationen. En känsla som givetvis är befogad. Men trots ens egen avsky för demonstrationen, är det inget man bör vilja förbjuda.

Alla i Sverige har demonstrationsfrihet. Linnéa Katz, ledamot i informationsstyrelsen vid judiska församlingen i Göteborg, underströk vikten av den här rätten i en artikel i SVT. Även nazisternas rätt. Däremot sa hon också: ”jag kan inte förstå att de får tillstånd att gå så nära oss just denna dag”.  Det är många som håller med Katz som saken, men för min del är det här skon klämmer. Jag välkomnar att så många som möjligt uttrycker oro över nazisters aktivitet och fördömer allt som har med det och dem att göra, men det här resonemanget håller inte. Man kan inte säga att alla har rätt att demonstrera, även nazister, och samtidigt mena att just nazister under vissa dagar på vissa ställen inte skulle få det. Det blir bara motsägelsefullt. En frihet har man inte lite då och då. Men självklart är det extra olyckligt att demonstrationen äger rum just där och då. Antagligen är det ingen slump.

Hur som helst, polisen lär ju med allra största sannolikhet vara på plats under demonstrationen och ska enligt lag ingripa där lagöverträdelser inträffar. Kritiken som riktas mot polisen, att de skulle gulla med nazisterna, vill jag påstå är omotiverad. Polisen följer svensk lagstiftning och är det något man ska kritisera så är det den. Även om jag anser att ingen liberal bör stötta den typen av kritik heller.

I grund och botten så är det här en principfråga. Har alla  rätten att demonstrera och yttra sig eller inte. För en liberal är svaret JA! Det ska vara högt i tak och även uppenbart förkastliga åsikter ska få finnas och vädras inom lagens ramar.

Samuel Rubinstein

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Vad är ett namn?

What’s in a name? that which we call a rose 

By any other name would smell as sweet;

Så skrev Shakespeare för över fyrahundra år sedan, och idag ekar jag hans fråga, vad är ett namn? Om vi bortser från det filosofiska blir frågan relevant i dagens politik. Vad är ett namn? Vi ger oss själva namn hela tiden, socialliberal  är ett namn, feminist ett annat. Båda har, åtminstone för mig, en tydligt positiv klang. Andra namn, och  ord, har en tydlig negativ klang. Vinterkräk. Cancertumör. Dessa är generella exempel, men självklart är vår reaktion på ord, och namn, högst individuell.

Oavsett rysningarna längst ryggen måste vi ändå använda dessa fula ord när vi pratar om dem. En läkare ska i februari inte försöka packa in vinterkräksjukan i vackrare etiketter, och jag tänker inte, som en KDU-are uppmanade mig att göra i förra veckan, avstå från att kalla Mary Wollstonecraft för feminist bara för att ordet, i hans mening “var så negativt”. Jag tänker heller inte kalla folkpartister för liberaler bara för att de vill marknadsföra samma trista idéer med en fräsigare logga.

Detsamma gäller SVTs reportrar, som måste sluta tramsa med ord som “IS-resenärer” när de pratar om terrorister. 

Gårdagens Agenda lyfte ett väldigt viktigt ämne när de pratade om terrorhotet i en ämnesspecial. Men det de inte pratade om var minst lika viktigt. Under hela programmet användes ordet “IS-resenär” flitigt. Låt det sjunka in. Här pratades det om människor som frivilligt anslutit sig till Islamiska Staten – förkortat IS, även känt som Daesh – en terrororganisation. Så kommer  vi till den stora frågan; är en person som reser för att medverka i en terrororganisation en resenär? eller en terrorist?

Ordboksdefinitionen av ordet “terrorist” är följande; a person who uses unlawful violence and intimidation, especially against civilians, in the pursuit of political aims. En person som använder olagligt våld och hot, särskilt mot civila, i strävan efter politiska mål.

Jag tänker inte låtsas vara en expert på vilka uppgifter en person som reser för att strida med IS har. De som lyftes i intervjun i Agenda var spionage, och bärande av vapen. Vissa uppgifter, som att laga mat och sköta en generator, är i sig självklart inte terrorhandlingar. Men syftet med dem, strävan? Den som arbetar åt en en eller är en del av en organisation bidrar till det organisationen gör. Och är organisationen en terrororganisation, så är den som medvetet arbetar, engagerar sig i eller på annat sätt bidrar till denna organisation inget annat än en terrorist. Och då måste vi våga kalla dem för det. Speciellt i informativa, seriösa nyhetsinslag.

Må så vara att partiet som stoltserar med att “Vi Heter Det Vi Är” bara representerar en tjugondel av befolkningen (och att det i “Liberalerna”s fall ibland kan kännas ironiskt), resten av samhället – speciellt personer inom Public Service – måste också bita i det sura äpplet och våga säga som det är. Terrorister är terrorister. Inga vackra ord kan dölja den stanken.

Karin Pettersson

Chefredaktör Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Staten ska inte kräva så mycket, faktiskt

Inför nästa års budget syns det tydligt att regeringen har gett Vänsterpartiet ett enormt inflytande. För att nämna några exempel föreslås vinsttak för företag inom välfärden, höjd skatt på sparande inom formen ISK och höjt studiebidrag för universitetsstudenter.  

I och med att regeringen ger Vänsterpartiet det här inflytandet sänder de också ut budskapet till Sveriges skattebetalare att deras pengar är en oändlig inkomstkälla för staten att skicka ut åt alla hörn och kanter.

Låt oss ta höjt bidrag för universitetsstudenter som exempel. Idag ligger bidraget på ca 700 kr i veckan vilket blir 2800 kr i månaden. Ifall man även väljer att ta studielån får en student ca 10000 kr i månaden. Studielånen är subventionerade med bra villkor och ränta. Det finns med andra ord ingen anledning att ge studenter 300 kronor till i bidrag. Ett bättre alternativ vore i så fall att utöka studielånet med 300 kr.

Regeringen har inte heller gett en förklaring för den här höjningen. Är anledningen att fler ska välja universitetsstudier? Det här framgick inte när regeringen lade fram förslaget eftersom det inte finns särskilt mycket forskning på området. I Sverige är det redan ”gratis” att plugga vidare på universitet vilket är enormt incitament för att fler ska välja det efter gymnasiestudier. Det är nog få som skulle övertygas att studera vidare enbart för att bidragsdelen av studielånet höjs med 300 kronor.

Den enda vettiga förklaringen för den här höjningen som går att komma på är att regeringen och Vänsterpartiet är populära bland universitetsstudenter. Genom reformer som de här kan de förvalta och öka det här stödet. Det är vårdlöst att utforma skattereformer på det här sättet och det är ett slag i ansiktet för skattebetalarna. 

Angående höjningen av sparandet inom ISK uttryckte Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesperson sig att det är mest höginkomsttagare som sparar på det här sättet. Hon lägger dessutom till att många av dessa är män. Istället för att satsa på att få fler att våga spara och investera istället för att låna, väljer Vänsterpartiet att straffa de som redan sparar och avskräcka fler. Det är dessutom helt befängt att dra in kön i frågan. Kön ska inte ska vara underlag för höjningar av skatten inom något område. Det går även att lägga till att enligt statistik från Avanza är det tydligt att det är en stor del unga som väljer att spara i formen ISK som nu kommer få tänka över det beslutet.

De exempel som lyfts fram i den här artikeln är enbart ett urval av de reformer som regeringen föreslagit. Det har även föreslagits positiva skattesänkningar (såsom den för pensioner) men det räcker inte för att kompensera för bidragsreformer och skattehöjningar. Det har även gjorts en massiv satsning på arbete i hela Sverige där stora delar av föreslaget istället skulle kunna ersättas med skattesänkningar på områden som till exempel småföretagande.

I vänsterns värld finns det alltid oändligt med skattepengar och om pengarna mot förmodan skulle börja sina går det alltid att begära mer av invånarna. Det blir en ond cirkel av skattehöjningar som riskerar att aldrig få ett slut.  

Skattepengar ska hanteras med vördnad och målet för staten ska alltid vara att kräva så lite pengar som möjligt från dess invånare. De pengar staten får in ska sedan förvaltas och satsas på reformer baserad på forskning och långsiktighet. Ge inte ut bidrag utan satsa istället på att sänka skatten. Inkomstskatten är ett bra ställe att börja på. Slutligen så borde regeringen låta pengarna få vara kvar i invånarnas plånböcker istället för att bli vårdlöst behandlade av vänsterns schablonreformer.  

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Låt bli då

I den stora hög med nyhetshändelser och skandaler på sistone är det framförallt två saker som sticker ut lite extra för mig och påminner mig om varför jag tycker det är så otroligt viktigt att stå upp och kämpa för det fria samhället. “Vinstbegränsning” och förbud mot tiggeri. Dessa två kan verka som ganska olika förslag och frågor, men i själva verket bygger de på samma princip; det man ogillar ska förbjudas.

Politiken handlar ofta om just detta, vad man ska förbjuda, hindra eller begränsa. Det man personligen ogillar måste vara fel på ett samhälleligt plan. Förmodligen är detta främst ett sätt för en person att rationalisera sin egen aversion. För en riksdagsledamot eller generellt en person med mycket inflytande eller makt är det enkelt att ropa förbud. Man ser till siffror och sin egen makt och glömmer så gärna bort vad det faktiskt handlar om: människor.

I ett fritt samhälle måste man få vara fri att göra även sådant som kanske inte alla tycker om. Det som är så fint med ett liberalt och demokratiskt samhälle är att man även aktivt kan välja bort sådant som man ogillar. Om man ogillar tanken på att någon förfärlig och hemsk riskkapitalist kan tjäna pengar på att ditt barn får en utbildning, så finns det faktiskt något du, ja just du, kan göra åt det. Nämligen att inte sätta ditt barn i en friskola. Tycker du att det är fel att någon kan tjäna hela 100 kronor om dagen på att sitta vid en tunnelbanenedgång? Ge inte personen pengar då! Tror du att porr är hemskt och skadligt? Titta inte på det! Är du rädd för att bli dum i huvudet av att röka gräs? Guess what, du måste inte.

Och just detta är det fina med ett fritt samhälle, du kan inte bara göra det som du vill göra, utan även avstå från det du ogillar. Genom den fria marknaden ger man också makt till folket. Man kan bestämma själv över sina egna pengar och handlingar. I ett land med fri marknad, kan man, åtminstone i teorin, driva ett bolag på ett kommunistiskt vis, att göra det motsatta i ett kommunistiskt system vore omöjligt.

Att vilja vara fri att bestämma över sina egna handlingar och pengar är, tvärtemot vad många verkar ha råkat få för sig, inte alls det minsta egoistiskt. Det är förnuftigt och helt rationellt. Vad som däremot är oerhört egoistiskt är att tycka att man har rätten att bestämma över andra, att utöva makt över en annan person, att bestämma över någon annans handlingar och att fatta beslut åt en annan människa. Det om något, är höjden av egoism.

Philip von Scheele
Skribent Radikalt Forum
Skribentfoto: Privat

Låt inte staten begränsa porren!

Fortsätt läsa

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑