Månad: oktober 2017

Dags att bryta det glömda utanförskapet

Idag talas det mycket om olika grupper som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Men det finns en grupp i samhället som lätt glöms bort i dessa diskussioner. Gruppen som jag talar om är de med mildare sorters funktionsnedsättning. Det här är en grupp där många befinner i ett glömt utanförskap trots att de flesta är fullt kapabla till arbete. Den enkla förklaringen är att det tar längre tid att hitta rätt arbetsplats för dessa individer och att arbetsgivaren ofta måste anpassa sig. Men det är ett pris som är värt att betala för att fler människor ska kunna få känna samhörighet och få leva på en lön istället för ett bidrag. 

Ett av de största problemen är att de här människorna inte är inkluderade i regeringens arbetsmarknadsmål. Regeringen har för tillfället ett arbetslöshetsmål där enbart de som är arbetssökande som saknar jobb syns i statistiken. Det innebär att de som är sjukskrivna, bidragsberoende eller förtidspensionerade per automatik inte är inkluderade i de nationella målen för arbetsmarknaden. Ett sysselsättningsmål är ett mycket bättre alternativ då det blir tydligt hur många det är som på riktigt saknar jobb i Sverige idag. 

Därefter finns det ett flertal alternativ. För många grupper som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden behövs det enbart ett första jobb. För en stor mängd människor är inträdesjobben ett rimligt alternativ. Men för den gruppen människor som den här artikeln handlar om kan det bli svårt att få till. Istället finns det jättemycket som kommuner och landsting kan erbjuda i form av olika korttidsjobb såsom sommarjobb.

Ett annat nationellt utvecklingsområde är utveckla Arbetsförmedlingen. Det finns system på myndigheten idag för hur man kan hjälpa dessa människor men med tanke på statistik från bland annat SCB och myndigheten själva finns det fortfarande mycket att utveckla. Ett förslag är att tillsätta särskilda utredare som har hög kompetens inom området och som kan medla mellan individen i fråga och olika arbetsgivare för att hitta den bästa lösningen. Alternativt kan man finansiera privata alternativ för samma syfte. Det här vore nästan det bättre alternativet då det inte är någon hemlighet att Arbetsförmedlingen är en av de mest ineffektiva och dysfunktionella myndigheterna. 

Det sista jag vill nämna är att det behövs ytterligare incitament för arbetsgivare att anställa människor från den här samhällsgruppen i form av till exempel skattelättnader. Det finns idag olika former av bidrag som arbetsgivare och anställda kan söka men det finns ännu mer som kan göras. Det är uppenbart att det krävs mer från arbetsgivaren vid den här typen  av anställning och de företag som är villiga att genomföra den här typen av satsningar måste belönas. Här kan dessutom statliga och kommunala bolag föregå med gått exempel genom att anställa människor från den här gruppen.

De föreslag som har tagits upp i den här artikeln är kostsamma och kommer endast nå en liten grupp av befolkningen. Men samtidigt är det viktigt, speciellt för oss som liberaler, att värna människors lika värde och i det här fallet rätt till en meningsfull vardag. I slutändan så kommer det att löna sig för samhället i stort om fler människor arbetar och mår bra. Ett arbete innebär chansen att kunna försörja sig och känna att man bidrar till samhället. Det är inte rätt att någon grupp som är kapabel att uppnå det här, ska nekas det enbart på grund av sina förutsättningar. Det är därför dags att belysa det här utanförskapet och satsa mer på att bryta det.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

Svenska modellen för svenska arbetare

Gång på gång på gång på gång: “Den svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”. Vid varje tillfälle, varje debatt, varje affisch. Löfvens och Socialdemokraternas storslagna slogan följer en vart man än vänder sig, men vad betyder den egentligen?

Den så kallade svenska modellen; ideen om att arbetsmarknaden ska regleras av sina parter. I klartext, fack- och arbetsgivarorganisationer. Samtidigt är tanken att politiker och staten i allmänhet ska hålla sig utanför. Tanken är god. Politiker ska inte styra över enskilda individer, låta marknaden sköta sig själv och låta folk förhandla fram och ingå avtal på eget bevåg. Med andra ord, väldigt liberalt. 

Socialdemokraterna försöker nu så ofta de bara kan påstå att den politik som förs fram från borgerligt håll skulle hota denna svenska modell, främst genom förslag om de tilltänkta ingångsjobben, en särskild anställningstyp som bland annat skulle innebära lägre lön. Så hur kommer det sig egentligen att flera borgerliga företrädare ser detta som en nödvändighet för att framförallt nyanlända ska kunna skaffa sig ett jobb, och varför har “arbetsmarknadens parter” misslyckats så kapitalt med denna uppgift? Och varför är Löfven med sitt parti så rädda för ett sådant här förslag?

Den förmodligen viktigaste parten på den svenska arbetsmarknaden är “Landsorganisationen” (LO), en sammanslutning av flera fackliga organisationer, däribland IF Metall där Löfven själv varit ordförande. LO grundades av det socialdemokratiska partiet och delar även ungdomsförbund, SSU, med dessa. LO är i grunden en intresseorganisation för sina medlemmar och ska förstås företräda deras åsikter och intressen. 

Så vad är det egentligen som ligger i arbetstagarnas intresse? Jo, högre löner och anställningstrygghet. Ett stort hot mot i synnerhet denna anställningstrygghet är den av liberaler så ofta hyllade konkurrensen. Ju färre arbetstagare det finns tillgängliga på marknaden, desto säkrare sitter de som redan är där. LOs medlemmar tjänar alltså på att stänga andra människor ute från arbetsmarknaden. Och eftersom att det är arbetsmarknadens parter som ska bestämma i Sverige, och arbetslösa inte är en del av den arbetsmarknaden, är det knappast konstigt att man gör allt man kan för att hindra folk från att ta sig in. 

Det är inte konstigare än att man förväntar sig att liberala föreningar ska företräda liberala ideer. LO gör, sett utifrån sitt uppdrag och syfte, helt rätt. Problemet är när de ges en i sammanhanget väldigt stor makt. Att Socialdemokraternas politik numera allt tydligare drivs i samma riktning är heller inte särskilt förvånande. Inte heller att strax över 20 procent av LOs medlemmar i första hand sympatiserar med SD. Att företrädare för en sådan här organisation är måna om den “svenska modellen” innebär generellt att de är måna om sitt eget inflytande. Det samma gäller självklart även partiföreträdare som från samma organisation, och därför också organisationens medlemmar, erhåller hundratusentals kronor i bidrag.

Att människor är fria att förhandla och ingå avtal som de vill är uppenbarligen en bra och viktig grund, men systemet är inte perfekt. De redan mest utsatta blir här till de största förlorarna. Samtidigt har de som representerar organisationerna bakom i riksdagen mage att anklaga andra för att sparka nedåt. Det är ovärdigt. Exakt vad det faktiskt innebär att den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas är mycket oklart, men fint låter det ju iallafall. 

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

© 2021 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑