Jag befinner mig för tillfället i Israel, ett land som befinner sig under ständig diskussion och kritik, för det mesta med all rätta. Israel ockuperar område, tillåter bosättningar på ockuperad mark och har annekterat östra Jerusalem. Men även situationen inom landet är problematisk då det idag är segregerat mellan judar och araber. Det finns områden inom Israel som judar sällan besöker och likaså finns det områden som araber drar sig för att vistas i. Ju mindre de båda grupperna pratar med och träffar varandra desto mindre förståelse får de för den andras situation. Det finns idag flera organisationer som jobbar för ökad integration och jag har fått tillfälle att besöka en av dem. Organisationen heter Hand in Hand och jag har även fått möjlighet att intervjua Noa Yammer som är ansvarig för internationellt engagemang inom organisationen.

Hand in Hand är en organisation som driver flera skolor i Israel och vars utbildning är helt integrerad med båda judiska och arabiska lärare och elever. Undervisningen sker dessutom både på arabiska och hebreiska. De första skolorna startades 1998 av föräldrar som ville ha en skola för sina barn där judar och araber kunde gå tillsammans. De första skolorna startades i Jerusalem och i Galileen (som ligger i norra Israel).

Noa Yammer berättar att Hand in Hand idag driver sex skolor och har som målsättning att inom tio år ha 10-15 skolor runt om i landet. Noa beskriver även att organisationens mål är att genom utbildning skapa ett inkluderande samhälle där alla kan leva tillsammans. Hon berättar att de lär ut bland annat vikten av att lyssna på varandra, tolerans och att respektera varandras åsikter. Hon beskriver att barnen får ökad förståelse för varandra genom att till exempel fira varandras högtider. Noa talar även om att organisationen i samband med skolorna driver projekt för vuxna som handlar om allt från att bara umgås med varandra till att diskutera politik till ren aktivism i form av protester och demonstrationer. De vuxna som kommer till de här aktiviteterna är både föräldrar till barnen som går på skolan och utomstående som vill delta i aktiviteter som inkluderar både judar och araber.

Jag besökte skolan i Jerusalem och fick vara med när två volontärer lärde ut engelska till några av de mindre barnen på skolan. Skolan var som vilken skola som helst med massor av barn som sprang omkring överallt. För barnen var det helt naturligt att leka och lära sig med varandra. Det märktes även att barnen hade olika bakgrund när det nämndes att det inte var skola nästa måndag då det var Eid. Ett av barnen berättade uppmärksamt att det faktiskt hette Eid-al Fitr medan andra barn såg frågande ut. Där kunde jag märka hur mycket barnen lärde sig av varandra på ett sätt som är sällsynt i Israel.

Hand in Hand har dock stött på motstånd. Noa berättar om hur de upplever att det tar tid för dem att få statlig stöd och att skolorna ofta måste börja som privata skolor innan de får stöd av regeringen. De har även utsatts för vandalism från judiska extremister i form av anti-arabisk graffiti och år 2014 sattes ett klassrum i brand. Skolan som sattes i brand var den i Jerusalem. Från den arabiska sidan har familjer upplevt motstånd på ett personligt plan och blivit kallade för bland annat förrädare. Noa berättar att hon upplever att de extrema (där motståndet ofta kommer ifrån) på båda sidor ökar samtidigt som stödet för integration och förståelse ökar.

Och skolorna har även fått mycket stöd. I samband med branden berättar Noa hur rektorerna i skolan i Jerusalem tittade på hur brandsläckningsarbetet pågick och sa till varandra att det nu är över och att ingen kommer vilja ha deras barn kvar i skolan. Men när släckningsarbetet var klart släppte brandmännen in folkmassan som hade väntat utanför och som strömmade in i skolan för att visa sitt stöd. Rektorerna såg människorna och förstod de inte gett upp hoppet. Det organiserades en marsch för skolan som omkring 3000 människor deltog i och flera personer besökte den veckorna efteråt. Hand in Hands skolor är idag oerhört populära och Noa berättar att hela 700 personer står för tillfället i kö samtidig som organisationen har kontakt med 15 föräldragrupper som vill starta nya skolor runt om i landet. Hon nämner också att den förre amerikanske presidenten Barack Obama bjöd in två av skolans elever för att tända ljusen under den judiska ljushögtiden Channukah.

Samtidigt som Hand in Hand fortsätter kämpa för ett integrerat och jämlikt samhälle inom Israel så råder det en konflikt mellan israeler och palestinier. Många har i dag förlorat hoppet om en lösning på konflikten. Det är lätt att få känslan av allt rör sig i en cirkel med attacker, fler bosättningar, mer antisemitisk propaganda från Hamas och framförallt hat och rädsla gentemot varandra. Hur ska det här mönstret kunna brytas?

Jag tror att en del av svaret ligger hos drivna organisationer såsom Hand in Hand. Hand in Hands vision om att skapa ett inkluderande samhälle där araber och judar lever sida vid sida i samförstånd är precis det landet behöver. Deras intiativ är bland de bästa jag sett. Om araber och judar inom Israel kan prata med varandra och komma överens ökar chansen för kommunikation mellan Israel och Palestina. Det här är självklart bara en liten del av svaret på den här ytterst komplicerade konflikten. Det kommer inte räcka med ansträngningar från Israels sida utan båda sidor måste visa att de vill ha fred på riktigt. I dagsläget visar dessvärre ingen av sidorna det minsta intresse för det.

För att komma tillbaka till Hand in Hand så tror jag att det är hos barnen som förändring börjar. Eleverna på Hand in Hand är ett bevis på att judar och araber kan leva tillsammans. Om barnen som senare blir vuxna förstår vikten av inkludering och förståelse för den andra sidan finns det än hopp för en framtid med en försoning mellan israeler och palestinier.

Jag hoppas på att kunna träffa fler organisationer som jobbar både inom Israel och med Israel och Palestina för att få en ökad förståelse för arbetet som sker och för att få se att det finns en vilja för förändring.

Jag vill även hälsa ett särskilt tack till Ryan och Noa Yammer från Hand in Hand som tog sig tid att hjälpa mig och att svara på frågor.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll