Året är 1980 och Europa är fortfarande uppdelat i ett totalitärt östeuropeiskt block och ett fritt västeuropeiskt sådant. I väst är en ny era på väg att inledas. Den tidigare vänstervågen som följt studentrevolterna sedan slutet av 60-talet håller på att tappa bäringskraft. I Storbritannien har järnladyn Margaret Thatcher valts till premiärminister året innan och nu väljs också Ronald Reagan till president i USA. I bakgrunden till dessa står många tänkare. En av de mest centrala var Milton Friedman. 1980 ges en av hans mest kända böcker Frihet att välja - ett personligt inlägg ut, som han skrev tillsammans med sin fru Rose, baserat på en tv-serie de gjort.
Milton Friedman var redan en mycket erkänd ekonom innan bokens utgivning och hade fyra år tidigare tilldelats Sveriges Riksbank pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han hade gjort sig känd för sina ideer om hur penningsmängden påverkar inflationen och för sin skarpa kritik av John Maynard Keynes idéer om hur staten via finanspolitiska verktyg kan förhindra lågkonjuktur. I denna bok tar han upp sina ideer om inflation och många andra frågor, som exempelvis utbildning och frihandel. Den röda tråden är kristallklar. På många områden har den statliga inblandningen, genom exempelvis regleringar och tullar, ökat och därigenom försämrat möjligheterna för den fria marknaden att skapa bra tjänster som människor efterfrågar och öka välståndet.
Paret Friedman visar på flera intressanta punkter. En sådan för frågan om högre utbildning. Friedmans visar i boken då på att det är avsevärt färre som fullgör sin universitetsutbildning om de går på ett statligt finansierat universitet än vid ett privatfinansierat. Det handlar där om att studenter som studerar vid privata universitet är mer måna om att fullgöra utbildningen, då de är medvetna om den investering som görs. Idag i Sverige hoppar var tredje person som påbörjar en utbildning av den, vilket är ett stort slöseri. Kanske skulle ett sätt att kunna motverka detta vara en mindre inträdesavgift när man påbörjar ett program? En sådan skulle skapa en medvetenhet hos den framtida studenten som gör att det tänker igenom sitt studieval ordentligt. Summan skulle kunna vara en mindre symbolisk sådan och endast betalas vid inträdet, inte varje termin, och kunna finansieras med exempelvis studielån.
En annan punkt är frågan om pensioner. Friedmans påvisar det orättvisa och ohållbara i att låta ett fåtal unga betala en stigande mängd gamla människors pensioner. Detta problem tas också upp i Mattias Svenssons nyutkomna bok, Den stora statens återkomst, där det konstateras att länder som Tyskland, Italien och Spanien har ackumulerade pensionsskulder som övergår det totala värdet av vad som produceras i landet under tre år. I Sverige har vi dock, i fråga om pensioner, fört en politik som faktiskt är väldigt sparsam och inte lovar mer än vad det ger och som baseras på vad man bidragit med, med justeringar för ekonomiskt utveckling och livslängd. Paret Friedman hade förmodligen applåderat detta. Precis som de hade applåderat vårt system med skolpeng, som vi var först i världen att införa år 1992.
Paret Friedman och jag själv ligger en bit bort från varandra i ett vissa frågor, exempelvis sjukvård, där jag menar att den bör garanteras offentligt, medan Friedmans menar att det är något som de flesta familjer kan betala för själva, men något som vi överensstämmer med är frågan om frihandel. De ekonomiska skälen väger tungt, men också de politiska.
Tiden mellan Waterloo och första världskriget då Storbritannien, den ledande nationen i väst, hade frihandel med alla var bland de fredligaste perioderna någonsin i väst. Om alla som är delaktiga i transaktioner tjänar på det blir det som regel samarbete och inte konflikt. På Youtube finns en mycket illustrativ video där Milton Friedman använder en penna för att förklara detta, vilket rekommenderas.
Det mesta är ganska lätt att ta till sig, även om det bitvis kan bli lite mastigt. I sin helhet är dock Frihet att välja en mycket läsvärd bok och kanske mer relevant på länge, när fler och fler politiker väljer tullar som lösning på problem som individer i samverkan hade kunnat hantera bättre.
Betyg: 4/5
Karl Johansson
Styrelseledamot LUF Storstockholm
Skribentfoto: Erika Apéll
