Månad: maj 2018

Borde vi ta emot flyktingar?

Det går fort inom politiken. På bara två år gick Moderaternas “öppna era hjärtan” till “Sverige behöver en flyktingpaus”. Socialdemokraterna som gick i taket när dåvarande migrationsminister Tobias Billström ville diskutera volymer förespråkar nu en så hård linje att de hellre delar ut avgiftsfria SL-kort till samtliga tonåringar i Stockholms län än att ta in fler flyktingar. Det går väldigt fort inom politiken.

Liberala Ungdomsförbundet har alltid stått för en generös flyktingmottagning och anser att Sveriges nuvarande politik är oacceptabel. Men har mitt förbund hamnat fel i frågan? Varför skulle vi vilja ta emot flyktingar? Kortsiktigt är det svårt att hävda att flyktingmottagningen är lönsam. Det tar tid att lära sig språket och det dröjer flera år innan de flesta har ett jobb att gå till. Och om vi misslyckas med integrationen kan konsekvenserna några år från nu vara så stora att vi inte kan hantera dem. Att påtala det här för några år sedan hade antagligen fått en att beskrivas som “SD-flörtare” och kanske till och med rasist. Idag är det moderat och socialdemokratisk politik.

De två partierna har varit så ivriga att ställa sig frågan “varför borde vi ens ta emot flyktingar” att de slutat tänka på frågan “varför är folk flyktingar?”. Enligt UNHCR är över sextio miljoner människor på flykt runtom i världen och Sverige har tagit ett stort ansvar de senaste åren när det gäller att ta emot människor som söker skydd. När man tittar tillbaka i backspegeln är det tydligt att vissa saker borde skötts bättre, men i grunden kan vi vara stolta över den insats ”Lag Sverige” gjort. Människor som flytt undan fallande bomber har fått en fristad och en möjlighet att bygga upp ett nytt liv. Men vad för liv egentligen? Det saknas inte exempel på människor som haft toppkvalificerade yrken i sina hemländer -men som blir taxichaufförer eller städare i Sverige. Människor blir inte flyktingar så de kan bli taxichaufförer eller för att förinta den svenska kulturen. Man kan inte välja om man ska vara flykting eller inte. Det är något man blir om man riskerar att bli förföljd eller dödad ifall man stannar.

I en ideal värld hade vi sluppit ta emot flyktingar, för det hade inte funnits några flyktingar i en ideal värld. Tyvärr lever vi inte där och det som är svart på vitt är att det idag finns fler flyktingar än under andra världskriget. Då kan inte Europa och Sverige förvänta sig att omvärlden ska anpassa sig efter våra vilja att ta emot människor på flykt. Det rimliga är att Europa och Sverige får anpassa sig till verkligheten som vi kanske gärna förnekar, men som består ändå.

Socialdemokraterna har äntligen förstått att det finns en konflikt mellan stor invandring och stor välfärdsstat. De har uppenbarligen valt att prioritera en för stor välfärdsstat, för annars hade inte regeringen valt att satsa hundratals miljoner på avgiftsfri kollektivtrafik för alla tonåringar, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Tack för omtanken, sossar, men jag hade föredragit om skattepengarna gick till något vettigt istället. Som fler kvotflyktingar eller att låta barnfamiljer återförenas. För jag tycker det är vettigare att en syrisk barnfamilj slipper oroa sig över bomber än att jag åker till T-Centralen avgiftsfritt i sommar.

Marcus Willershausen

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Allianssamarbetet och opinionen

Det blåser kring partiblocken i svensk inrikespolitik. Häromveckan släpptes årets stora SOM-mätning, som visade på bristande entusiasm för en ren alliansregering. Andra förslag, varav många blocköverskridande, lyfts i dess ställe. C+L+S? Alliansen+MP? S+M? Klart är att 39 procent av väljarkåren helst vill se någon form av blocköverskridande regeringsbildning efter valet, att jämföra med de ynka 13 procent som har förtroende för de fyra borgerliga partierna.

Samtidigt står Alliansledarna lojala till det samarbete som inleddes 2004. Om man bara tittar på opinionsstatistiken är det inte svårt att börja fråga sig varför. På gräsrotsnivå tittar drömmarna om ett samlat mittalternativ fram; drömmar som för de mindre partierna oftahandlar om att tillsammans kunna ta sig så långt ut på den soliga änden av GAL-TAN-skalan som möjligt. Det är en vacker dröm, men den håller inte.

Alliansen skapades inför valet 2006 för att erbjuda en gedigen och trovärdig motpart mot socialdemokratins hegemoni, utifrån tanken att liberaler och frihetligt konservativa delar vissa grundvärderingar även utöver den gemensamma kampen mot socialistiskt förmynderi och förtryck. Denna ursprungliga, ideologiska anledning har fortfarande en roll att spela.

De stora, grundläggande konflikterna i de kommande årens politiska spel ser ut att ställa individ mot kollektiv, öppenhet mot protektionism, och den enskilda människans frihet mot systemets trygghet. Här behövs politiska krafter som är beredda att sluta upp bakom grundläggande liberala värderingar, inte minst i ekonomiska frågor. Självförnekande “alliansfrihet” är ingen dygd, oavsett om det gäller NATO eller en borgerlig allians. Man ska stå för vad man tror på.

Om man ska vara krasst spelteknisk finns heller inga vettiga alternativ för L om man vill ingå i en regering efter valet, för att på så sätt få reella förutsättningar att driva liberal politik. Historiskt har Folkpartiet varit öppna för att närma sig, eller rentav regera tillsammans med, Socialdemokraterna, men alla sådana broar måste vara brända nu. Inte ens som en ohelig allians kan det fungera; de senaste fyra åren har S med all önskvärd tydlighet påmint oss om hur effektivt de sväljer och tystar sina mindre samarbetspartners, och då är en klarspråkig opposition att föredra framför pulveriserad integritet. 

För att inte tala om den fundamentala värderingssplittringen mellan de mittliberala partierna och socialdemokratin. Visst kan de ofta höga tongångarna om medmänsklighet, öppenhet och mångfald locka den som upplever att borgerlighetens högerpartier drar sig alltmer åt Sverigedemokraternas håll i migrationsfrågan, men S har  visat sig minst lika villiga att delta i den kapplöpningen mot botten. Mer än någon annan, ska sägas, om man drar sig till minnes att drömmen om den fria rörligheten egentligen aldrig har varit deras; den tillhör liberaler av alla valörer. Socialister kommer förr eller senare alltid att visa sig vara protektionister.

Och Liberalerna är inte frihetliga socialister. Vi är, och bör vara, vad vi heter: liberaler, i många fall med en tro på ett socialt, gemensamt ansvarstagande samhällsbygge. För att sådan politik ska gå att driva behöver vi vänner som delar visionen om en stabil men begränsad stat, visionen om ett system som värnar rättsstaten, frilägger marknaden, säkrar individen vissa grundläggande möjligheter till att skapa sig ett värdigt liv och sedan lämnar henne ifred att göra just det.

De vännerna hittar vi bara i Alliansen.

Linnea Dubois

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Nitlott för alla utom Sossarna

Det var i september förra året som Dagens Nyheter avslöjade att kombilotteriet säljer lotter på kredit till redan skuldsatta personer. Sedan 2014 har åttatusen personer drivits till Kronofogden efter ha dragit på sig skulder de inte kunnat betala. Varför? På grund av girigheten inom socialdemokratin.

Vi liberaler och andra av Socialdemokraternas meningsmotståndare brukar gärna påtala att LO har stort inflytande över partiet tack vare deras bidrag till partikassan. Vad som däremot påtalas alldeles för sällan är att ungefär en tredjedel av Socialdemokraternas egna inkomster kommer från lotteriet de själva äger, och summorna därifrån  är mer än dubbelt så höga som bidragen från LO-förbunden. För SSU står lotteriet för nittio (!) procent av inkomsterna. Om ni någon gång undrat varför SSU:are kan sova på hotell när de är iväg på kongress medan somliga trängs på klassrumsgolv har ni funnit svaret. Samtidigt som socialdemokrater talar om “trygghet för vanligt folk” har sex personer om dagen hamnat hos Kronofogden efter att ha sålts lotter på kredit. Hur sossarna kan stå rakryggade och tala om ekonomisk trygghet för vanligt folk efter ha skuldsatt tusentals personer är hyckleri utan dess like.

För att få bukt med det allvarliga problemet lade regeringen tidigare i år fram ett förslag om att köp över telefon också måste signeras skriftligt, detta för att öka konsumenternas trygghet. Snart är det slut med försäljning av lotter på kredit.

Fast så gick det inte riktigt till. Förslaget gäller försäljning av varor och tjänster, men sossarnas kassako lämnas utanför hårdare reglering. Att sälja lotter på kredit är förbjudet i Sverige, men efter ett förslag från 2004 av sossarna har Kombilotteriet och andra föreningslotterier ett undantag från lagen. Socialdemokraterna ligger inte bara bakom en särlagstiftning för sitt eget lotteri utan skyddar det även från regleringar som gör det svårare för dem att sälja sina lotter till ekonomiskt utsatta. Laget före jaget på socialdemokratiska. Partikassan går före på svenska.

Med anledning av detta blev det närmast parodiskt när civilminister Ardalan Shekarabi var ute och svingade mot Zlatan Ibrahimovic efter att denne blivit delägare i ett spelföretag. Shekarabi uttryckte sin besvikelse över att Zlatan inte tar sitt ansvar för problematiken med spelmissbruk. Mycket kan förvisso sägas om spelföretag och deras marknadsföring, men att socialdemokraten Shekarabi skulle vara den med hög svansföring i den här diskussionen är minst sagt anmärkningsvärt. Istället för att gå till attack mot Zlatan skulle han kunna ägna sin tid åt att ta fram ett förslag som förhindrar fler människor att drivas till Kronofogden av lotteriet hans egna parti äger.

Givetvis är det bra att partier kan införskaffa sig medel på egen hand och inte uteslutande vara beroende av statsbidragen, men allt har sin gräns. När man skuldsatt tusentals personer borde man titta bakåt och spana efter den där gränsen, för då har den passerats för längesen. 

Definitionen av solidaritet är “att aktivt vilja hjälpa sämre ställda”. Att vara solidarisk med andra är hedervärt och någonting vi behöver mer av idag. Men då behövs riktig solidaritet, och inte socialdemokratisk solidaritet. För ibland är solidaritet bara ett meningslöst ord som ekar i tomma intet utan att efterföljas av solidarisk handling.

Marcus Willershausen

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Sosseretoriken mot arbetskraftsinvandringen stinker populism

Idag den första maj går Socialdemokraterna enligt sin vanliga tradition ut och demonstrerar för arbetares rättigheter. Eller rättare sagt, för svenska arbetares rättigheter. Stefan Löfven deklarerade häromveckan att ”Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra.” Liberala ungdomsförbundet Storstockholm tycker att sosseretoriken stinker populism och vill se en ökad arbetskraftsinvandring både för den egna svenska ekonomin och för arbetares rättigheter världen över.

Av de 3 602 människor som enligt Migrationsverket hittills i år har fått beviljade uppehållstillstånd som arbetstagare utanför EU är 1 112 IT-arkitekter eller systemutvecklare. Ytterligare 280 arbetar med civilingenjörsyrken och 77 till som tekniker och inom andra ingenjörsyrken. Samtliga nämnda yrkeskategorier råder det i Sverige idag brist inom.

Missuppfattningen att arbetskraftsinvandring går ut på att hämta in utländsk arbetskraft för att utföra jobb som enligt statsministern arbetslösa i Sverige kan utföra är tyvärr utbredd. För det första bygger det på en tanke om att en svensk arbetare skulle ha större rätt till ett arbete än en utländsk och för det andra visar Migrationsverkets statistik att jobben som arbetskraftsinvandrare tar i huvudsak är bristyrken i Sverige. Kan inte svenska arbetsgivare anställa människor från andra länder kommer ingen anställas alls och anställs ingen alls i sektorerna där det behövs som mest är det den svenska ekonomin och utvecklingen som hämmas.

Det är sorgligt att Stefan Löfven hakar på den populistiska retoriken. Det är sorgligt att han inte kan se till vad som är sant och falskt om arbetskraftsinvandringen och framförallt är det sorgligt att statsministern inte kan se till arbetares rättigheter i hela världen. Ska vi se till både svensk ekonomis utveckling och till alla arbetares rättigheter måste Sverige vara ett land som tar emot och ser positivt på arbetskraftsinvandring.

Elin Hjelmestam

1:a vice ordförande LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑