Månad: oktober 2018

Värdmödraskap främjar kvinnliga rättigheter

När jag var vid Odenplan i lördags möttes jag av en skylt där det stod surrogat = kvinnohandel.

Värdmödraskap är ett annat ord för surrogatmödraskap. Det var flera kvinnor som hade samlats i en grupp och alla hade skyltar med liknande budskap. Jag har aldrig sett något liknande.  Nu tänker jag berätta varför det verkligen inte stämmer och varför i alla fall altruistisk/icke-kommersiellt värdmödraskap borde tillåtas.

En kvinna är fullt kapabel till att fatta beslut om sin  egen kropp. Hon kan välja att avsluta graviditeter och hon kan välja att inleda graviditeter. Om hon vill föda barn åt något annan borde hon självklart få göra det. Ska staten och andra människor verkligen lägga sig i vad en kvinna väljer att göra med sin kropp? Bara för att en kvinna väljer att föda barn åt någon annan innebär inte det kvinnohandel.

Men värdmödraskap är inte en lätt fråga. Det finns självklart fall där kvinnor har råkat illa ut och det måste självklart bekämpas. Det finns organisationer utomlands som tjänar pengar på värdmödraskap och det kan definitivt ses som ett problem. De här organisationerna borde utan tvekan granskas regelbundet för att undvika att kvinnor utnyttjas och att de inte ger falsk eller bristfällig information när en kvinna funderar på att föda barn åt organisationen. Kan det verkligen likställas med människohandel? Det kan varken likställas med kvinnohandel eller med barnhandel. Kvinnan föder inte sitt egna barn utan hon föder någon annans barn. Framförallt varför ska organisationer utomlands göra att kvinnor här i Sverige inte ska kunna föda barn åt någon annan?

Det är fullt möjligt att välja att föda barn åt någon annan utan att för den delens skull bli utnyttjad. Det kan handla om att man vill föda barn åt ett par man är nära som inte kan göra det själv. Speciellt om man tar bort den kommersiella aspekten av det hela minskar man å ena sidan risken för utnyttjande. Men å andra sidan om man tar bort den kommersiella aspekten så tar man samtidigt bort kvinnans rätt att få betalt för något som hon har lagt ner mycket tid och arbete på. Därför är just kommersiellt värdmödraskap en oerhört svår fråga. Det går att bygga upp juridiska processer med psykologer som undersöker varje enskilt fall av värdmödraskap för att undvika att kvinnor utnyttjas. Att tillåta altruistiskt värdmödraskap är däremot inte en svår fråga. Det borde ha blivit tillåtet i Sverige för längesen.   

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

RIP Alliansen 2004-2018

Alliansen är död, leve Alliansen! Det som varit borgerlighetens kyrka de senaste fjorton åren har efter många turer spelat ut sin roll. Om det som en gång i tiden bildades för att utgöra ett regeringsalternativ inte längre är just det, existerar det då? Den frågan kanske nutidens politiska filosofer ska sätta sig ner och besvara. 

Alliansen samlar efter valet 143 mandat i riksdagen. Med det klarar de sig inte förbi varken en statsministeromröstning eller en budgetomröstning utan stöd från något av riksdagens övriga partier. Sverigedemokraterna (SD) har inget intresse av att stödja en regering där Centerpartiet (C) och Liberalerna (L) ingår, men utöver den aspekten har även de två liberala partierna sagt nej till att stödja sig på SD på det sättet. Socialdemokraterna (S) är inte intresserade av att stödja en Alliansregering, Miljöpartiet (MP) är inte stora nog för att utgöra en skillnad och Vänsterpartiet är Vänsterpartiet.

Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) hoppades på att C och L skulle ändra sig i regeringsfrågan, och de hoppades i sin tur på att S skulle ändra sig. Det har ingen gjort, vilket gör att det står klart för de allra flesta att en ren Alliansregering numera är en omöjlighet. Partierna lyckades enas om ett gemensamt förstahandsalternativ, men inte mer än så. Inget hade sett annorlunda ut om det var den borgerliga sidan som blivit ett mandat större än den rödgröna. Det har inte varit något annat än ren taktik av Löfven och Sjöstedt att prata om att respektera största block när de själva varit större och fått möjligheten att klumpa ihop Alliansen tillsammans med SD. Som största block hade Alliansen fortfarande varit tvungna att söka samarbete med S – som hade totalvägrat även då och istället valt att vänta ut C och L för bildandet av en mittenregering.

Allianspartierna har alltid haft olika viljor i specifika frågor och det är i grunden inget märkligt att det är även så i regeringsfrågan eftersom det hinder som finns nu inte existerade inför valet 2006. Det är desto mer fundamentalt att det saknas en gemensam linje i regeringsfrågan om det är blockets existensberättigande. Viljorna har spretat åt olika håll de senaste åren och nu är folk ivriga över att utse syndabockar till varför det blivit så här. Från moderat håll heter det att Lööf och Björklund svikit Alliansen genom att inte ha några ambitioner att regera, och från liberalt håll heter det att M och KD öppnade upp för rasisterna. Om ett vattenglas svämmar över, är det den första eller sista droppen som orsakar översvämningen? Var det Moderaternas öppning till SD-beroende eller Centern och Liberalernas ovilja till en gemensam budget 2017 som orsakade Alliansens död? För att besvara en retorisk fråga: ingetdera. Det var valresultaten 2014 och 2018.

Efter Decemberöverenskommelsen lades det inte längre fram några gemensamma budgetförslag till riksdagen. Eftersom det inte fanns en lösning för hur Alliansen skulle få igenom sina förslag blev gemensamma utspel om utbildning eller rättsväsende inte särskilt betydelsefulla. Framförallt om lösningen på problemet var att hoppas på egen majoritet efter 2018, en avlägsen dröm samtliga visste inte skulle bli sann.

Snart är det tid för bokslut över det politiska projektet Alliansen. Samarbetet har bland annat inneburit några av de största frihetsreformerna i svensk historia och en politik som skonade Sverige från den globala finanskrisen för tio år sedan. Med andra ord har det varit otroligt framgångsrikt för både Allianspartierna och landet. Framöver är det inte tid för alienering borgerliga emellan, utan tid för fokus på vilken politik som är bäst för att föra Sverige framåt. Det behövs en regering som för en ekonomisk politik som rustar Sverige för en kommande lågkonjunktur, som höjer försvarsanslagen när omvärldsläget fortsätter försämras och som tar tag i integrationen. Det kommer tyvärr inte vara en Alliansregering som levererar det, men en död Allians betyder inte en död borgerlighet. Det kan vara värt att komma ihåg dagar som dessa.

 

Marcus Willershausen

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

 

Nu har liberalerna vunnit!

Vi befinner oss  mer eller mindre i en stor storm av teoretiserande, förhoppningar och dåligt genomtänkta vadslagningar om hur Sveriges framtida regering kommer se ut, mitt i allt detta tror jag många har missat den uppenbara planen bakom det som nu sker.

I stort sett hela den moderna svenska borgerliga rörelsen har handlat om att begränsa statens inflytande över människor. Att motarbeta att det finns folk som från statens sida ska bestämma över dig. När Ulf Kristersson utmanades av Fredrik Reinfeldt som ordförande för moderata ungdomsförbundet ansågs han representera en nyliberal falang, när han intervjuats i sin ungdom har han talat mycket om vikten av individualism och självbestämmande. Valrörelsen handlade mycket om att man skulle försöka garantera att borgerliga ideer och politik fick genomslag, man påstod att detta skulle ske genom den samlade Alliansen. Men i själva verket var detta sannolikt endast en täckmantel för den riktiga planen.

Det finns sannolikt få saker som representerar den statliga maktutövningen bättre än regeringen. Genom en välkoordinerad och bra genomförd operation har borgerligheten lyckats bli av med just denna! Och nu klarar man dessutom av att förhindra att en ny tillträder. En frihetlig dröm har gått i uppfyllelse, det finns inte någon statsminister som kan bestämma över en nu. Alla de socialdemokratiska ledorden om stabilitet, ansvarstagande, och tydlighet är helt krossade. Allianspartiernas förmåga att å ena sidan ha kunnat undanhålla den här idéen och nu genomföra den är inget mindre än storslagen. När många verkar tro att samarbetet dem sinsemellan är uträknat så lyser det i själva verket starkare än någonsin. Sverige har blivit liberalare än på länge!

Vissa vill påstå att det vi nu ser skulle vara något dåligt, att det är skadligt för landet eller på något vis kan få stora konsekvenser. Egentligen är det ingenting annat än skrämselpropaganda. Den här sortens politiska lösningar har testats förut och fungerat utmärkt. Det mest kända exemplet är antagligen Belgien som saknade, eller “saknade”, regering i hela 589 dagar. Utbröt kaos? Föll landet samman? Nähäjdå! Tiden under 2010 och 2011 då detta skedde visade sig istället ha varit oerhört lyckat. Bland annat så växte Belgiens BNP betydligt snabbare än EU-genomsnittet under den här tiden, särskilt förvånande kan man tycka med tanke på det svåra ekonomiska läget i världen under samma tid.

Dessutom har man nu i sann borgerlig anda lyckats eliminera en del av statens kostnader. Den övergångsregering som finns nu bör, genom den lägre arbetsbördan, också vara billigare. Vänstern kritiserar ibland genom att ifrågasätta hur man ska kunna dra ner på utgifter för att sänka skatten; tja, schackmatt, vi har hittat en ny väg. Utomparlamentarisk anarkism har ofta varit den vanliga vägen för att försöka motarbeta det statliga maktutövandet. Nu visar det sig istället att det är den parlamentariska grenen som är mest effektiv. Att den skulle företrädas av Moderaterna var eventuellt något överraskande men jag tror nog ändå de flesta kan välkomna Moderaterna: det nya anarkistpartiet.

Vi har fått som vi ville, liberal politik har fått sitt genomslag, detta är en stor seger för friheten! Nu är det upp till riksdagen att sköta resten. Nattväktarstat, here we come!

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Upp till bevis för Löfven och company

Kristersson har fått uppdrag av talmannen att undersöka stödet för en alliansregering. Det är inte oväntat eftersom ingen annan statsministerkandidat har tillräckligt brett stöd i riksdagen. Samtidigt har både Liberalerna och Centerpartiet lovat att inte ingå i en regering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd. Det gör att en alliansregering blir svårt att få till om det finns ett garanterat stöd över blockgränsen som är större än enbart Miljöpartiet.

Socialdemokraterna har slitit och dragit i L och C sedan dag ett efter valrörelsen. Det är som att all smutskastning under valrörelsen aldrig skedde. Men det var nog få som missade både deras så kallade dark ads genom Facebook och i intervjuer där de ständigt säger att C och L har varit otydliga kring Sverigedemokraterna när det är helt tvärtom. Allt det här försvinner inte bara för att valrörelsen är över. Om en verkligen tänker efter vore det märkligt om Centerpartiet och Liberalerna utan eftertanke och prövning av en alliansregering lämnade för denna samarbetspartner.

Det är även lätt att glömma att samarbete med alliansen eller Socialdemokraterna inte är det enda alternativet för C och L. Det finns faktiskt ett annat. Det går även att vara i opposition. Självklart är det roliga vara och lättare att påverka svensk politik i en regering men det är inget måste. Ibland kan det vara bättre att samarbeta med olika sidor för att få igenom så mycket av sin egen politik som möjligt istället för att behöva kompromissa bort för mycket. Dessutom har Socialdemokraterna visat att de inte gillar att kompromissa med sina samarbetspartners. Kolla bara vad som hände med Miljöpartiet. De blev totalt överkörda av Socialdemokraterna under den senaste mandatperioden. Vad säger att de inte skulle göra detsamma med Liberalerna och Centerpartiet? Varför ska man ingå i ett samarbete där den ena samarbetspartnern inte vill kompromissa?

Det är helt enkelt läge för Socialdemokraterna att ta sig en rejäl titt i spegeln. De har lovat det svenska folket en regering fri från Sverigedemokraternas inflytande. Men de kräver samtidigt att de måste ingå i den här regeringen. Det är fullt möjligt för Socialdemokraterna att hålla sitt löfte till väljarna om de ger sitt stöd till en alliansregering. Alternativt bör de sluta gnälla på Centerpartiet och Liberalerna och istället visa att de faktiskt är seriösa med ett samarbete och börjar tala om kompromisser. Socialdemokraterna försöker få det att se ut som att makten över Sverigedemokraternas inflytande ligger hos Centerpartiet och Liberalerna när det egentligen är tvärtom. Det är med andra ord är det dags för Löfven och co. att visa det svenska folket att man är seriös med att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytandet över svensk politik. Allt annat bör ses som ett svek. 

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

© 2018 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑