En junikväll när VM-fotbollen tog en paus var jag iväg och såg den svenska filmen “Den blomstertid nu kommer”. Västerbron sprängs, riksdagen jämnas med marken och Hesa Fredrik skriker redan i första akten. En dystopi? Javisst. Men filmen påminner oss om en verklighet vi till varje pris ska undvika, men samtidigt vara beredda på. Omvärldsläget förändras till det sämre. Det har bara gått några år sedan Ryssland annekterade ukrainska Krim och bara några veckor sedan “den fria världens ledare” beskrev Europeiska Unionen som en fiende. Att Sverige skulle vara en vara en trygg bubbla som inte påverkas av vad som sker runtomkring oss är en falsk fantasi som enbart gynnar de intressen som vill att vi är sårbara.

Där man rimligtvis bör landa är någonstans mellan de olika ytterligheterna “lägg ner försvaret” och “ryssen invaderar Gotland imorgon”. Sverige kommer inte att gå under varken imorgon eller i övermorgon men reella hot mot oss existerar. Påverkansoperationer för att förändra opinionen i landet och sprida desinformation är några få exempel på någonting Sverige och svensken bör vara medvetna om. Därför skickade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tidigare i år ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till samtliga hushåll i landet. Den innehåller information om hur man ska hantera en kris och vad för slags beredskap man bör ha. Samtliga boende i Sverige ska ha en beredskap för att klara sig själva under minst 72 timmar vad gäller mat, vatten, värme och kommunikation. Tyvärr är det alldeles för få civila som har  tillräcklig beredskap vilket är en naturlig följd av den nedmontering av totalförsvaret som skett sedan slutet av kalla kriget. Livsmedelslagrerna avskaffades, försvaret såldes ut och naiviteten präglade politiken alldeles för mycket. Idag råder det lyckligtvis en konsensus kring att vi måste spendera mer pengar på försvaret och se till att vi skaffar oss ett välfungerande totalförsvar igen, för Sveriges försvarsberedskap innefattar mer än att ha JAS Gripenplan, helikoptrar och ubåtar – och sedan tro att det räcker.

Ett exempel på en kris att hantera är de pågående skogsbränderna runtom i Sverige som nu är mer omfattande än skogsbranden i Västmanland 2014. Som en följd av dessa har politiker naturligtvis gått ut och kritiserat den beredskap som funnits och de otillräckliga resurser som finns. Alliansvännerna i Moderaterna gick ut och kritiserade regeringen för att man inte köpt brandflygplan utan istället lägger pengar på att subventionera elcyklar. Undertecknad skulle förvisso gärna avskaffa de subventionerna och lägga på totalförsvaret men när man inte själv lagt några pengar på brandflyg i sina budgetar de senaste åren blir det bara politisk pajkastning som är rent ut sagt pinsam. Försvarsdebatten förtjänar bättre. Dessutom behöver inte Sverige egna brandflyg – att ha det skulle inte vara ekonomiskt försvarbart. De senaste dagarnas kraftsamling där flera länder skickat brandflyg och helikoptrar visar vikten av europeiskt samarbete där man hjälper varandra vilket inte bara är gynnsamt ekonomiskt, utan även ur ett säkerhetsperspektiv. Länder som hjälper varandra krigar inte med varandra. 

De senaste åren och dagarnas utveckling visar precis varför ett starkt försvar är en nödvändighet. Det är min innerliga förhoppning att den här frågan seglar upp i valet som en nyckelfråga där partierna som satt vid makten under nedrustningen är ärliga och självkritiska. Att låtsas om att misstaget inte begåtts är sällan en lyckad strategi. Nu ska fokuset ligga på att rätta till misstagen, för något annat än det är inte acceptabelt.

Marcus Willershausen

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat