Människan kan inte leva för evigt, det är något som är vida känt. Förr eller senare kommer du att drabbas av en sjukdom eller så kommer åldern ikapp dig och kroppen lägga av efter många år av slitage och funktion. Även om vi inte kan leva för evigt har medellivslängden ökat markant de senaste 100 åren. Det finns många anledningar till varför, men en av de främsta anledningarna är den självklara att sjukvården har blivit avsevärt mycket bättre än den var jämfört med förr. Man lyckas helt enkelt att rädda fler och fler liv.

Organtransplantation räddar liv. Att efter sin död, om det är möjligt, donera sina organ till någon som behöver dem är något som vi svenskar generellt är positivt inställda till. Faktum är att i en statlig utredning som presenterades den 30 september 2015 var ungefär 85 % av den svenska befolkningen positivt inställda till att donera. Denna siffra är den högsta i hela Europa och gör oss till ett av de länder i världen som har den positivaste inställningen till organdonation.

Trots detta doneras det inte alls många organ i Sverige. Ett sätt att mäta siffran är hur många donationer som genomförs varje år per 1 miljon invånare. Sverige har länge legat på ungefär 15 donationer per 1 miljon invånare men har de senaste åren höjt sig till cirka 17 stycken. Det säger kanske inte särskilt mycket för den som inte är insatt men för att sätta det i perspektiv är Norges organdonations siffra drygt 22 per miljon invånare. Bäst i världen är däremot Spanien som har en total på 36 donationer per 1 miljon invånare.
Under tredje kvartalet av 2017 fanns ett behov av 800 organdonationer i Sverige. Endast 139 avlidna människor och 80 levande donatorer har donerat sina organ under det nämnda kvartalet. Under den tiden har 27 människor hunnit dö. De dog i väntan på en donator, i väntan på en transplantation.

För den som vill donera i livet går det att donera förslagsvis stamceller. En donation av stamceller ges ofta till patienter med blodcancer, leukemi, eller svår blodbrist. Stamcellerna man vill åt är de blodbildande cellerna och för att donera detta kontaktar man Tobiasregistret som är ett nationellt register som tillhandahåller alla donatorer av stamceller.
Du blir inte per automatik stamcellsgivare för att du är blodgivare utan blodbanken och stamcellsbanken är två skilda verksamheter. Idag är det stor brist på 18-35 åringar hos Tobiasregistret vilket är ett enormt problem då registret inte får bli föråldrat och dö ut. I och med att många som registrerat sig är äldre och kanske går ur tiden behöver just 18-35 åringar prioriteras. Tobiasregistret är inte en vinstdrivande organisation och därför kostar det dem mycket pengar att registrera medlemmar och givare i sin databas. Med begränsad budget kommer också nedskärningar i givarregistret.

Att vara stamcellsgivare ersätts du inte för, om du matchar med någon och väljer att ge stamceller. Dock ersätts dina resekostnader och utebliven inkomst som tack för att du räddar liv.

“Att donera kostar pengar” är någonting som man ibland hör när man diskuterar denna frågan. Det stämmer, men patienterna som inte får en donation kostar ännu mer pengar. De donationer som främst genomförs i Sverige är njurar till njursjuka patienter. En njursjuk patient får ofta dialys för att överleva. Dialyser kostar ca 500 000 – 600 000 kronor per år. Dessutom har den njursjuke ofta ingen arbetsinkomst då det i de flesta fall är svårt för denne att arbeta med sin sjukdom. En njurtransplantation är absolut dyr, men det är en engångskostnad på 300 000 kronor, inkluderat det första årets eftervård. Därefter minskar årskostnaden på kontroller och liknande drastiskt. Mottagaren av njuren kan dessutom gå tillbaka och jobba och på så sätt minskas utgifterna ännu mer. Totalt sparar man 2 -3 miljoner kronor på att transplantera njurar istället för att behandla patienter med dialys endast i vårdkostnader.

Förutom det faktum att många inte skriver upp sig som organdonatorer finns också en problematik med missuppfattningen gällande antagandet att du inte kan donera dina organ om du är för gammal, om du levt på ett visst sätt eller haft en sjukdom. Detta är inte sant. Det som spelar in är i vilken kondition dina organ är i. Så länge de är välfungerande och kompatibla till en annan människa är de transplanterbara. För den vars organ är i för dålig kondition är det ofta möjligt att istället transplantera och donera vävnader. Till exempel genomförs 600 hornhinnetransplantationer per år som förbättrar livskvalitén hos mottagaren avsevärt. Det finns även en myt att läkare låter en patient dö för att kunna använda organet till att rädda en annan patient. Det stämmer givetvis inte heller, faktum är att läkare inte ens vet om patienten är med i organdonationsregistret innan döden.

Vi föreslår att vi i Sverige ska ändra vårt system när det gäller organdonationer. Från ett så kallat “Ja-register” som vi har idag till ett “Nej-register”. Alltså istället för att man ska behöva anmäla sig till organdonationsregistret som det är idag vill vi att man ska bli automatiskt inskriven från det att man fyller 18 år. Detta eftersom vi i Sverige har en så stor majoritet som är positivt inställda till att donera efter sin död men trots det är inte i närheten av det antalet inskrivna i registret.

Givetvis ska det inte vara ett tvång att donera sina organ. Vi föreslår därför att det ska skickas ut ett informationsbrev till alla som fyller 18. I det brevet ska det tydligt stå hur man skriver upp sig i ett så kallat “Nej-register”. Men det är inte det enda vi vill ska finnas i brevet. Om man är under 18 anser vi att man med vårdnadshavandrs godkännande ska kunna skriva under att man vill donera, men att det är först vid myndighetsålder man automatiskt skrivs in.
Vi föreslår att det även ska finnas ett informationsblad om Tobiasregistret och information om hur man går med där. På detta sätt är vi övertygade om att även stamcellsdonationer kommer att öka och således rädda liv.

Detta är ett väldigt billigt förslag med tanke på att det räddar liv. Ett informationsbrev kostar enligt den statistiska centralbyrån cirka 5-6 kronor per brev. År 2016 föddes ca 117 000 barn. Om varje brev kostar 6 kronor så blir kostnaden ungefär 700 000 kronor och om vi adderar lite administrativa kostnader kan vi räkna på att kostnaden blir strax under en miljon per år. Pengar som man snabbt tjänar in på omkostnader kring en persons sjukdom. En miljon kronor motsvarar endast två patienters dialyskostnad under ett år. Och då är inte det mänskliga lidandet inräknat utan endast kostnad för dialys och sjukvård . Detta blir med andra ord en smart investering för Sverige som land samtidigt som man räddar liv. En så kallad win-winsituation.

Vi är övertygade om att vårt förslag i längden kommer att rädda liv och göra Sverige till ett bättre välfärdsland. Fram tills det att vårt förslag kommer upp på bordet där det verkligen räknas, i riksdagen, så kan du som läser detta göra skillnad. Anmäl dig till Tobiasregistret och Organdonationsregistret. Tala med släkt och vänner och fråga dem hur de ställer sig till det. Sprid informationen och hjälp till att rädda liv!

 

 

 

 

 

 

 

Hannes Sjöberg

Distriktsstyrelseledamot LUF Halland

Skribentfoto: Hannes Sjöberg

Olivia Angermayr

Ordförande LUF Örebro Kommun

Skribentfoto:  Julia Elneborg