Månad: januari 2019

Vi får inte sluta prata om de svaga i samhället

Just nu präglas den politiska diskussionen av regeringsbildningen vilket inte är så konstigt. Men vi får samtidigt inte glömma alla de sakpolitiska frågorna. Det finns mycket i vårt samhälle som vi behöver jobba med. En av dem är att se till att de svaga och utsatta i samhället får den hjälp de behöver. I överenskommelsen som slöts mellan Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet snuddar man vid de här frågorna. Men det är fortfarande mycket som det inte pratas om och jag tänkte rada upp några viktiga frågor som vi inte får glömma.

 

Nummer ett, LSS, Lagen om Stöd och Service. Vi måste se till att det värnas om den personliga assistansen och att det blir lättare inte svårare att få. Det handlar inte bara om de som inte kan gå upp ur sängen själva utan även till exempel familjer som ibland behöver avlastningen och där korttidsboende inte är ett alternativ. Det talas om LSS i överenskommelsen men här gäller det att se till att Socialdemokraterna inte prioriterar medelklassen över de här människorna.

 

Nummer två, människor på flykt. Vi måste kunna hjälpa fler inte färre. I överenskommelsen pratas det om att stoppa kompetensutvisningar och att tillåta viss familjeförening. Men det är inte tillräckligt. Människor flyr för sina liv och det finns knappt någon konkret politik för hur vi ska kunna hjälpa dem. Det här något som vi måste jobba med både internationellt och nationellt. Vi måste se till att det inte upprättas några läger i andra länder. Asylrätten måste värnas och människor måste behandlas värdigt.

 

Nummer tre, narkotikadödligheten. Sverige har fortfarande näst högst narkotikadödlighet i EU. Människor som behöver hjälp ut missbruk behandlas fortfarande som kriminella. Det här är en fråga som Sverige måste lösa nu. Vi måste sluta jaga missbrukare och istället fokusera på dem som säljer. Vi måste sluta moralisera och istället börja hjälpa. Människor får inte slussas runt utan de behöver en kontinuitet i sin vård om de nu får den. Vi måste ta bort att man bara kan få hjälp ur sitt missbruk om man redan har slutat. Det finns helt enkelt mycket som måste lösas när det gäller den här frågan.

 

Det finns självklart fler frågor som måste diskuteras. Det finns helt enkelt många människor i vårt samhälle och i vår värld som behöver hjälp. Vi måste komma ihåg att vara humana i en tid när diskussionen blir allt hårdare och kallare. Det ska bli intressant att se hur den framtida regeringen kommer att tackla problemen som tas upp i den här artikeln.

 

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll

 

 

Det (L)iberala existensberättigandet

I riksdagsvalet 2014 fick Liberalerna 5,4 procent av rösterna. Katastrofvalet var ett faktum och det var tid för partiet att förnya sig och visa att man överhuvudtaget hade en roll att spela i svensk politik. Fyra år och ett förnyelsearbete senare kom resultatet den nionde september 2018.

5,5 procent av rösterna.

Mandatperioden som passerat har inte saknat rubriker och varit den mest turbulenta på många sätt. Sverigedemokraterna befäste sin position som solen i svensk politik och föranledde stora väljarflöden mellan partierna. Moderaterna blödde till SD som en följd av Decemberöverenskommelsen och till Centerpartiet som en följd av deras öppning att regera med aktivt stöd från SD. Miljöpartiet tog stryk i regeringsställning och blev i höstas riksdagens minsta parti efter ha tappat till främst Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Ingen tappade väljare till Liberalerna. Varför? Är inte skola, integration och internationellt samarbete frågor som är viktiga för svenskarna?

Det är självklart att svenska folket värdesätter de frågor L driver, men ändå lyfter det inte för oss. Vi är kvar och skvalpar runt fem procent. Den enkla och korrekta anledningen är förstås Centerpartiets existens. C lyckades innan valet profilera sig som mot S, mot SD men för Alliansen. Liberalerna försökte med ungefär samma sak och det resulterade i nja, nej, kanske. Det var C och inte L som blev riksdagens fjärde största parti tack vare en tydlig liberal profil som lockade Reinfeldt-moderater när Anna Kinberg Batra talade om flyktingstopp, systemkollaps och öppnade upp mot SD.

Det är inte på något sätt en originell slutsats att göra men en otroligt viktig man som liberal bör göra: Det finns för många partier i riksdagen, och om man värnar Liberalerna som ett riksdagsparti måste man hitta ett rimligt svar på varför Liberalerna överhuvudtaget ska vara representerade i riksdagen. Svaret “vi sätter skolan först” räcker uppenbarligen inte.

Delar av det förnyelsearbete som partiet inledde efter valet 2014 var ett nytt partiprogram och ett nytt namn som skulle ge partiet en ny profil. Endast 0,1 procentenheter större än innan valet kan det konstateras att Liberalerna är lika ofolkliga som Folkpartiet var. Vad lönar det sig att byta yta när väljarna inte ser något nytt? Jan Björklund har suttit som partiledare i snart tolv år och lett partiet i tre riksdagsval. Vi backade i de första två, och i det tredje lyckades vi öka med endast ett mandat. Har vi råd med ett fjärde val med Björklund som partiledare? Förtroendet för både honom och partiet har minskat kraftigt under hösten i och med att regeringsfrågan dominerat allt, och där har C sett till att ta kommandot som det liberala partiet som balanserar mellan S och M.

Att byta partiledare löser per automatik inga problem och de som intalar sig det har fel. Däremot underlättar det förnyelseprocessen att modernisera där partiet inte förnyats på något sätt sedan 2007. Året Björklund tillträdde vann IFK Göteborg SM-guld i fotboll, knapptelefoner användes fortfarande och Ebba Busch Thor hade året innan gått ut gymnasiet(!). För att Liberalerna ska växa bortom 5,5 procent krävs radikala förändringar – vi måste bli mer än ett litet intresseparti för vapenintresserade lärare. Jämställdhetsfrågan där vi liberaler tror vi är störst och bäst i jämte skolan håller på att tappas till C, men också till KD. Utvecklingen som jag ser den är att vi allt mer blir ett enfrågeparti som har högt förtroende i utbildningspolitik, men mycket mer än så ser inte väljarna.

Oavsett utgången i regeringsfrågan och vem som är partiledare måste Liberalerna den här mandatperioden lägga större fokus på vad vi är för snarare än vara emot saker i symbolfrågor som förbud av mobiler och kepsar i klassrummen. Svenska skolan har många problem men kepsar är långt ifrån ett av de största. Jämställdhetsfrågan måste vinnas tillbaka där den hör hemma vilket är på vår planhalva. Det är inte socialister eller konservativa som sitter på lösningarna till jämställdhetsproblemen, och att föra en kamp om jämställdheten på två fronter är bland det viktigaste vi har att göra kommande år.

Jag gör inte anspråk på att sitta på samtliga svar till Liberalernas existensberättigande kommande decennium, men för partiets skull är det bäst om det finns några som har dem. Om så inte är fallet har partiet inte många år kvar i riksdagen eftersom det spår vi är inne på nu har en tydlig riktning, men det är allt annat än framåt.

Marcus Willershausen

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat

Radkalt Forum söker ny redaktion för 2019!

Gillar du att skriva? Vill du testa att skriva om något du faktiskt tycker, och kommentera debatten? Då är Radikalt Forum något för dig! Som LUF Storstockholms medlemstidning har Radikalt Forum i ett halvt sekel varit startpunkten för flera av LUF – och Sveriges – bästa skribenter. Nu är det din tur!

Skribent

Alla medlemmar i LUF Storstockholm uppmuntras  att söka till skribenter – det spelar ingen roll om du skrivit varje dag eller aldrig någonsin.. Det viktigaste är att du tycker det är kul att skriva (och klarar av att hålla deadlines). Du förväntas skriva en artikel ungefär var femte vecka, men det går alltid att skriva mer!

Platsen som publicist fanns för verksamhetsåret 2018 men har tagits bort inför det nya året

Chefredaktör

Redaktören för Radikalt Forum har ansvar för att planera materialet till bloggen, hjälpa skribenterna vid behov, se till att det publiceras tillräckligt mycket, korrläsa texter samt publicera de texter som skrivs. Redaktören kommer också ha kontakt med distriktsstyrelsen och får också gärna skriva egna artiklar på RF, så har det fungerat tidigare. Vi ser gärna att du som söker till redaktör för RF har någon typ av skrivbakgrund, tex att du skrivit flertalet artiklar tidigare, och att du har egna idéer för att utveckla Radikalt Forum!

Ansökan: Skribent – skicka in ett skrivprov (det kan tex vara en artikel eller ett debatterande/diskuterande skolarbete du skrivit) på max 1 A4, ett kort svar på varför du är liberal (max 100 ord).

Chefredaktör – skriv max 1 A4 om  varför du passar för uppgiften, och vad du skulle göra med positionen om den tillfaller dig. Alla ansökningar ska innehålla kontaktuppgifter i form av mejl och telefonnummer. De som söker platsen som redaktör kommer kallas till intervju. Ansökan skickas till stockholm@romb.luf.se och ska vara inne senast tjugotredje januari.

Frågor om uppdraget eller om ansökningen? Hör av dig till avgående redaktör Karin Pettersson på twitter (KarinElsaMaria) eller mejl (karin.pettersson@radikaltforum.se) eller peta henne på axeln nästa gång du ser henne.

Mina skattepengar ska inte finansiera influencers nöjesresor  

Influencer är inte längre bara en livsstil, det är i dag ett etablerat yrke. Med sina många följare kan de utnyttja sina plattformar för att marknadsföra allt från företag och varumärken till ideella organisationer och politiska åsikter. Och inte allt för sällan sker detta mot betalning. 

Gratis hotellnätter, betalda middagar och konserter. Ibland till och med arvoden. Fler och fler kommuner och regioner runt om i Sverige betalar influencers för att göra reklam.

I Sydsvenskan gick det i början av december att läsa om hur Malmö stad anlitat influencers för att ”putsa upp bilden av staden”. Inom projektet MakeItMalmö togs uppemot 50 influencers emot under sommarmånaderna för att stanna några dagar. De erbjöds ersättning för både resa och boende och fick 100 euro per dag för att täcka mat och valfria aktiviteter, som inträde på museum och sightseeing. Som om det inte vore nog, vissa av dem fick utöver det tusentals kronor som extraarvode. Utbytet? Influencerna förväntades skriva positivt om Malmö på sina sociala medier. Notan? 190 000 kr. Som hamnade rakt i knät på oss skattebetalare.

Det här är bara ett enskilt fall bland många. Listan kan göras lång och det här är med största sannolikhet bara början. I Linköping erbjuds de konserter, i Uppsala kulturfestivaler, och i Borås är det konstvisningar som gäller. Faktum är att tio av landets femton större städer på olika sätt har arbetat med influencers och nu har även länsstyrelserna i storstadsregionerna startat en upphandling för ett ramavtal.

Att privata företag betalar influencers dyra summor för att marknadsföra deras produkter har jag ingenting emot. Det står privata aktörer sig fritt att göra vad de vill av sina egna pengar. Men att kommuner och regioner använder våra skattepengar, våra gemensamma välfärdsresurser, till att finansiera Instagram-kändisars och Youtube-stjärnors nöjesresor är inte acceptabelt. 

Det tar bort fokusen från den kärnverksamhet som kommuner och regioner egentligen ska syssla med. Skola. Vård. Omsorg. Trygghet. Det offentliga finns till för att vara ett socialt skyddsnät för de svaga, för att skapa förutsättningar för individers självförverkligande och för att garantera sina medborgare säkerhet. Att ”sätta kommunen” på kartan utgör inte en del av det offentligas kärnuppgifter. Det får man lämna till näringslivet och civilsamhället att sköta.

En gång sade den socialdemokratiska politikern Gustav Möller att ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det var kloka ord. För varje krona som läggs på att finansiera bloggare X:s flashiga restaurangbesök eller Instagram-kändisen Y:s hotellrum är en krona som hade kunnat gå till att anställa lärarassistenter, till insatser för att öka sysselsättningsgraden eller till att höja förskollärarnas löner.

Sverige står inför stora utmaningar. Vi har långa vårdköer, bostadsbrist och utanförskap att tackla. Att då prioritera influencers nöjesresor är inte att ta ansvar. Jag förväntar mig faktiskt bättre av Sveriges kommuner och regioner. 

Caroline Rhawi

Distriktsordförande LUF Storstockholm

Skribentbild: Erika Apéll

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑