Månad: mars 2019

Varför vi ogillar moderater trots att vi oftast är överens

En bländande vårsol lyser in genom fönstret vid Sergels Torg, måndagen 11 mars, Europaparlamentsvalåret 2019. Tidigare samma morgon har Moderata ungdomsförbundet (MUF) offentliggjort sin nya kampanj, “Höger på riktigt!”, som gör anspel på Liberalernas och Centerpartiets sväng i regeringsfrågan i vintras. På Twitter glömmer förbundsordförande Benjamin Dousa bekvämt bort Kristdemokratiska ungdomsförbundets existens och utropar Moderaterna till Sveriges enda höger.

Så varför är MUF så envisa med att utropa sig själva till den enda högern och hur blev de liberala ungdomsförbunden vänster över en natt, trots att vi för samma politik som tidigare? Regeringen sänker skatter för höginkomsttagare och utreder inskränkningar i arbetsrätten vilket den moderatledda Alliansen inte vågade göra, ändå är MUF upprörda. Möjligtvis för att det är mer en fråga om identitet än en om sakpolitik.

I boken The Righteous Mind: Why Good People Are Divided by Politics and Religion (2012) av psykologiprofessorn Jonathan Haidt, ställer han sig frågan varför människor av olika politiska åskådningar och religioner har så svårt att komma överens med varandra, även när de pratar om andra ämnen än politik.

För att besvara denna fråga utvecklade Haidt tillsammans med en grupp psykologer moralfundamentsteorin, med syftet att koppla samman moral och psykologi. Teorin säger att alla etiska dilemman kan reduceras till fem olika moraliska fundament. Dessa mäts på en skala i relation till sig själva: care/harm, fairness/cheating, loyalty/betrayal, authority/subversion, sanctity/degredation och liberty/oppression. Detta är inte ett universellt etiskt system som berättar hur en person lever ett etiskt liv, utan en karta som visar hur starkt olika människor instinktivt känner inför olika dilemman.

  • Care/harm: hur mycket vi tycker synd om personer som far illa ut och hur mycket vi imponeras av altruistiska handlingar.
  • Fairness/cheating: hur mycket vi värderar rättvisa och motsätter oss fusk.
  • Loyalty/betrayal: hur mycket vi känner lojalitet mot våra grupptillhörigheter.
  • Authority/subversion: hur mycket vi respekterar auktoritet och rådande hierarkier.
  • Sanctity/degredation: hur mycket vi kräver renhet och äcklas av smuts, lite som ett yttre immunsystem.

Utifrån dessa fem instinktiva känslor utvecklar människor sedan de kulturer, religioner och institutioner som våra samhällen är byggda av.

Teorin är imponerande i sig själv men den blev minst sagt banbrytande när Haidt och hans forskarteam upptäckte att de moraliska fundamenten korrelerade med politisk åskådning. Oavsett om testerna utfördes i USA, Sydamerika, Europa eller Mellanöstern så fann de samma samband; liberaler (i amerikansk kontext socialdemokrater) värderade care/harm och fairness/cheating väldigt högt men lade nästan inget värde alls i de resterande tre, medan konservativa värderade alla fem mellanhögt.

Haidt påstår att liberaler tycker att frågor som rör renhet, till exempel vilka vi ligger med och vad vi äter, inte är moraliska frågor medan konservativa genuint känner att de är det. Inte för att de är intoleranta människor utan för att de får en känsla av avsmak av tanken på sex med fel – eller för många – personer, för att dra det till sin spets.

Som kompensation har konservativa en mer balanserad syn på moral där alla fundament värderas ungefär jämlikt. Men framförallt behöver ett samhälle båda sortens människor. För många med en konservativ syn på moral och hierarkierna blir för fasta och förtryckande; för många med en liberal syn och hierarkierna blir för lösa och kan falla.

Haidt ser två bland annat två implikationer från moralfundamentsteorin. Den första är att vi bör tolerera att det finns andra åsikter än våra egna. Motståndet mot fördelningspolitik från konservativt håll kommer inte från att konservativa är giriga, utan från att de värderar den beskattades rätt till sin egendom högre än den ökade levnadsstandarden för den med mindre pengar. Liberaler är däremot beredda att gå längre för att hjälpa de som far illa ut, vilket blir väldigt tydligt i frågan om LSS.

Den andra är att vi bör revidera vår syn på förnuft. Mycket av modern hjärnforskning antyder att vi inte tar beslut genom linjära resonemang, utan att vi först bestämmer oss för det som stämmer bäst överens med tidigare erfarenheter och värderingar, och sedan hittar på en förklaring varför i efterhand. Som en rationalisering.

Ideologiskt principfasta människor tänker däremot igenom ett dilemma tillräckligt många gånger för att komma fram till ett ideologiskt konsekvent svar, men det leder enbart till en ny fråga. Varför anammade vederbörande sin ideologi från början?

Identitet är känsligt. Det handlar inte enbart om vilken grupp en person tillhör, utan vem den är, hur den vill leva sitt liv och vilka människor den vill ha samröre med. I konservativa ögon blev således Liberalerna ett vänsterparti i och med Januariavtalet, om än en borgerlig vänster. Titta ner på dina kläder och fråga dig vilka du delar kulturell sfär med, socialdemokrater och miljöpartister eller moderater och kristdemokrater?

Därför har Benjamin Dousa ett halvt rätt – moderater är mer höger än liberaler, men enbart på ett kulturellt-moraliskt plan. I andra frågor som narkotika och skatter är de fortfarande sossar.

Skribentfoto: Anna Törnström

Love Frisell 

Skribent Radikalt Forum

Mer sex åt folket

Som ung vuxen har man många funderingar och tankar kring sex och allt som har med det att göra. Vad innebär samtycke? Vad är en orgasm? Är jag onormal som går runt och är sexuellt frustrerad hela tiden? Alla tankar och alla frågor är normala, men skolan levererar inte sex- och samlevnadskunskap i den bredd som unga vuxna behöver. Vi måste börja normalisera dessa tankar och funderingar genom att göra ämnet sex- och samlevnad mer djupgående och varierat. Ungdomarna ska få den likvärdiga undervisningen som de har rätt till.

Vi har precis haft en samtyckesvecka på mitt gymnasium. Många diskussioner om sex och samtycke, heta stolen och övningar på hur man ska markera när någon inskränker på ens personliga integritet. Allt detta fick mig att tänka på hur lite vi egentligen pratar om sex och samlevnad i skolan samt normer och HBTQ-frågor. 99% av klassen har enbart blivit informerade om hur man fortplantar sig och att kondom skyddar mot könssjukdomar. Eh, va? Det är knappast så att sex bara kan ske genom penetration eller att man bara ska ha sex för att producera barn? Det finns så himla mycket mer information och kunskap att hämta som skolorna inte förser eleverna med, man kan ha sex bara för njutningens skull. Det är ganska absurt att lärarna ska vara för pryda för att prata om fontänorgasmer och oralsex när det precis är sådant som också är värt att veta, tycker jag.

Enligt en studie från Uppsala universitet beräknas genomsnittsåldern när man kollar på porr första gången vara tolv år för killar och tretton år för tjejer. För många är det första introduktionen till sex, något som är oroande. Porrindustrin och filmerna som läggs upp på diverse porrsidor visar en hård och våldsam syn på sex, samt en underlåtande syn på kvinnan. “Kort kjol”, en bok som är skriven av Christina Wahldén, beskriver hur två killar våldtar en tjej och säger under polisförhöret “Vadå? Tjejer gillar ju det hårt, det vet ju alla. Så gör de ju i porrfilmerna”. Om skolan inte informerar eleverna om att sex inte ser ut på det sättet, hur ska de då veta? Okunskap gällande sex och samtycke leder till våld i samhället. En vanlig anledning till att övergrepp och sexuella trakasserier sker är just bristen på sexualkunskap från skolan och från vuxna. Vi hör redan från barnsben “boys will be boys” och genom att säga det rättfärdigar man exempelvis att en kille tafsar. Detta bygger grunden för kommande övergrepp. Om man som lärare eller rektor sitter på all kunskap eleverna behöver för att förhoppningsvis förhindra övergrepp och sexuella trakasserier, borde man inte göra allt i sin makt för att förmedla den då?

Det kan vara bra att nämna hur könssjukdomar har blivit vanligare. Den senaste statistiken från Folkhälsomyndigheten visar att antalet som har fått gonorré 2017 har ökat med 42% jämfört med 2016. “Befolkningsundersökningar kring sexuellt beteende indikerar att det sexuella riskbeteendet är högt och kondomanvändningen otillräcklig överlag”, skriver Folkhälsomyndigheten. De menar även att sjukvården måste bli bättre på rådgivning. Det gäller också för skolan. Ökningen beror förmodligen på att ungdomars inställning till skydd har ändrats och då måste man redan i tidiga år ligga på och påminna om hur viktigt det är med skydd. Ännu ett fall av okunskap, kom igen nu svenska skolan!

Enligt skolinspektionen finns det ett stort behov av kompetensutveckling då lärarna vittnat om att de inte hänger med i samhällstrender. HBTQ-frågor och ämnen som strider mot normen är svåra enligt många lärare och de känner sig osäkra. Bristen på fortbildning hos lärare är nog den största problemet, och om det införs utbildningar för lärare om dagens trender angående normer med mera kan vi nog nå en likvärdig undervisning.

Min poäng är att bristen på sex- och samlevnadsundervisning, oavsett om den orsakas av rektorn, lärarna eller Skolverket, är ett allvarligt problem. Det har många konsekvenser, inte minst våld i samhället och ökade fall av könssjukdomar. Ungdomarna är i behov av normalisering av deras funderingar och tankar angående sex- och samlevnad. De förtjänar även för samhällets bästa och deras framtid att få ta del av den informationen och inte höra “boys will be boys” eller att alla tjejer gillar det hårt för “så gör de ju i porrfilmerna”. Det är inte hållbart längre, inte i den moderna tid vi lever i nu.


Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

Behöver du alla dina pengar?

Det finns ett gäng ämnen som jag gillar att diskutera där samtalet ofta avrundas med “nä, men sådär kan man ju inte tänka” för det går inte riktigt att komma fram till ett bra svar. Oftast inte ens ett helt okej svar. Diskussionen brukar börja med att jag säger något i stil med “borde man inte egentligen skänka alla sina pengar?”. De flesta jag känner, inklusive jag själv, är måttligt sugna på att ge bort alla sina pengar, så det kanske inte är en så värst bra konversationsstartare egentligen. Men väldigt intressant tycker jag.

Jag är liberal. För mig innebär det att alla människor ska ha så lika förutsättningar som möjligt för att få göra vad man vill med sitt liv, så länge det inte sker på någon annans bekostnad. Både i Sverige och Zimbabwe. I Sverige betalar vi skatt så att alla i Sverige ska kunna studera, få hjälp om man blir sjuk och en mängd andra bra saker (och några onödiga). Så vilken tur jag har, som får vara född i Sverige. Men jag har svårt att tro något annat än att det är just tur som har gjort att jag är född här. Jag kan inte tänka mig att jag har gjort något för att “förtjäna” att vara född i Sverige, och jag kan än mindre tro att en femårig pojke har förtjänat svälta ihjäl i Syrien. Han förtjänar välfärd precis lika mycket som jag gör. Så varför delar jag inte med mig?

10 % av världens befolkning, varav över hälften är barn, lever i extrem fattigdom. Det innebär att de konsumerar max 1,9 dollar/dag och att en månadskonsumption för en fyrapersonersfamilj är ungefär 2000 kronor totalt. Den summan pengar fikas bort på en månad av ganska många. Det är uppenbart att dessa 2000 kronor hade gjort mycket större nytta någon annanstans. Jag tänker på varje gång man har köpt en ny tröja, eftersom “den kostar ändå bara 199 kronor och då kan jag ha på mig den på fredag”. Det är nästan en halv månadslön för en tiondel av världens befolkning. All logik i mig säger att det är givet att jag borde skänka pengarna istället. Men det gör jag inte. Istället skänker man 300 kronor i månaden och swishar en hundralapp via musikhjälpen en gång om året och känner att man är en schysst person.

Om det hade stått två svältande barn bredvid mig när jag skulle köpa en ny tröja skulle jag knappast ha gjort det. Om jag fick välja mellan att köpa en ny tröja och rädda livet på två barn hade det också varit ett ganska enkelt beslut. Det är hårddraget, men på sitt sätt är det ju det jag gör. Men det är samma spöken som lurar här som att det är så svårt att få folk att verkligen bry sig om klimatkrisen och krig. Det är väldigt enkelt att blunda för något om man inte ser det.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt detta. Det är ju uppenbart orimligt att alla ska skänka varenda krona man inte behöver ha för att överleva. Det är inget jag ser kommer hända någon gång snart. Men istället för att bara avsluta med “nä, men såhär kan man ju inte tänka” kanske jag kan uppmuntra dig och mig och alla andra till att tänka igenom varje köp en extra gång. Inte för att för att varje köp måste vara vitalt för överlevnaden, men för att varje köp kanske borde tillföra värde i livet. Och kanske skänka de där 199 kronorna man “sparade” genom att inte köpa en ny tröja. Det hade ju varit väldigt fint. Så får vi så länge trösta oss med att fattigdomen faktiskt minskar i rasande fart, det är ju alltid något.

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑