Månad: oktober 2019

De nya klimatförnekarna

Förutom några konservativa troll på twitter, var tog klimatförnekarna vägen? När den moderata riksdagsledamoten Lars Beckman raljant twittrare ut ”Global uppvärmning?” som svar på en kall väderprognos verkade alla avstånd från eller fördöma honom. I klimatfrågan i stort verkar partierna vara överens i sann svensk anda – 1,5%-målet ska nås och klimatet räddas, inget snack om saken. Problemet är att endast Mali och Gambia når klimatmålen i nuvarande takt, medan vi andra länder knappt kvalar till 1%.

Något spår av klimatrealism finns inte. Ministrar hyllar Greta Thunberg och uppmanar oss att ta in hennes budskap – att lyssna på vad forskningen säger – men fortsätter som att tiden är oändlig. En regering som tillåter Ringshals 1 och 2 att avvecklas, Nordens största oljeraffinaderi i Lysekil att byggas ut och Arlanda att expandera har varken lyssnat på forskningen eller på Greta. Förhoppningsvis framstår dualismen som genomskinlig. De vet att det inte spelar inte någon roll om politiker på något teoretiskt plan håller med Greta Thunberg så länge de agerar annorlunda.

Inte för att oppositionen är bättre. I frågor som välfärd, migration och kriminalitet råder domedagsstämning. Men kring den fråga som faktiskt är existentiell finns en teknikoptimism som skulle få Star Treks skapare Gene Roddenberrys vattenglas att framstå som halvfullt. Utsläppen ska inte bara minska ner till en klimatneutral nivå – de ska bli negativa. Högerns universallösning är att allt som rör sig ska elektrifieras och kärn- eller vindkraftverk ska göra omställningen möjlig. Utsläppen från den ökade konsumtionen som följer den gröna tillväxten tas inte hänsyn till. Inte heller hur det ska finansieras.

Media går inte heller utan skuld. SVT lyckades under den senaste partiledardebatten i Agenda koka ner klimatfrågan till att vara för eller emot kärnkraft och bensinskatt. Inramningen av frågan är lika skev. I ideologiska frågor, som rör som vilka värden som är åtråvärda och vilka som är förkastliga, är det rimligt att lyfta fram båda sidor och stå neutralt i mitten. Sådan är inte fallet när det rör sig om forskning, framför allt inte sådan med så stark konsensus bakom sig som IPCC. Det är inte neutralt att ställa vetenskaplig konsensus mot förnekandet av den.

På andra sidan Atlanten i den amerikanska samhällsdebatten talas det om ”climate delayers”, personer som erkänner att utsläppen av växthusgaser påverkar klimatet men som vilseleder debatten på andra vägar. Klimatuppskjutare förenklar lösningen till att bygga fler vind- eller kärnkraftsreaktorer, förminskar klimatkollapsen till någonting som i värsta fall kommer tvinga Bangladesh att bygga dammar eller skjuter upp den till en katastrof som våra barnbarn kan drabbas av. Det vill säga det mesta av svensk offentlighet.

Enligt det klimatpolitiska ramverket ska Sveriges nettoutsläpp ligga på noll år 2045. Sedan 80-talet har utsläppen minskat med 20% medan tillväxten ökat med 80%, men för varje dag som går kommer omställningen bara bli mer smärtsam. När vi vaknar upp en dag och inser att det enda alternativet är Per Holmgrens klimatdiktatur kommer de ansvariga vara de som inte gjorde tillräckligt. Ska klimatmålen nås räcker det inte med att göra oss av med klimatförnekarna, utan klimatuppskjutarna ska bort de med – helst igår.

Skribentfoto: Anna Törnström

Love Frisell

Skribent Radikalt Forum

Blundar liberaler för samhällsproblemen?

Varför är inte liberaler alarmister? Hur kan liberaler behålla sitt lugn i tider av ökande gängvåld, klimatförändringar och flyktingströmmar? Är liberaler helt isolerade från verkligheten? Dessa frågor ska jag besvara med hjälp av en någorlunda kontroversiell ståndpunkt; den idéburna liberalismen är en avkomma från en av antikens livsfilosofier, stoicismen.

Som de flesta vet uppstod liberalismen under upplysningstiden. I och med naturvetenskapens framgång minskade trovärdigheten för kristendomen och de statliga institutionerna. Eftersom människan nu hävdades ha förmågan att tänka rationellt skulle man vara kritisk mot de sanningar som makthavare förespråkade. Upplysningen var också inspirerad av antikens Grekland på det sättet man lyfte upp individen. Detta svarar däremot inte på frågorna ställda i inledningen. Hur kan individualismen skapa en ideologi som verkar likgiltig till stora samhällsproblem? Det är där stoicismen kommer in. Stoicismens filosofi kan beskrivas ganska enkelt med en mening; Acceptera verkligheten som den är och försök inte manipulera dina existentiella villkor.

Ett av den stora stoikern Epiktetos berömda citat som de flesta kan förstå lyder: “Det är inte händelserna som oroar oss, utan hur vi uppfattar dessa händelser.” Människor i det civila samhället tenderar att oroa sig över det mesta. Blir de konfronterade av en tiggare blir de rädda och får dåligt samvete, är bussen sen blir de irriterade, blir de inte inbjudna till festen de ville gå på känner de sig ensamma och oförmögna. Detta trots att alla dessa händelser låg utanför deras makt att påverka.

Tro det eller ej kan man applicera denna livsfilosofi på Sveriges samhällsproblem också. Det ökande gängvåldet har gett upphov till mycket känslor som har gett kall till en hel del åsikter. Meningar som “ut med packet”, eller “ge dem alla livstids fängelse och utvisning”, kan man se i många kommentarsfält. Dessa åsikter har oftast känslan ångest som grund. Man känner sig inte trygg i vissa områden och skräms av bilden av att kriminella ska ta över delar av Sverige där inte rättssystemet gäller. Men ändrar dessa känslor på problemen? Visserligen inte. Det rationella är att utan att blanda in för mycket känslor utstudera vilka politiska reformer som faktiskt kan lösa dessa samhällsproblem.

Politik som syftar att lösa problem ska inte ha som slutmål att dämpa människors jobbiga känslor. Detta är varför liberaler håller sig lugna i samhällsproblem som ger upphov till mycket oro och fruktan. Att införa en flygskatt kanske inger känslan av att man räddar klimatet, men gör en väldigt liten skillnad i utsläppen. Att stänga gränserna och börja med återvandring som politiskt koncept kan inge känslan av att öka tryggheten och rädda välfärden, men på bekostnad av den laglydiga och framåtsträvande majoriteten av nyanlända som Sverige tagit emot. Liberalers attityd i samhällsfrågor är inte en form av likgiltighet till andras bekymmer, utan ett sätt att säkerställa att politiken vi för inte är ett resultat av destruktiv oro. Våra skattebetalares pengar förtjänar att spenderas bättre än det.

Skribentfoto: Privat

Leo Sokolow Romin

Medlem Liberala Ungdomsförbundet

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑