Månad: november 2019

Svartmåla inte Black Friday

Att bojkotta eller inte bojkotta, det är frågan. Många tänker ett extra varv i samband med Black Friday, Black Weekend, eller till och med Black Week. Men varför ska man ställa sig den frågan, om man inte frågar sig själv vad man handlar under resten av året? Varför är just Black Friday den stora boven?

Att vi konsumerar mer under Black Friday finns det ingen tvekan om. Det är ju rea, ett välkänt fenomen som trots spekulation inte föds, ifrågasätts och dör varje år under Black Friday, utan som faktiskt finns med oss året runt. Varför inte bojkotta mellandagsrean, slut-rean, mitt-i-säsongen-rean, och alla andra konstiga reor som finns när man ändå håller på? Jo, för att vi behöver reorna. Då menar jag kanske inte den absoluta överklassen som varje år sparar mer än de spenderar, utan jag menar de som kanske precis får sin budget att gå ihop varje månad, eller som faktiskt inte klarar av det. För de som kommit till Sverige utan sin familj och en stadig inkomst. De som förlorat sitt boende och nu lever på gatan. För dessa stackars arma människor är det superviktigt att reor som just Black Friday fortsätter existera. Så att de kan känna sig som en del av samhället. 

Tänk er att komma till skolan varje dag i samma gamla kläder. Visst är det nuförtiden inte så många som tycker att de dyraste märkeskläderna är det viktigaste, men det är fortfarande en stark identitetsmarkör som påvisar klass än idag. Även om ingen skulle kommentera på kläderna eller bry sig om dem kan det kännas ganska jobbigt att komma i samma kläder varje dag. Där kommer Black Friday in. Äntligen kan man få lite bättre kläder till ett billigare pris än vanligt, och känna att man hör hemma någonstans. Absolut ska man inte lägga allt sitt värde i vilka kläder eller tillgångar man har, men det är omöjligt att inte bry sig och känna sig annorlunda eller utanför när majoriteten av människor har råd med något du bara kan drömma om. Black Friday, och alla annan rea, gör drömmen möjlig.

Tänk er att inte ha ett hem. Att inte ha råd med något annat än mat. Under Black Friday kanske man äntligen har råd med den där nya varma filten som man så desperat behöver under vintern. Den filten som räddar en från en långsam död i kylan. Eller man kanske rent av har snålat med maten för att kunna köpa en telefon på Black Friday för att därifrån kunna hitta snabba jobb och erbjudanden. Kunna skriva upp sig på medlemskap i affärer för förmånliga priser. Aldrig den senaste modellen, bara så mycket man behöver för att ta sig vidare i livet. Är det så hemskt att då utnyttja rean till sin fördel? 

Jag vet att debatten ofta handlar om att medel- och överklassen gör onödiga köp som man annars inte skulle ha gjort vilket bidrar till överkonsumtionen, men det är de köpen som håller rean levande. Som möjliggör köpandet av en varm filt, lite kläder och en telefon som även den blivit livsviktig i ett samhälle beroende av teknologi. 

Skribentfoto: Privat

Elin Söderholm

Skribent Radikalt Forum

Lång väg till ett federalt Europa

Ett smalare men vassare EU, ett lagom EU, mer EU. Alla sidor verkar utgå från att unionen är som ett stor hus av lego, som det går att bygga nya våningar på eller montera ner med lite politisk vilja om medlemsstaterna bara bestämmer sig. Till viss del stämmer detta – EU:s grundfördrag ger unionens institutioner den makt som medlemsstaterna har gemensamt beslutat att överlåta. Kritiken mot unionen kokas alltid ner till detta, att unionen beblandar sig för mycket i medlemsstaternas angelägenheter eller inte gör tillräckligt i en viss fråga. Detta i sin tur kväver en djupare diskussion om unionens problem, utmaningar och framtid.

Förenklat härleder EU sin makt från principen om tilldelade befogenheter, som innebär att medlemsstaterna har beslutat genom internationella avtal att fullständigt eller delvis tilldela makt till unionen, som har rätt att anta lagar och ge direktiv till medlemsstaterna att anta lagstiftning. Överlåtandet av makt är sedan bekräftat i medlemsstaternas grundlagar. Det är här de inneboende motsättningarna finns. Regeringsformen säger att riksdagen inte får överlåta beslutanderätt som rör statsskickets principer och att rättighetsskydd måste ges som motsvarar det som ges i grundlagen. Det är förvisso inte troligt men inte heller omöjligt att en regering skulle kunna överlåta makt som skulle strida mot grundlagen.

EU lär inte godkänna kraven som svensk grundlag ställer. När en liknande konflikt stod mellan Tysklands författningsdomstol och EU-domstolen (EUD), konstaterade EUD att det var en förutsättning för EU-samarbetet att unionsrätten skulle stå över även nationella grundlagar. Tyska författningsdomstolen erkände inte helt EUD:s ståndpunkt men godtog den, så länge som unionen gav ett motsvarande rättighetsskydd till det i tyska författningen. Det är omöjligt att förutspå hur det kommer sluta om frågan verkligen ställs på sin spets i framtiden, men varken status quo eller ett utträde ur unionen är lockande.

Även på det ekonomiska området finns inneboende motsättningar. Eurozonen (EMU) är en monetär union men inte en en fiskal. Euroländerna delar valuta men utöver EU:s budgetregler finns det ingen gemensam finanspolitik, vilket medför risken vid en finanskris skulle en drabbad staten kunna dra resten av EMU med sig och skada zonens ekonomier. Budgetreglerna skärptes förvisso efter eurokrisen 2009 men många medlemsstater, däribland Sverige med vår socialdemokratiska regering, har aktivt motarbetat att ge EU mer makt på området. Socialdemokraterna och regeringen vill varken delta i EU:s bankunion eller den snart upprättade åklagarmyndigheten, vilka syftar till att reglera banker enhetlig respektive bekämpa bedrägeri, korruption och penningtvätt.

EU hotas även utifrån. Tidigare i veckan, på ett besök i Bryssel, svarade NATO:s generalsekretare på Frankrikes presidents kommentarer om ett ”hjärndött NATO”. EU kunde inte försvara sig på egen hand, hävdade han. Förvisso stämmer detta men det är ingen naturlag, utan ett beslut från EU:s medlemsstater att inte bygga ett gemensamt försvar och istället förlita sig på USA:s goda vilja. I tider då USA är oberäkneliga samtidigt som hot från Kina och Ryssland ökar är det värt att ställa sig frågan om EU inte borde få musklerna att försvara sig själv.

Gränsöverskridande problem kräver gränsöverskridande lösningar. Att bygga om unionen från grunden kommer antagligen inte vara relevant inom den närmsta framtiden, men ingen verkar riktigt helt nöjd med denna till hälften mellanstatliga och till hälften överstatliga union. Antagligen har debatten satt partierna i en tacksam sits, där de slipper ta ställning till vad de vill göra med EU-samarbetet och kan använda det för billiga poänger istället. Men när frågan faktiskt ställs blir det uppenbart att en federal statsbildning är värd att sträva mot.

Skribentfoto: Anna Törnström

Love Frisell

Skribent Radikalt Forum

Investera i framtiden, investera i AI.

Alla känner säkert någon som inte har fått vård i tid, vet om en plats där klimatförändringar drabbar invånarna eller ett ställe där landsbygden håller på att dö ut. Jag kan nämna många fler exempel men det är egentligen bara symptom på ett stort samhällsproblem. Vi behöver framöver fokusera på ett mer digitaliserat Sverige där AI (artificiell intelligens) får stå som människans högra hand.

Varför har vi inte ett system som ger oss diagnoser och vård som är lika bra i hela landet genom generell artificiell intelligens? Varför har vi inte färdiga strategier hur vi kan bygga fjärde generationens kärnkraft snabbare, mer riskfritt och billigare? Varför förlorar glesbygden grundläggande samhällsservice och detaljhandel i allt större utsträckning utan att det ersätts med digitala lösningar?

Svaret på dessa tre exempel är enkelt – Sverige har alldeles för höga skatter vilket hindrar investeringsförmågan. Låt mig förklara skillnaden mellan ett företag som skattar lite jämfört med ett  liknande företag som får betala mer skatt mer i Sverige. Skillnaden blir första åren att det företag som skattar minst får mer pengar i vinst att investera i företaget, exempelvis med AI eller annan teknologi. Det  företaget som skattar mest vågar inte ta risken att investera då det inte genererat tillräckligt mycket vinst. Och där blir de kvar i en ond spiral. Företaget med låg skatt har nu tjänat mer pengar på effektivare strategier, bättre produkter och tjänster. Där har också företaget som skattar litet hjälpt till samhällsutveckling medan det företag som skattat mest är kvar utan någon utveckling. 

Ett bra privat exempel på långsiktighet är forskningsprogrammet Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program, WASP, som satsat 3 miljarder kronor på grundforskning inom mjukvara, autonoma system och AI. Om vi hade haft lägre skatter är jag övertygad om att investeringar i WASP eller i olika forskningsbolag skulle öka. Det är inte bara bolagsskatten utan även arbetsgivaravgiften som behöver reduceras. Många beräkningar visar på att minskad skatt gagnar svensk ekonomi. Det senaste exemplet är borttagandet av värnskatten som i sig visar på en självfinansieringsgrad om hela 190 %. 

Sverige behöver ökade investeringar inom digitalisering och artificiell intelligens. Genom minskat skattetryck och bra plattformar för samarbeten inom forskning och utveckling kan vi skapa goda förutsättningar för ökad utvecklingstakt. Det motsatta kommer innebära stora samhällsproblem framöver. 

Melker Andersson

Ordförande LUF Norrort

Symbolpolitik i kulturkriget

I takt med att den politiska debatten fortsätter att leverera halmgubbar att slåss med kanske man inte ska förvånas över det senaste våra folkvalda har valt att lägga sin energi på. I början av november rapporterades det om att Skolverket föreslår att nationalsången stryks ur läroplanen för lågstadiets musikundervisning. Folk var precis som vanligt utomordentligt snabba med att lyfta sina elektroniska högafflar och använda extra sura emojis i sina Facebook-kommentarer. Moderaterna, det statsbärande partiet i borgerligheten, krävde att den ansvariga ministern, Anna Ekström, skulle agera. Att stryka nationalsången ur läroplanen är oacceptabelt!

För egen del bestod inte förvåningen över förslaget eller de poserande reaktionerna på det – utan det faktum att nationalsången överhuvudtaget funnits med i läroplanen. Under mina tolv år i svensk skola har jag kommit i kontakt med nationalsången, men aldrig i skolan. Ett mer bestående minne är när jag gav mig på att sjunga Kartellens Underklassmusik i sjunde klass.

Trots det kan jag sjunga Du gamla, du fria, och gör det varje gång jag går på en fotbollslandskamp. Hur kommer det sig? Det är inte svårare än så att den inte varit relevant i skolan, men alltid varit det på fotbollsarenan. Var sak har helt enkelt sin kontext, och nationalsången på skolavslutningar har varit lika avlägsen för mig som musikalisk talang är för dansband. Istället har andra sånger tagit plats i musiksalen under terminerna och i matsalen på avslutningarna. 

Det är inte konstigt att det istället är sånger som Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer som istället sjungs när junivinden kommer, de har nämligen något som nationalsången saknar: en koppling till sommaren. Självklart kan man sjunga om sin vördnad för nationen med anledning av att barnen har klarat sina matematikläxor och engelskaglosor under året som gått, men det är också aningen malplacerat. Har det någonsin hänt att en rörd förälder torkar tårarna efter att sin tondöva unge framfört nationalsången på en skolavslutning?

Dessutom är det märkligt att staten i detalj ska reglera vilka sånger elever ska sjunga eller vilka böcker de ska läsa. Skolan ska ha en tydlig uppgift och reglering som gör att professionen kan arbeta mot de mål som finns uppsatta – att varje barn ska fullfölja skolan och ta med sig kunskaper som gör individen redo för att klara sig i samhället. Det går att hävda att två verser sång har en så exceptionellt viktig del i det att det måste ha en särställning i läroplanen, men om man gör det har man fel.

Självklart är det i grunden bra om så många som möjligt kan ta ton på Friends Arena för att motivera elva överbetalda män lite extra, men om det är så att man inte kan texten utantill kan man alltid titta upp mot den gigantiska jumbotronen där texten finns. Undertecknad lärde sig inte nationalsången i skolan utan på fotbollsläktaren. Det är nämligen så att man kan lära sig saker ute i den vida världen utanför klassrummens fyra väggar.

De som menar att det är viktigt att bevara Du gamla, du fria i kursplanen för musikundervisningen hävdar att det är viktigt att alla barn, oavsett bakgrund, får en bred samhällskunskap som bas. Om det har de självklart rätt. Kunskap är bra. Det är en lika okontroversiell åsikt som alla kan ställa sig bakom precis som att världsfred är bra och att folkmord är dåligt.

Men om det är så viktigt att barnen lär sig saker som är viktiga ute i världen – varför då stanna vid nationalsången? Lär ut Edvard Fredins dikt Nyårsklockan på svenskan eftersom den läses varje nyår på Skansen, banka in Tommy Körbergs Stad i ljus i alla tolvåringar och Håkan Hellströms Din tid kommer hos varje deppig tonåring på. Eller så lämnar man urvalet av sånger i musikundervisningen till lärarna. Bara en tanke.

Skribentfoto: Anna Törnström

Marcus Willershausen

Chefredaktör Radikalt Forum

Fortnite inte en fråga för Stefan Löfven

Gaming är en fantastisk hobby som kan bidra till att öka din kreativitet och fantasi, sammankoppla dig med personer med liknande intressen, eller helt enkelt ge dig en liten endorfinkick om det är ett riktigt bra spel. Tyvärr är allt inte perfekt inom gaming och det har länge varit ett omdiskuterat ämne om våldsamma spel göder våldsamma barn. Men nu har en ny debatt kommit upp, i regeringen den här gången. Frågan om vi verkligen ska ha så kallade “lootlådor”.

Lootlådor finns i många spel, ofta i first person shooter-spel som exempelvis Fortnite, Overwatch och Counter Strike. Det är lådor som man kan köpa för spelets egna påhittade valuta. I Fortnite heter valutan till exempelvis V-Bucks. Dessa “pengar” går oftast att tjäna ihop i spelet, men det är väldigt svårt och man får inte så många för varje uppdrag eller liknande man gör. Istället kan man köpa spelets valuta för riktiga pengar. Men vi kommer tillbaka till det senare. När du köper och öppnar en lootlåda får du föremål. Dessa väljs ut slumpvis och det kan vara till exempel vapen eller kläder, så kallade skins, med mera. Det är olika stor sannolikhet att få olika sorters vapen eller skins och vissa föremål är väldigt sällsynta. När du får ett sådant extremt sällsynt föremål finns det hemsidor där du kan auktionera ut det för extremt mycket pengar just på grund av dess raritet. Därför anser nu regeringen att lootlådor är en form av lotteri som kan leda till spelmissbruk och att det borde begränsas i Sverige då det oftast är barn och ungdomar som ägnar sig åt den typen av verksamhet.

Egentligen är det dock inte dessa lootlådor som är problemet. Anledningen till att man tar bort dessa är på grund av att man kan spendera riktiga pengar på dem och det kan ses som spel om pengar. Därför kommer regeringen inte åt själva problemet om de förbjuder lootlådor. Förbudet är bara en snabb och enkel lösning som inte kommer åt kärnan av problemet. Absolut räknas det inte längre som ett lotteri för man kan inte köpa och sälja de föremål man får och göra vinst på det, men om regeringen verkligen bryr sig om beroende och missbruk borde de förbjuda in-game-purchases. Det är det riktiga problemet, att man kan betala för att komma längre i ett spel. Helt plötsligt blir framgång i spelet ett tecken på rikedom snarare än ett tecken på skicklighet. 

Förövrigt tror jag inte att Sveriges regering eller riksdag är kapabla att besluta om detta. Spel med dessa funktioner är i de flesta, om inte alla, fall internationella. Att förbjuda lootlådor eller in-game-purchases i Sverige skulle minska spelmarknaden här eftersom spelföretagen antagligen skulle sluta sälja spelen i Sverige på grund av de förlorade intäkterna från lootlådorna. Om man däremot skulle ta upp detta problem på EU-nivå skulle det tas på större allvar av spelföretagen, och då kanske de skulle börja producera bra spel istället för att bygga sina affärer på problemspelande. Oavsett var man står i diskussionen kan vi vara överens om att detta inte är en fråga för Sveriges riksdag och regering, utan istället en internationell diskussion som bör tas upp på rätt nivå. 

Skribentfoto: Privat

Elin Söderholm

Skribent Radikalt Forum

© 2020 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑