Månad: augusti 2020

Allt är inte partipolitik

2 augusti i år mördades en tolvårig flicka i Botkyrka. Det har vi alla läst om. Dessutom har vi läst kristdemokraters försök att politisera händelsen och dra deras återkommande analys; “den socialdemokratiska regeringen är handlingsförlamad”. Som folk på Twitter redan har påpekat många gånger är det här beteendet opassande. Jag tänker därför inte utnyttja den här tragedin för att få skriva att “det här bevisar att jag har haft rätt hela tiden”. Istället tänker jag utnyttja tillfället för reflektion och självkritik.

Jag får erkänna att jag själv delvis gick med i LUF på grund av det vi kallar luf-twitter. Där såg jag folk med samma ocyniska, men självmedvetna syn på politik som jag själv hade. SSU skrev en debattartikel emot legalisering av cannabis och LUF svarade med tweeten “sluta va en stolle. chilla istället och rök en jolle.” Det här var tilltalande för mig när jag såg det. Det var mindre tilltalande för familjemedlemmar och släktingar. De och absolut alla sossar på Twitter får då rätt bra anledningar att tänka att vi vill legalisera marijuana för att vi själva vill röka på.

Hur är då detta kopplat till mordet på trettonåringen? SVT rapporterade kort efter skjutningen att gänget som låg bakom den hade motiv genom narkotikahandel. Det borde tjäna som en viktig påminnelse för hur politiken ytterst handlar om att ansvara för människors liv. Jag tänker inte argumentera om narkotikapolitik av respekt för offret. Däremot jag vill påminna om de höga insatser vi spelar med i lagstiftandet. När familj och släkt pekar på mord som konsekvens av narkotikahandeln är det rätt svagt att svara med individens frihet att röka på. Visst kan man se till den, men friheten att röka på är i sammanhanget rätt irrelevant.

Det är dessa tankar som vägleder mig när vänner har undrat om min personliga syn på det när de har rökt på (låter påhittat men har faktiskt hänt). Jag råkar älska Beatleslåten Strawberry Fields Forever. Jag tror också att mina vänner klarar lite marijuana utan att hamna på en så kallad slippery slope till ett liv dominerat av missbruk. Men jag tror inte att de under nuvarande lagar kan skaffa droger utan att någon annan på något sätt råka illa ut. Visst är det enkelt att som liberal säga “laissez faire”. Men att bara vara passiv kan påverka andra människor än oss själva. Vi kan vilja handla närproducerat för att det är gulligt, men berövar vi fattiga människor i utlandet sin inkomst. Pacifism ser snällt ut, men det drabbar många av världens olycksbarn.

I tragedier som denna är många ungdomspolitiker snabba att leka toppolitiker på twitter. Det vi behöver är inte fler självutnämnda ledare, utan fler som reflekterar över sina vardagliga liv. Vår huvudsakliga uppgift är inte att skapa politiskt drama, utan att vara goda medborgare. Då kan vi inte nöja oss med det som ser snällast ut, som att leka hippie på twitter. Att stötta vänner som röker på kan se förstående ut, men som politiskt tänkande varelser måste vi tänka ett steg längre och ta hänsyn även till de lagar vi vill avskaffa. Politik handlar om att förbättra samhället, och om vi verkligen vill det så måste vi ägna våra privatliv åt det. Vi måste därför vara den jobbiga jäveln som säger åt folk att ta bort tiktok, den som påminner om djurskydd, klimatet, smittspridning, vardagsrasism och genustänk. Vi har alla en lång väg att gå, men för att vara goda politiker måste vi vara goda medborgare.

Skribentfoto: Privat

Carl Sträng

Styrelseledamot LUF Storstockholm

Cyklismen är här för att stanna

Vi känner nog alla till dem – racercyklarna. Medelålders män i lycrabyxor som swishar förbi i ilfart på snordyra kolfiberracercyklar som lämnar efter sig vettskrämda fotgängare. Just detta är ofta nidbilden av Stockholms cykelpendlare som hörs i debatten. Och visst är många pendlare sådana, men under coronapandemin har bilden förändrats alltmer. På morgnarna har jag nu sett allt fler som tagit upp sin gamla rostiga tvåhjuling från källarförrådet för att trampa iväg till jobbet. Av de som förut åkte kollektivt, har många nu valt att cykla, eller ta bilen istället. Och mellan dessa två trafikslag finns en inbyggd konflikt. Åtminstone i staden. Den som läst mina tidigare texter känner säkert till mina tankar kring landsbygd och stad. Här kommer ännu en aspekt av det hela. 

Som ni säkert förstått är anledningen till varför vi inte har stora villaområden mitt i city just den att markytan där är så eftertraktad att vi effektiviserar genom att bygga högt och tätt, så att fler hushåll får plats per markyta. Detta är en stadsbild som många hippiecenterpartister motsätter sig, och därför vill de ha statligt subventionerade åkrar vid Odenplan (nästan). Men vi liberaler förstår denna markvärdesprincip och att den bygger på den urbanisering som skett sedan industriella revolutionen. I ett industrialiserat samhälle värderas närheten till konsumtion, bostad och jobb högt; och därför växer städerna medan landsbygden avbefolkas. En fullkomligt naturlig effekt. 

Något som många dock glömmer är att markvärdet givetvis även är högt på den stadsyta vi upplåter åt trafik. Borde inte den ytan då också effektiviseras? Det trafikslag med bäst kapacitet, alltså flest resenärer per yta och per tidsenhet, borde ju rimligen få mest utrymme. Trafikslagen borde konkurrera på lika villkor om den resurs vi har minst av i stan: markytan. Och vilka får mest utrymme? Jo, bilarna. Den lilla andel av befolkningen som puttrar i timmar i bilköer på morgnarna och klagar över hög trängselskatt. De som i genomsnitt är 1,5 person per bil, och varje bil tar upp trafikyta motsvarande åtminstone 12 cyklar, ännu mer om de kör med avstånd. Dessutom visar studier att ca 1000 människor enbart i Stockholm dör i förtid varje år på grund av dålig luft, orsakad av avgaser och partiklar från bilar. Det är fler än som dör i trafikolyckor. En annan studie visar att 70% av Region Stockholms befolkning har mindre än 30 minuter till jobbet med cykel. På detta, tänk hur många bilar som står parkerade 95% av tiden längs med nästan alla Stockholms större gator och tar upp 20% av hela gatans bredd.

Ofta i trafikdebatten hörs den klassiska parollen “bygg bort bilköerna”, vilken även – tyvärr – många i moderpartiet verkar använda sig av. Och visst är det lätt att låta sig luras av den bild som ständigt presenteras kring bilen: den uppfinning som gav frihet åt gemene man att resa vart den ville, och dessutom väldigt snabbt. Bilen passade i ett nyligen industrialiserat Sverige och gav många möjligheter åt vanligt folk på den tiden då markyta inte var en bristande resurs på det sätt den är idag. Om vi skulle bygga bort bilköerna skulle vi i så fall behöva bredda Sveavägen och liknande vägar med minst två filer, riva många bostadshus; göra det svårare att bygga nya stora hus eftersom vägen måste ta så mycket yta; ta bort massor av rödlysen, vilka är minst lika skyldiga till att skapa köer som filantalet, och därmed göra det ännu svårare för fotgängare att ta sig runt i stan.

Är det detta vi vill, när vi istället kan ta bort de oändliga rader av parkerade plåtburkar som står på stan och göra om till effektiva cykelbanor tillräckligt breda för säkra omkörningar? Bygga bredare trottoarer och gågator? Vi har möjligheten att skapa en fantastisk stadsmiljö byggd för levande människor, inte avgasskadade människor och karosser. I den staden skulle vi få så mycket mer yta över till förmån för framtidens bostäder, samtidigt som människorna får plats att leva. Många skulle korta ner sin restid till jobbet och samtidigt få motion istället för att sitta i bilköer flera timmar om dagen. Det skulle rimligen då öka vår produktivitet eftersom folk behöver ägna mindre tid åt att ta sig till jobbet.  

Vi måste våga utmana vår bild av en stad byggd för bilism, och beakta värdena av framkomlighet för effektiva transportslag. Vi måste även utmana den normbild vi har av den omiljövänliga staden med sina gråa hus och den gröna lantidyllen som verkar miljövänlig. Bakom lantidyllen gömmer sig ett bilberoende och en ko som pruttar klimatfarlig metan, så det är i själva verket tvärtom. I staden finns möjligheterna att bygga en effektiv miljövänlig stad för alla. Och ja, det kan innebära att du blir omkörd av mellanchefer i tajta träningsbyxor, men jаg ser mycket hellre det än den bilist-stad vi har idag. 

William Rune

Skribent Radikalt Forum

© 2020 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑