Månad: januari 2021

Kritiken mot liberalismen måste tas på allvar

Du är liberal, och alltså ligger frihet dig varmt om hjärtat som kransartärer. Den syresätter hela din politiska organism, är kärnan i ditt tänkande. Eller? I Nina Björks bok “Om man älskar frihet – Tankar kring det politiska” ställs liberalers anspråk om frihetsbegreppet på sin spets, och utmanas på ett otroligt skickligt sätt. När jag läst sista sidan vill jag tre saker: 1) Formulera nya liberala försvar. 2) Att fler liberaler läser boken. 3) Att så få som möjligt på vänsterkanten läser den. Kort sagt: Stora delar är farligt bra. I slutet av boken märks dock Björks agitation mot liberalism där känslorna får ta överhanden och udden inte längre riktas mot riktig liberalism.

Björk använder sig nästan uteslutande av intern kritik på liberala idéer. Kritiken är hård, ofta rolig läsning och alltid med ett vackert språk. I ett avsnitt ger sig författaren ut på en resa för att visa problemen med meritokratitanken. En marsvarelse möter och har en diskussion med en människa. Vi får se hur vi förkastar forna slavsamhällen på moraliska grunder. Idag är istället tanken att vem som helst kan bli vad hen vill. Men föräldrarnas olika utfall, som skapas på grund av det meritokratiska systemet, skapar problem när de ger olika förutsättningar för barnen. Ska vi då ta bort barnen mer från föräldrarna?

En tanke som Björk nämner att den gamla Folkpartiledaren Bengt Westerberg lyft, och som inte är främmande för alla i Liberala Ungdomsförbundet heller. Men även OM föräldrarna inte längre skulle vara ett problem, så föds vissa ändå genetiskt med mer talang för något än andra. Är den biologiska lottovinsten värdig att ge olika utfall? Idag skiljer sex år i medellivslängd mellan de som har en för- och eftergymnasial utbildning. Björk frågar oss om det är lagom straff för att ha varit lat att leva sex år kortare. Eller är det för lite straff, för mycket? Om vi står för dagens ojämlika utfall är de som passar som “…akademiker, ingenjörer och verkställande direktörer också de personer som passar att ha pengar, hög status, bra hälsa och långa liv. Och det är inte individualism. Det är lögn. Ingen har en personlighet som passar för för tidig död.” Så skriver Björk, och det är svårt att inte hålla med henne. Då är argumentet som finns kvar för dagens ojämlika utfall att det fungerar. Det må det göra, men det är en helt annan sak än moralisk rätt och jämlikhet i möjligheter för människor.

På detta sätt fortgår det. Problemet är inte, som det ofta kan kännas från vänsterhåll, att Nina Björk inte förstår kapitalismen eller inte har läst liberala tänkare- utan att hon förstår dessa saker alltför klart. Hon ber oss erkänna problemen. Problemet att den politiska demokratin är maktlös inom vissa områden inför storföretagen. Att ojämlikhet i utfall inte bara är en positiv sak som morot åt strävan. Att marknaden inte uppfyller människors behov, utan pengainnehavares behov. 

På vissa ställen kan vi dock se hur likt monstret i Scoobydoo visar sig vara en människa när dragkedjan dras undan utgår hennes kritik mer från hat mot högern än tankar om liberalismen. Som när Björk attackerar RUT- och ROTreformerna och visar att de inte går ihop med liberalers strävan om att politiken inte ska bestämma över människors levnadssätt. Hon har såklart alldeles rätt. De nämnda reformerna är nämligen inte liberala. De är superbra för ekonomin och kan hyllas för hur de gjort svarta jobb vita. Men förebilden för förespråkarna är den politiska guden tillväxt, inte liberalism och en fri marknad. I en liberal form hade de tjänstesektorerna varit beskattade exakt likadant som andra saker. 

Så är vad jag vill säga att även när Nina Björk har fel så har hon rätt? Nej, så enkelt är det inte. I boken har Björk den sköna fördelen att få kritisera ostört utan att behöva visa vilken väg som vi kunnat gå istället. Hon slipper tacklas med de moraliska problemen i socialism och den despoti jag tror är oundviklig i ett försök att nå den. Om inte annat är det värt att läsa boken för språket, som släcker alla tvivel om Nina Björks kärlek till friheten. Det är superb huvudbry för oss liberaler. Borde vi förändra vår syn på vissa liberala principer, eller räcker det med att erkänna att ingen filosofi är absolut rätt? Liberalismen är en evigt växande, myllrande myrstack av idéer. Kritiken måste tas på allvar, för att skydda vår myrdrottning: Friheten.

Max Hjelm

Förbundsstyrelseledamot LUF

 

Alla borde få lära sig att simma

När testade du senast om du klarar av att simma 200 meter varav 50 meter på rygg? För många var det länge sedan och oftast ännu längre sedan vi gjorde det i kallt vatten på öppet hav med vågor som sköljer över oss. På uppdrag av Svensk Simidrott genomfördes 2018 en undersökning som visade att drygt var tionde vuxen uppgav att de inte var simkunniga. Samtidigt var det bara en av tre som uppgav att de faktiskt testar att simma 200 meter i sträck varje år. Svenska simförbundets simkunnighetsansvariga har varit tydliga med att simkunnighet är en färskvara och uppmanar alla att testa simförmågan varje år. 

Att alla, men framförallt barn, får lära sig att simma är inte bara en livförsäkring för individen själv utan även för samhället i stort. En person som kan simma kan samtidigt lära sig livräddning och på så vis hjälpa andra om ett drunkningstillbud skulle uppstå. Jag anser att vi måste hjälpas åt att få simkunnigheten att nå ut till alla. 

Jag är utbildad simlärare och har i flera år arbetat med att lära både barn och vuxna att simma, både i öppet vatten och i bassäng. Sedan drygt två år tillbaka jobbar jag för Stockholm Stad och har under hela min tid där uppmärksammat hur platserna till simskolan fylls upp i rekordfart. När en period avslutas möts jag ofta av frustrerade föräldrar som inte lyckats få plats i kommande period. Med utökat antal simskoleplatser skulle fler barn troligen få möjlighet att lära sig simma i tidig ålder.

En grundförutsättning för att ett barn ska kunna lära sig att simma är även att det finns tillgång till en simhall inom rimligt avstånd från hemmet. Det är något barn som barnen i exempelvis Ekerö kommun har blivit lidande av då kommunen ännu inte har en egen simhall. Tidigare har barnen från Ekerö kommun fått boka simskola i Stockholm stad på samma villkor som barn folkbokförda i Stockholm stad, men den möjlighet försvann vid årsskiftet 2020.

Att alla lär sig simma är enormt viktigt och barn ska inte behöva vara utelämnade till att deras vårdnadshavare väljer att sätta dem i simskola. Därför har även skolan ett viktigt uppdrag i att öka simkunnigheten hos den svenska befolkningen. Idag ingår simförmåga i kunskapskraven för årskurs 6 och 9 vilket gör att skolan förväntas ge simundervisning. Skolan har här ett kompensatoriskt uppdrag för att alla barn ska lära sig simma oavsett socioekonomisk- eller kulturell bakgrund. Även de barn som aldrig gått i simskola utanför skolan ska erbjudas tillräckligt mycket vattentid via skolan för att få möjlighet att lära sig simma. Detta måste vara tydligt reglerat så skolan inte kan komma undan. 

Att alla får möjlighet att lära sig simma, barn som vuxna, är viktigt. Att skapa ett samhälle där varenda individ är simkunnig är däremot en stor utmaning. En lättare utmaning är att ta sig iväg till en simhall och kontrollera att man klarar av att simma 200 meter varav 50 meter på rygg i ett svep, något som alla borde göra lite oftare.

Ebba Gretander 

Skribent Radikalt Forum

© 2021 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑