Häromveckan läste jag boken Varför vi beter oss som vi gör av Robert M. Sapolsky. Det är en mycket bra, genomtänkt och lärorik bok och jag rekommenderar den till alla. Men det här är ingen bokrecension.

Jag vill istället dela med mig av ett par studieresultat som nämns i denna långa sammanfattning om varför människor beter sig som de gör. Liknande resultat diskuteras också i Hon han och hjärnan av Markus Heilig och Johan Norbergs Hjärnrevolutionen, varför din intelligens påverkar allt du gör – och allt du gör påverkar din intelligens, som jag läste när jag redan var på temat. 

Enligt nästan alla rön är män bättre än kvinnor på matematik. Detta syns redan under de första skolåren. Skillnaden är liten när det handlar om det genomsnittliga resultatet men enorm när det handlar om mattegenier i översta delen av fördelningen (och motsatsen – män är också ofta överrepresenterade i gruppen som presterar sämst på matematik). Exempelvis gick det år 1983 elva killar för varje tjej som låg inom den högsta percentilen på det amerikanska högskoleprovet SAT i matte.

Hur kommer sig denna skillnad? Ofta diskuteras testosteron, eftersom det under hjärnans utveckling ger näring till ett område som är inblandat i matematiskt tänkande. Och om man ger testosteron till vuxna förbättras vissa matematiska förmågor. Så okej, är det hela svaret på frågan? Nej, inte riktigt.

I en studie 2008 undersökte forskare förhållandet mellan matteprestationer och jämställdhet mellan kvinnor och män i 40 länder (baserat på ekonomiska, utbildningsrelaterade och politiska index på jämställdhet; Turkiet var sämst, USA låg i mitten och Skandinavien låg i topp). Det man kom fram till var att ju mer jämställt land – desto mindre skillnader i resultat på matteprov. I de skandinaviska länderna saknas statistik signifikans och i Island, vid tillfället världens mest jämställda land, var kvinnor bättre på matte än män.

I en annan intressant studie lät man två grupper göra ett test som blandade matematiska uppgifter med uppdraget att komma ihåg ord som presenterades mellan uppgifterna. Den ena gruppen fick veta att det var ett försök att mäta arbetsminne. Den andra gruppen fick veta att det var ett mått på kvantitativ kapacitet och att könsskillnader kunde förklara skillnaden i detta (både grupperna gjort alltså exakt samma test). Innan testet inleddes fick deltagarna markera sin könstillhörighet på formuläret. I den första gruppen presterade män och kvinnor ungefär lika, i den andra gruppen, där det presenterades som ett potentiellt test på könsskillnader, var kvinnornas prestation 40 procent sämre än i den första gruppen. Liknande test har gjort på amerikanska kvinnor med asiatiskt ursprung. Där har ena gruppen blivit “påmind” om att de var kvinnor – som är stereotypiskt dåliga på matte. Den andra gruppen blev “påmind” om att de var asiater – som är stereotypiskt bra på matte. Jag låter er gissa vilken grupp som presterade bäst.

Om det är negativa förväntningar som skapar stress, normer som påverkar oss undermedvetet eller något helt annat som ger dessa resultat vet man inte riktigt. Om det finns lika många kvinnor och män som är mattesnillen lämnar jag osagt, för det vet jag inte. Men det är tydligt att bara för att kvinnor är sämre än män på matte, betyder det inte att de är sämre på matte för att de är kvinnor. Det är viktigt att komma ihåg att korrelation inte måste vara samma sak som orsakssamband, särskilt när man arbetar med politik. Dessutom är det kraftfullt exempel på vilket stort inflytande samhällsstrukturer och normer har. Sist men inte minst, det visar det också vikten av att vi fortsätter uppmuntra fler flickor och kvinnor att tro på och använda sina kognitiva begåvningar.

 

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum