Författare: LUF Storstockholm (sida 1 av 4)

Karin Pettersson ny redaktör för Radikalt Forum

Karin Pettersson. Foto: Lovisa Sjöholm.

Ett nytt verksamhetsår av Radikalt Forum är på väg att dra igång. Distriktsstyrelsen har den stora äran att presentera vår nästa redaktör – Karin Pettersson.

”Att ha fått förtroendet att leda Radikalt Forum är verkligen jättekul! Det har gått ett år sedan RF digitaliserades och det har gått jättebra, jag vill att den processen ska slutföras så snyggt som möjligt. Samtidigt vill jag lägga mycket vikt vid Radikalt Forums stolta arv, och ladda upp ett digitalt arkiv med pappersutgåvornas artiklar så att de bevaras och är lättåtkomliga!

Jag hoppas verkligen att många medlemmar gör sina debuter som skribenter på RF iår, och slipar sitt ideologiska skrivande. Med fem skribenter kommer det bli mycket skrivet, vilket känns jättebra för vi LUFare måste våga ta mer plats och höras mer i debatter (alla andra tenderar ju att ha fel) jag ser verkligen framemot att RF ska bidra till det!”

 

Har du frågor om Radikalt forum, eller vill du skriva en artikel? Hör av dig till Karin på karin.pettersson@radikaltforum.se

Liberalerna måste fortsätta satsa på våra högskolor och universitet

Nelson Mandela ska ha sagt att utbildning är det mest kraftfulla vapen du kan förändra världen med. Därför är vi stolta att kunna vara en del av ett parti som alltid lagt fram skarpa förslag för en förbättra grundskolan.

När Liberalerna diskuterar utbildning handlar det ofta om lärarens status och ordning och reda i klassrummet. Fokus är på grundskolan och hur dess elever på bästa sätt ska uppnå resultat och sin fulla potential. Men efter grundskolan verkar Liberalerna ha tappa intresse. Även om vårt parti har många bra förslag för att utveckla universitet och högskolor så skulle antagligen få medlemmar kunna nämna någon av dessa. Våra högre studier har länge ansetts “bra nog” och hamnat allt längre ned på prioriteringslistan.

Det här är något vi i Liberala studenter Stockholm (LSS) vill ändra på. Högre studier är av absolut vikt för att Sverige ska kunna fortsätta konkurrera med omvärlden som en kunskapsnation. Det är dags för Liberalerna att börja prioritera våra universitet och högskolor. Därför kommer vi i LSS arbeta med att lyfta fram ett antal frågor under året.

En starkare koppling mellan utbildning och arbetsmarknad kan minska studenters stress. Alldeles för många studerande uppger att de känner en stress över arbete efter examen. Yrkeserfarenhet under studierna är en viktig del i att lindra det här. Det kan uppnås på flera sätt, ett sätt som vi tror på är införande av studentmedarbetarjobb. Det innebär att studenten får praktisk erfarenhet av att arbeta med relevanta och meriterande uppgifter utifrån studentens utbildning. Samtidigt får företag och myndigheter in nytt tänk och ny teoretisk kunskap.

Alla förtjänar en utbildning av hög kvalité. En bra utbildning ska ha starka kopplingar till arbetsmarknaden och vara uppdaterad på vilka kunskaper som är viktiga inom relevanta yrken. Det är också viktigt att studenterna har inflytande över sina studier och deras utvärderingar tas på allvar.

Högskolor och universitet måste vara tillgängliga för alla. Vi vill se att stödet till studenter med funktionsvariation ska förbättras. De rutiner som gäller för intyg får inte leda till indirekt diskriminering av funktionshindrade studenter. Rekryteringen till högskolan ska breddas genom att lärosäten metodiskt arbetar för att nå underrepresenterade studentgrupper med information om att studera vidare samt genom breda ingångar till högskolan.

Liberalerna ska fortsätta driva utbildningsfrågor men låt oss bredda vår politik. Grundskolan kommer alltid vara grunden, men det betyder inte att vi kan glömma bort de högre studierna. Vi i Liberala studenter Stockholm vill fortsätta arbetet med att utveckla Sveriges högskolor och universitet. För att utbildning måste löna sig!

 

Ida Arnstedt

Ordförande, Liberala studenter Stockholm

Amanda Bengtsson Jallow

Styrelseledamot, Liberala studenter Stockholm

Sofia Johansson

Styrelseledamot, Liberala studenter Stockholm

Elisabet Caspani Gustafsson

Suppleant, Liberala studenter Stockholm

 

Gör demokratin en tjänst – bli en Rosling

Under gårdagen lämnade en stor samhällsinformatör och engagerande profil oss. Hans Rosling var läkare, professor i internationell hälsa och grundare till den pedagogiska informationshemsidan Gapminder. Men – kanske framför allt – var han en ikon för upplysningen i den svenska samhällsdebatten.

Hans Rosling kämpade mot ignoransen och okunnigheten. Han arbetade för att pedagogiskt förmedla det vetenskapliga budskapet att världen faktiskt är på väg åt rätt håll. Att folk får det bättre. Att lidandet minskar. Att förutsättningarna ökar. Han ägnade en stor del av sitt liv åt att mana folk till att förhålla sig till sanningen.

Vi i politiken har mycket att lära av Rosling, och mycket att tacka honom för. För även om Hans Rosling inte var politiker, besatt han många kompetenser och värderingar som politiken behöver. Han var kunnig, principfast, en mycket skiklig retoriker och han backade inte för att berätta hur det var.

För vi lever i värld där trenden är att de som utger sig för att ”berätta hur det är” faktiskt inte förhåller sig till fakta och vetenskap på det strikta och korrekta sätt som Hans Rosling. Ofta är de som utger sig för att berätta hur det är inte sena med att betona rädsla, oro och andra icke-mätbara och okonkreta kriterier, som istället för att hjälpa samhället framåt driver människor till att fatta irrationella och ounderbyggda beslut. Oro ska självklart tas på allvar, men oskälig och orimlig oro måste också bekämpas – den kan inte tillåtas styra ohämmat. För att politiken ska kunna fungera och vara så effektiv som möjligt krävs att politiker såväl som väljare har en korrekt världsbild, som genomsyras av utbildning och fakta. Det är nämligen bara då vi får faktiska lösningar på faktiska problem. Och då kan vi inte ha ett ”post-truth”-samhälle, där alla skapar sig sin egen sanning baserat på egna känslor.

Sist, men inte minst, tror jag också att vi kan lära oss av hans retorik. Rosling är nämligen något oerhört pedagogisk. Han fångar intresse och får en att minnas hans budskap genom simpla knep som att lägga upp sin fot på bordet eller rada upp äpplen i en Tv-intervju. Han är ett utmärkt exempel på att man kan vara cool och kunnig samtidigt. Och att korrekt information inte är så komplext att det inte kan förmedlas till vem som helst.

Jag hoppas att vi länge, länge kommer minnas allt det som Hans Rosling lärt oss. Men jag hoppas också att vi kommer minnas honom. Som den upplysningskämpe och förebild han var. Och hans arbete för sanningen.

Så gör nu mig, dig själv, demokratin och politiken en tjänst och för Roslings goda gärning vidare. Gå in och uppdatera din världsbild på Hans Roslings pedagogiska hemsida Gapminder .

 

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Radikalt forum söker ny redaktion!

Har du ett liberalt hjärta och en vässad penna? Ett intresse för att skriva om ideologi, politik och vad som händer i LUF? Då är det förmodligen dig vi söker till den nya redaktionen för Radikalt Forum! Vi söker nu efter skribenter och en redaktör som vill vara med och skriva artiklar på Radikalt Forum och vi hoppas att just du vill söka!

Skribent

Vi välkomnar alla LUF Storstockholms medlemmar att söka till skribenter – oavsett om det blir ditt första skrivuppdrag eller om du skrivit mycket förut. Det viktigaste är att du tycker det är kul att skriva! Du förväntas skriva ca 1 artikel per månad, men det går att skriva både mer och mindre.

Redaktör

Redaktören för Radikal forum har ansvar för att planera materialet till bloggen, hjälpa skribenterna vid behov, korrläsa texter samt publicera de texter som skrivs. Redaktören kommer också ha kontakt med distriktsstyrelsen och får också gärna skriva egna artiklar på RF. Vi ser gärna att du som söker till redaktör för RF har någon typ av skrivbakgrund, tex att du skrivit flertalet artiklar tidigare.

 

Ansökan: Skicka in ett skrivprov (det kan tex vara en artikel eller ett debatterande/diskuterande skolarbete du skrivit) på max 2 A4, ett kort svar på varför du är liberal (max 100 ord) samt en kort motivering till varför du skulle passa bra för uppdraget du söker (max 300 ord). Skriv också tydligt vilket uppdrag du söker. Ansökan skickas till sagabowallius@hotmail.com och ska vara inne senast torsdagen 9 februari.

Frågor om uppdraget eller om ansökningen? Hör av dig till nuvarande redaktör Saga Bowallius på sagabowallius@hotmail.com eller på facebook!

 

1381 dagar

Igår var den första morgonen som Donald Trump vaknade som President i USA. Jag undrar vad han gör på morgonen. Vem väcker honom? Kommer det in någon i kostym som drar undan tunga persienner från fönstren, som säger – med sval accent – “Good Morning Mr. President”? Vad äter en president till frukost? Har han en dietist som väljer ut hans måltider, äter han flingor? Vem sminkar honom, (och hur lång tid tar det)?

Jag minns när jag vaknade till valresultatet. Mobilen ringde och signalen tvingade sig ner i mitt trygga bo av kuddar och täcken tills jag stängde av det. Jag lyfte upp den  och märkte tystnaden direkt. På Instagram, Facebook, Twitter. Inga videos i triumf från vännerna på Hillarys valvakor. Inga uppspelta hejarop på 140 tecken. Inga glada bilder poserandes med “I’m with her” muggar. Och såklart mammas min när hon kommer in för att säga hej innan hon går till jobbet. “Det kommer bli bra älskling. Vi måste tro på att världen blir bättre”

De flesta som försöker förklara valresultatet i USA 2016 pratar om grupper. Om african-americans som paret Obama inte kunde samla tillräckligt mycket. Om underklassen. Om makteliten. Om hur detta var en “whitelash” efter åtta år med Obama. Om att detta var det sista ropet från en döende generation, vita mäns sista strid. Men det finns en grupp som det pratas på tok för lite om. De 40,3% av USA’s röstberättigade befolkning som inte röstade alls. Ett “voter turnout” på 59,7% är inte särskilt dåligt jämfört med tidigare val i USA. Det är tvärtom ett av de högsta de senaste åren. Men för demokrati som sådan är det rent ut sagt ett sorgligt resultat.

Det är naivt att förvänta sig att hitta en kandidat som alla tycker om. Så fungerar världen inte. Men i ett val där resten av världen håller andan, i ett val där så mycket avgörs, är det sorgligt att så få röstar.

Det är respektlöst mot de miljontals människor genom historien som dött för att få rösträtt. Det är att förringa värdet av rösträttskämpar som Martin Luther King.

Det är 1381 dagar kvar tills befolkningen i USA återigen får rösta fram en president. Låt oss hoppa att fler tar chansen då.

De närmaste fyra åren är det Donald Trump som kommer väckas när telefonen ringer i Vita Huset klockan tre på natten. Och alla amerikaner kommer påverkas av de order han väljer att ge då. Men fyra av tio av dem hade ingenting att göra med att det är han som svarar. Jag undrar hur det kommer att kännas för dem när de ser konsekvenserna av sin tystnad på valdagen.

Karin Pettersson

Skribent Radikalt Forum

Karin Pettersson. Foto: Lovisa Sjöholm.

Att tro på sin politik

Man upphör aldrig förvånas över hur många floskler en politiker kan lyckas häva ur sej under en och samma presskonferens. En av mina favoriter, signerad Anna Kinberg Batra i samband med Moderaternas utspel igår, om en gemensam alliansbudget, var ‘jag tror på min politik’.

Det är fint med floskler – med dom har man nämligen svar på så gott som allt; “Vad är Moderaternas hållning kring att en gemensam alliansbudget skulle inviga nyvalskaos?” “Vi tror på vår politik.” “Hur kommer ni agera om (då) övriga allianspartier inte delar er uppfattning i frågan?” “Vi tror på vår politik.” “Hur ser du på att ha Sverigedemokraterna som stödparti?” “Vi tror på vår politik.”

Ända sedan förlusten 2014 har samtliga allianspartier brottats med nya taktiker inför nästa val. Ingen kan anklaga Moderaterna för att vara otydliga i sin konservativa gir men likväl kan man motsätta sej den. Visst tog Fredrik Reinfeldt med sej sitt parti på ett för Moderaterna liberalt äventyr under sina år som partiledare och visst finns fortfarande utrymme kvar innan partiet är tillbaka i sin konservativa härkomst men värt att betona är den grundläggande skillnaden mellan konservatism och gulligullande med Sverigedemokraterna.

Liberaler borde åtminstone i sakfrågor vara kapabla att göra upp med konservativa men då ursprungligt fascistiska partier blandas in blir situationen en helt annan. Om sympatisörerna till de partier som Kinberg Batra vill ta fram en gemensam budget med gör som hon, det vill säja tror på sin politik, har Moderaterna inte mycket samarbete kvar att förvänta sej i Alliansen. För inte ett parti, utan två partier, förklarade under gårdagen hur otänkbart det vore att regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Med opinionssiffror som prompt inte vänder uppåt för Moderaterna är det inte konstigt att de börjar undersöka nya väljarkretsar och hittar nya frågor att rikta in sej på – men det må finnas gränser. Kanske är det så att allianspartierna mer och mer börjat staka ut vägar de tänkt följa ensamma. Kanske vet inte Kinberg Batra själv var hon egentligen velat åstadkomma med gårdagens utspel. Uppenbart är i vilket fall som helst att Moderaterna står svarslösa inför frågor fundamentala för hur resten av den pågående mandatperioden ska genomföras. Men Anna Kinberg Batra, hon tror på sin politik, hon.

Elin Hjelmestam, 

skribent Radikalt Forum

Elin Hjelmestam. Foto: Lovisa Sjöholm

Vi får aldrig glömma att fred och frihet är det viktigaste för politiken att skapa

Vi har nog alla läst om depressionen som inträffade på 1930-talet. Det var en djup, ekonomisk kris som medförde ett starkt uppsving för nationalismen. Denna ekonomiska kris och denna nationalism blev sedan mycket bidragande faktorer till att andra världskriget bröt ut.

Efter andra världskriget sa vi ”aldrig mer”. Det var tanken om ”aldrig mer” som sedan bildade EU.

Den grundläggande tanken var ekonomisk integration. Den var att ”om inte varor passerar gränser, så kommer arméer göra det”, som den liberala ekonomen Frederic Bastiat en gång sa. När länder är ömsesidigt beroende – såsom de blir med en gemensam valuta och gemensam politik – blir de mindre benägna att kriga med varandra, eftersom de ekonomiska och sociala förlusterna då blir större.

De ekonomiska konjunkturerna kommer och går med jämna mellanrum. År 2008 inträffade den största ekonomiska krisen sedan depressionen, och nationalismens uppsving var återigen ett faktum. De kritiska rösterna mot den Europeiska unionen ökade i antal och i styrka, och länder försökte dra sig tillbaka från internationellt samarbete, tillbaka till sina homogena nationalstater och spänningen mellan länderna ökade.

Och visst. Nationalstatliga gränser kanske innebär en trygghet. De kanske innebär en trygghet i att man får igenom den jordbrukspolitik man vill, istället för att behöva anpassa sig till andra länder. Men att sträva mot det gränslösa, med mer integration mellan ekonomier och länder, innebär en mycket större trygghet. Det innebär en trygghet för fred och frihet.

För denna finanskris var det annorlunda från under depressionen. Denna gång fick vi – tack och lov – inget världskrig. Istället fick EU motta Nobels fredspris, för den fred och stabilitet som EU garanterat under finanskrisen. Vi får aldrig glömma att fred och frihet är den viktigaste tryggheten för politiken att skapa.

Men även om vi inte fått ett krig har de nationalistiska krafterna har lett till osämja i EU. Opinionsstödet för EU minskar, och Storbritannien planerar till och med att lämna unionen som under decennier bidragit till deras frihet och välstånd.

EU är inte perfekt. Men EU är jävligt bra. Vi får inte glömma att EU-samarbetet och dess valuta fortfarande är relativt nya fenomen. Sedan finanskrisen har otroligt mycket gjorts för att euron ska bli en stabilare valuta, och EU har historiskt hela tiden blivit bättre och mer demokratiskt, och fortsätter att bli det. Det är viktigt att vi i dessa tider – när nationalism och främlingsfientlighet återigen växer – står upp för, och fördjupar, det fredssamarbete som den Europeiska Unionen är.

För freden och friheten kommer tyvärr aldrig vara huggen sten. Även om den idag av många tas för given – och kanske just därför – är det viktigt att vi fortsätter stå upp för den.

Vi får aldrig glömma bort vårt ”Aldrig mer” som ledde fram till unionens skapande. Vi får aldrig glömma bort vilka fruktansvärda krig som utkämpats i nationalismens namn. Och vi får aldrig glömma att ett mer integrerat EU är svaret på frågan om hur vi garanterar fred och frihet på vår kontinent.

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Saga Bowallius. Foto: Privat.

Hur blir LUF:s 2017?

Vinterledigheten är snart över och det nya året närmar sig. Vi får hoppas att alla LUF:are ätit mycket pepparkakor och lussebullar och samlat sina krafter, för 2017 står mycket på agendan! Vi har frågat sex LUF:are hur de hoppas LUF:s 2017 blir, här kan du läsa deras svar.

Håller du med eller inte? Lämna en kommentar här eller på facebook!

 

Anders Viking Pettersson, Distriktsordförande för LUF Värmland

Anders Viking Pettersson. Foto: privat.

”Jag hoppas LUF förstärker det ideologiska arbetet under 2017, det behövs i en tid där liberala värderingar är ifrågasatta och att vi inte faller in i enkla lösningar på svåra problem.”

 

Joar Forssell, Ordförande för LUF

Joar Forssell. Foto: Dennis Lindbom

När det inte är valår brukar LUF tappa medlemmar. Jag önskar att 2017 blir året då vi bryter den regeln och växer istället. Jag hoppas också att det blir ett lugnt år i partiet och att vi klarar av att vara en riktigt hård opposition mot socialistregeringen.”

 

Christoffer Karlsson, ledamot i LUF:s förbundsstyrelse

Christoffer Karlsson

Christoffer Karlsson. Foto: Dennis Lindbom

”För organisationen är det oerhört viktigt att vi lyckas stärka smådistrikten under 2017, så att dom har förmåga att göra en bra valrörelse 2018. Men jag hoppas också att vi får en bra kongress med många motioner och mycket debatt! Handlingsprogramskongresser är det roligaste som finns i LUF!

 

Simona Mohamsson, ledamot i LUF:s förbundsstyrelse

Simona Mohamsson

Simona Mohamsson. Foto: Dennis Lindbom

”Tillsammans måste vi föra ett konstruktivt påverkansarbete på vårt moderparti och hjälpa Liberalerna att rusta sig med den dynamiska och kaxiga liberala politik som Sverige är i verklig behov av. Våra största segrar ligger fortfarande framför oss – och därför är min önskan inför 2017 att fler vågar passionerat, påläst och öppensinnat delta i de ideologiska samtalen.

 

Thea Andersson, förbundssekreterare

Thea Andersson

Thea Andersson. Foto: Dennis Lindbom

”LUF har haft ett tufft 2016, precis som mellanvalår kan vara. Fokus vänds inåt istället för utåt när spänningen inför ett antågande val saknas. Jag hoppas att vi lägger det bakom oss och har en policydiskussion om smart politik inför valet 2018 i stället – då ska vi vara smartast, snyggast och alltid på gränsen till uppkäftiga, under 2017 lägger vi grunden för det.”

 

Anna Horn, vice ordförande för LUF

Anna Horn

Anna Horn. Foto: Dennis Lindbom

Min förhoppning för LUF 2017 är att vi blir större och synligare. Vi är det bästa ungdomsförbundet och borde därför få ännu större utrymme än vad vi får i dag. På ett personligt plan vill jag besöka fler distrikt och fortsätta utveckla LUFs idédebatt både utåt och inåt.”

 

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Vänsterns ideologiska fascism frodar högerpopulism

Kritik av identitetspolitiken finns det gott om. En ofta bortglömd aspekt av nutidens mest populära ideologiska tankemönster hos svenska vänstern är dock att den är precis lika skadlig och polariserande som högerpopulistisk retorik. Dom mest flagranta och påtagliga rösterna ifrån den identitetspolitiska vänstern filtrerar gärna information genom sitt eget ideologiska ramverk utan att ta hänsyn till fakta. Samma sak sker inom högerpopulistiska kretsar där statistik och fakta är irrelevant om dom inte överensstämmer med ett redan förutbestämt ideologiskt paradigm.

Hos vänstern är man rädd för att gynna högerpopulistiska krafter, och använder därför allt ifrån politiska slagord till censur för att bekämpa dessa idéer. Intentionerna är goda, men tillvägagångssätten tillför mer skada än nytta. Dessutom ger detta snarare högerkrafter ännu mer luft under vingarna, vilket vi nyligen sett i USA-valet med Donald Trump’s vinst, där hans anti-PK-retorik gång på gång gynnade hans ställning i opinionsmätningarna..

Vänsterns polariserande retorik ställer grupper mot varandra: kvinnor mot män, svarta mot vita och rika mot fattiga. Den delar upp människor i överförenklade identitetskategorier utan att se några som helst nyanser. Den Marxistiska åskådningen bygger på att alla samhällsproblem kan ses utifrån ett klassperspektiv där överklassen förtrycker underklassen. Senare har man stoppat in svart, kvinna, muslim eller homosexuell i underklassgruppen och dess motpoler i överklassen. Detta trots att vi lever i en komplicerad värld där människor är mycket mer än sitt kön, sin hudfärg, sin sexuella läggning eller religion.

Detta är en beskrivning av samhället som många inte känner igen sig i. Det finns exempelvis  gott om kvinnor i Sverige som inte känner att dom är under konstant förtryck av patriarkatet, och gott om svarta människor som inte känner sig kränkta jämt och ständigt.

Black Lives Matter Sverige kom för ett tag sen ut med ett sensationellt obegåvat F!-sponsrat YouTube-klipp där man predikade om hur svarta människor i Sverige dagligen lider av ’’statligt sanktionerat våld’’ och lever under ’’ständigt förtryck’’. Allt detta skylldes dessutom på “vitheten”.

Uttalanden av denna sort leder inte till mer förståelse för svarta människors problem utan snarare till mer splittring, hat samt att det lämnar verkligt intressanta politiska frågor i skymundan. Det är egentligen bara en slug form av F!-propaganda som distraherar potentiella väljare från politisk substans genom att överfokusera på en hyperbolisk och onyanserad typ av identitetspolitik som är högst irrelevant i en svensk kontext.

Även stigmatiseringen kring att tala om den mörka sidan som invandring för med sig är ett exempel på hur den svenska vänsterns dominerar vad som är tillåtet på den politiska dagordningen. Värderingskriser och svenska värderingar var fram till nyligen ett ämne som endast Sverigedemokraterna diskuterade. Det faktum att invandrare behöver anpassa sig till svenska normer och värderingar borde ha varit en självklarhet. Men om rasiststämpeln flyger fram så fort man ställer krav på, eller kritiserar, individer som tillhör en historiskt sett utsatt minoritetsgrupp, stigmatiseras debatten och människor håller sig hellre till tystnad. Gudrun Schyman twittrade kort efter att regeringen hade infört ID-kontrollerna på öresundsbron och menade att agerandet ’’normaliserade rasism’’. Detta är ett praktexempel på hur politiker hellre använder slagord an sakliga motargument för att stärka sina budskap.

En annan aspekt som går hand i hand med identitetspolitiken är politisk korrekthet, den censurfascism där åsikter som avviker från kulturelitens konvention avfärdas med anklagelser om ens personliga karaktär istället för att mötas med logisk och sansad argumentation. På detta sätt vill man utesluta människor som man själv bedömer har “skadliga” idéer ur det politiska samtalet genom att skrämma dem till självcensur.

Nyans och respekt är högerpopulismens fiende och är därför viktigt för det svenska debattklimatet att värna. Svaret på högerpopulism bör inte vara att sjunka ner till samma nivå av faktafri ignorans och splittring som används i deras kretsar. När människor känner sig exkluderade från det politiska samtalet och när människor känner att de inte får uttrycka sin oro kring viktiga samhällsfrågor som invandring, terrorism eller integration, föds ett missnöje. Missnöjet eldar på kulturkriget därmed skapas utrymme för högerpopulistiska strömmar att växa sig starka.

Det svenska politiska debattklimatet har gett upphov till en kultur där människor nu himlar med ögonen när gormandet om ’’feministisk snöröjning’’ och ’’arga vita män’’ börjar. Det är viktigt, nu mer än någonsin, att politiker talar ärligt och öppet om de frågor som svenskar är mest oroliga över, även om det inte är bekvämt eller politiskt gynnsamt. Politiker måste avlegitimera vänsterns splittrande retorik – och om inte detta sker kommer den ökande högerpopulistiska vågen bara fortsätta öka.

Emmie Mikaelsson

Skribent Radikalt Forum

 

FB_IMG_1465723508123

Emmie Mikaelsson. Foto: privat.

Sverige bedriver psykisk tortyr

I Sverige diskuteras oftast rättssamhället utifrån hur långa fängelsestraff olika brott ger och antalet uppklarade brott. Däremot diskuteras det sällan hur det är är att vara frihetsberövad innan man blir dömd. Hur går det egentligen till och är det verkligen rättssäkert?

I Sverige, om man blir misstänkt för ett brott, blir man först gripen av polisen i mycket begränsad tid. Sedan är det upp till åklagaren att anhålla personen. Vill åklagaren sedan fortsätta hålla den misstänkta frihetsberövad får åklagaren begära att personen ska häktas vilket man gör av domstolen.

Häktningsförhandlingen i tingsrätten måste påbörjas senast klockan 12 den tredje anhållningsdagen. Häktad blir man om man är misstänkt (skäligen eller på sannolika skäl) för ett brott som ger minst ett års fängelse och det finns risk att den misstänkta:

– Försvårar utredningen eller förstör bevis
– Håller sig undan rättegång och straff
– Fortsätter att begå brott

Blir personen häktad ska en ny häktningsförhandling hållas var fjortonde dag fram till dess att åtal väcks. Däremot så finns det ingen yttre gräns för hur länge en person kan vara häktad, man kan alltså  sitta frihetsberövad hur länge som helst utan rättegång.

Utöver att vara frihetsberövad kan den häktade dessutom bli ålagd med restriktioner för att inte kunna försvåra utredningen. Det innebär att man inte får träffa andra intagna, eller sina anhöriga, och inte ha tillgång till tidningar eller tv.

Det gör att en häktad person med restriktioner har sju kvadratmeter att vistas på 23 timmar om dygnet och en timmes promenad i ensamhet på häktets tak. Måltider får man genom en lucka i dörren. Det innebär alltså total isolering och ovetskap om när det ska ta slut.

Sverige har fått hård kritik från bland annat Amnesty, Europarådet och FNs tortyrkommitté som beskriver förhållandena i svenska häkten som psykisk tortyr. Även präster som arbetat i häkten har sagt att häktningsförhållandena i Sverige är att betrakta som psykisk tortyr, om inte värre.

Folk som suttit häktade länge har beskrivit en enorm psykisk och fysisk påfrestning med ständigt inslag av ångest och dödstankar. Eftersom man sitter i en så liten cell så har folk beskrivit att de upplevt att väggarna kommer emot en och folk har även fått sämre syn till följd av att ha en vit vägg så nära en hela tiden.

Enligt europakonventionen har alla människor fram till dess att dem är dömda rätt att betraktas som oskyldiga. Ändå hålls personer isolerade under mycket lång tid som då enligt lag ska betraktas som oskyldiga utan att få saken prövad i domstol.

Den längsta tiden en person i Sverige suttit häktad är fyra år och det innebar att han vid  rättegången redan avtjänat ett straff motsvarande sex års fängelse enligt våra frigivningsregler. Det är svårt att se hur en person kan försvara sig till fullo i rätten när man suttit häktad så länge. Folk som suttit länge i häkten har även berättat att de var beredda att erkänna allt de någonsin gjort bara för att slippa häktet och komma till en anstalt. Det är inte förenat med en rättvis rättegång. Oavsett vad man tycker om det så har en misstänkt nämligen rätt att försvara sig med alla medel, t.ex. ljuga, skylla ifrån sig eller tiga.

Det som är allra mest allvarligt och anmärkningsvärt är att ungdomar häktas och isoleras på samma sätt som en vuxen. Att isolera ungdomar under dessa förhållanden strider även mot FNs barnkonvention vilken Sverige har skrivit på och därmed borde följa.

I de flesta länder i EU kan man inte ålägga en misstänkt med för många restriktioner då man som sagt enligt europakonventionen är oskyldig till dess att man blir dömd. Sverige utmärker sig med att ha så pass många med restriktioner. I andra EU-länder är möjligheten att ålägga en misstänkt med restriktioner betydligt mindre än i Sverige.

Att kunna häkta personer som på olika sätt innebär en risk för utredningar eller samhället är självklart nödvändigt. Men Sverige, som är ett av världens mest demokratiska länder, ska inte bedriva psykisk tortyr. Det är oacceptabelt att man behandlar personer – särskilt personer som inte dömts – på ett sådant sätt. Det är därför hög tid att man begränsar häktestiderna i Sverige och inför tydligare riktlinjer för frihetsberövanden.

Erik Styrud, styrelseledamot LUF Storstockholm

 

Erik

 

Äldre inlägg

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑