Att det finns bondevänliga medlemmar i Liberala Ungdomsförbundet som har fått den hemska idén att vilja slå ihop oss med Centerpartiets ungdomsförbund är nog känt för de flesta av oss. Vissa av dem motiverar det med drömmen om ett stort och mäktigt liberalt parti à la Macron. Andra romantiserar naturen och lockas av retoriken om en “levande landsbygd”; och en tredje grupp vill göra det för att inte L ska hamna under riksdagsspärren. Oavsett vilka anledningar man har till detta tänker jag ta mig friheten att påminna er om de liberala grunderna till varför detta är en dålig idé. 

Till att börja med är en av byggstenarna i vår ideologi den fria marknaden. När den appliceras på jordbruket ser vi till att vi får ett effektivt jordbruk som ständigt utvecklas. Många har svårt att se hur jordbruket skulle kunna ske på något annat sätt än idag, det vill säga åkrar som odlas nästan likadant som på 1800-talet. Men faktum är att många nya tekniker är på ingång för att mer mat ska produceras med mindre resurser, i synnerhet på mindre yta. Alltifrån maximering av solljus till avancerade växthus där man odlar i våningar, nästan som skyskrapor. Denna utveckling skulle kunna sänka matpriserna, minska svält och förbättra ekonomin, men när staten inför höga jordbruksbidrag hindrar vi just denna utveckling genom att subventionera ett ineffektivt jordbruk. Visste ni till exempel att man kan få tusentals kronor om året per hektar från oss skattebetalare om man hugger sin åker med lie? Vill jag se hur gammalt ineffektivt jordbruk går till kan jag gå till Skansen, men måste hela Sverige bli Skansen? En osund konkurrens uppstår med andra länders jordbruk, och staten lägger sig i en marknad de inte behöver röra. Dessutom leder det till att jag i egenskap av vegetarian måste betala för köttätarnas mat genom skatten. Hur är det valfrihet? 

Vidare till det här med “levande landsbygd”, ett fint slagord som blivit mycket populärt. Många svenskar bor förstås i glesbygd och tilltalas av denna paroll. Men  “levande landsbygd” skulle egentligen innebära att stadsborna måste betala för landsbygdsbornas leverne. Marknaden kommer att lösa det utan statliga landsbygdsstöd, ty bönder är som vilka andra företagare som helst. De har inkomster, utgifter och skatter. De har resurser som de omvandlar till en produkt som de säljer. Den enda skillnaden är väl helt enkelt att deras verksamhet upptar större yta än företag i städerna, vilket förklarar varför den måste ske på landet. Marknaden kommer att reglera var det finns, och var det inte finns jobb; vilket oftast leder till att människor flyttar dit jobben finns. Ända sedan den industriella revolutionen har urbanisering skett, och det finns mycket lite som talar för att det skulle förändras.

Staden är den ekonomiska motorn. I städerna bor man nära andra människor, medan självaste definitionen av landsbygd är just att man bor långt ifrån andra människor. Bor man i staden bor man nära till jobb, konsumtion, kultur och andra människor. Bor man på landet bor man långt ifrån allt detta, för att inte tala om att man blir bilberoende. Och givetvis har man rätt att bosätta sig var man vill, men bara för det kan man inte kräva att få sin livsstil betald av andra människor. Det om något är sosseri. Centern är ett intresseparti. Det är inte vi. Vi tror på marknaden, och att den är fullt kapabel att föra samhället framåt. Om marknaden visar att urbanisering är rätt väg att gå så kommer det att ske.

Slutligen ser jag hellre att vi sjunker under riksdagsspärren med flaggan i topp och går en ärorik liberal död till mötes än att vi säljer ut oss till bondepartiet. 

William Rune

Skribent Radikalt Forum