Kategori: Donja Tavakolinia

Texter av Donja Tavakolinia.

Kunskap är makt, eller?

Det ska löna sig att gå i skolan. Folk ska vilja lära sig mer, vilja klättra upp för kunskapsstegen och briljera på sitt framtida jobb. Pluggar man upp sina kunskaper ökar det ens chanser att ha rätt kompetens för ett visst arbete hos ett företag. Man vill ju tro att ifall man har kunskapen att utföra ett jobb på det mest effektiva och produktiva sättet, ska man finna trygghet i sin värdefullhet hos ett företag. Men icke sa Nicke, inte kan man garantera det.

Trots att man har kompetensen som krävs behöver det inte rädda ens anställning när ett företag har t.ex. arbetsbrist. Anledningen till detta är turordningsreglerna vi har idag. I Sverige håller vi nämligen hårt i det som är familjärt, även urgamla lagar från 1974 som lagen om anställningsskydd, LAS. En otroligt bra lag men som den och specifikt turordningsreglerna är i stort behov av modernisering. Att inte förse arbetsgivarna med lite makt över det dem så hårt kämpat för att bygga är att hämma svenska företag och därmed arbetsmarknaden.

Turordningsreglerna d.v.s. först-in-sist-ut, är logiskt. I teorin. Jag menar inte att man borde helt avskaffa dem, däremot borde reglerna istället för att titta på anställningsår titta på kompetens. Resonemanget lyder ”tillräckliga kvalifikationer”, faktum är att företagen befinner sig i en riskzon för att gå miste om viktig kompetens när man ska göra sig av med sina bästa medarbetare. Självfallet menar jag inte heller att man borde sparka dem som t.ex. nästan gått i pension,  men det är inte hållbart för företagets överlevnad att göra sig av med sina bästa medarbetare i favör till längst anställningsår. Som arbetstagare ljuger man för sig själv om man tror att tryggheten ligger i åren, det ligger i kunskapen, kompetensen och förmågan.

Det är även viktigt för unga att komma in på arbetsmarknaden, turordningsreglerna som de är idag försvårar den processen. Förutom att företagen riskerar sin överlevnad och förmodligen redan har arbetsbrist och skulle behöva de unga, så gör det också att de inte är villiga att investera i kompetens. Varför skulle de investera i kompetens om de inte har en garanti på att kompetensen kommer finnas kvar vid en neddragning? Det är en viktig pusselbit för företag att våga rekrytera ”fel” person och investera i kompetens. Arbetsmarknaden utvecklas ständigt, den moderniseras lite varje dag. Därför är det för mig ett mysterium att lagstiftningen inte går i takt med utvecklingen. Hur ska vi som arbetstagare bli skyddade om inte lagstiftningen är uppdaterad efter vår verklighet?

Jag är inte nyliberal, marknadsekonomi och svensk arbetsmarknad är inte livet. Turordningsreglerna är där för att skydda oss arbetstagare med all rätt och skydda att någon som arbetat 40 år i ett företag inte ska bli sparkad när någon nyexaminerad, fåfäng ungdom stapplar in. Poängen är att turordningsreglerna kan moderniseras och justeras, dem ska inte kastas genom fönstret, de är ju där av en anledning. Jag vill tro på att mina kunskaper efter år av studerande ska räcka för en prestation på ett arbete som gör att jag får stanna kvar. Det gör att man vill utvecklas och sträva efter nya mål. Ge arbetsgivarna lite makt över det dem så hårt har kämpat för att bygga, och ge arbetstagarna chansen att bli värderad i ett företag oavsett anställningsår.

Skribentfoto: Anna Törnström

Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

När är det rätt att ta till våld?

Än idag kämpar vi för rättigheter som inte är självklarheter för alla. Rättigheter som jämställdhet för människor av alla hudfärger, lika mycket som jämställdhet mellan könen. Att kämpa för våra rättigheter gör vi ofta med hjälp av våra ord i form av inlägg, demonstrationer eller bara genom en debatt. Vi kämpar för vad vi tror på, för hur vi vill att världen ska se ut och för hur vi vill att människorna i den ska få leva, som många före oss har gjort. Men det finns alltid olikheter i hur vi vill förmedla vårt budskap. Många går till slut över gränsen, med våld. Genom tiderna har vi prisat rörelser som tog till sig våld för rättigheter men också ställt oss emot att använda våld som medel för att lösa problem. Här följer några exempel på rättfärdigat våld gällande kamp för rättigheter som vi blundat för och prisat, trots att vi egentligen inte borde tro på våld för demokratins skull. 

  • Medborgarrättsrörelsen i USA där b.la. Malcolm X drev kampen framåt på ett våldsamt sätt. När Lyndon Johnson skrev under rösträttslagen och tog bort den sista juridiska Jim Crow-lagen, trodde många att allt de kämpat för var värt det. Alla demonstrationer, tal, strejker – allt. De trodde att rättvisa var uppnådd, men våldet och diskrimineringen från de vita upphörde inte. Malcolm X startade inte med uppfattningen om att våld var lösningen. Han fick nog och det fick många med honom också. Nya grupper som Black Panther startades och ville hämnas med våld för att markera sin position i samhället. Med förakt och hämndlystenhet tog afroamerikanerna rättvisan i egna händer och stod upp för deras rättvisa och deras rättigheter. 

 

  • Suffragetterna där b.la. Emmeline Pankhurst drev kampen framåt. Medan svenska feminister delade ut flygblad och skrev debattartiklar fick denna grupp av brittiska kvinnor nog. Borgerliga unga tjejer fängslades i sina försök att protestera och det eldade på rörelsen mer än någonsin. När ingen lyssnade, när dessa kvinnor utsattes för våld för deras försök till att uppnå rättvisa fick de nog. De fina, diplomatiska sätten att resonera ledde inte till någonting och kvinnorna tog rättvisan i sina egna händer – det resulterade sextio år senare i kvinnlig rösträtt. 

Vi uppmuntrar kamp för rättigheter och om det krävs våld mot staten för att ta sig dit så blundar vi för konsekvenserna. Samtidigt som vi ställer oss emot att staten ska få använda våld mot civila. Medborgarrättsrörelsen i USA, där de vita använde sig av brutalt våld ledde till att de färgade fick nog och stod upp för sig själva och sina rättigheter. Är det rättfärdigat?

Suffragetterna som tog kampen till nästa nivå för att de diplomatiska männen inte lyssnade, för att ingen lyssnade och sedan fick igenom sin rösträtt. Är det rättfärdigat? Jag vet inte ens själv om jag har ett svar på det. Jag tycker inte att våld är det rätta sättet att föra en kamp för sina rättigheter men jag vill säga att de förtjänade våldet. Där stoppar min moral mig, dessa grupper av människor såg våld som utvägen och jag vill tro på att det finns andra utvägar. Vi måste, för demokratins skull, kunna genomföra en kamp med hjälp utav våra ord och fredliga handlingar. För våra framtida barn och barnbarns skull måste vi iallafall försöka visa att världen är en bättre plats än bara våld mot våld. För att de inte ska tappa hoppet om att kämpa för en värld de vill leva i. För om inte vi slutar blunda för våld och står upp för demokratiska sätt att föra en kamp, vem ska då göra det?

 

Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

Rösta för Europa på söndag

På söndag är det Europaparlamentsval där vi väljer vilka som ska representera Sverige de kommande fem åren. Fem år är en ganska lång tid för att förändring ska kunna ske. Men varför ska vi egentligen bry oss om EP-valet? Är det ens intressant? I en undersökning utförd av Sifo där de frågade 2097 svenskar om de ska rösta i vårens EP-val, svarade 70% av respondenterna att de troligen eller absolut ska rösta i valet. Det skulle innebära en rekordhög siffra för valdeltagandet över åren, men varför nöja sig där?

Det finns många anledningar till att bry sig om EP-valet och därmed gå och rösta. När man är medborgare i ett land som är en del av EU är man också en unionsmedborgare. Att vara s.k. EU-medborgare har många fördelar och rättigheter som är spännande men också viktiga. Rättigheter som är fullt relevanta då det möjliggör för oss att arbeta, studera och bo utomlands. Det är något som Sveriges invånare tar för givet, men det är inte en självklarhet. Arbetet bakom att vi ska få tillgång till dessa privilegier är värt att belysa, det är varken gratis eller enkelt.

För att få tillgång till friheten att röra dig fritt inom EU så måste du även rösta för frihet. Tro det eller ej – ditt vardagsliv påverkas faktiskt av EU och vad som bestäms där. Trots närhetsprincipen så återfinns deras regler lite överallt. Det kan vara i din arbetsmiljö på jobbet eller kring svenskt jordbruk och därmed maten du köper i affären. Det är även viktigt om du handlar online som många nuförtiden gör; inga tullar mellan EU:s länder är definitivt inget som kommer gratis och inte heller något att ta för givet. EU:s regler och lagar påverkar så många processer i ditt liv och om vi vill påverka våra egna liv, vi är trots allt liberaler, så måste vi även rösta för friheten. Friheten att handla från vilket land i EU vi vill, friheten att flytta till Frankrike eller plugga i Spanien.

När vi stöttar Liberalerna stöttar vi EU-samarbete och gemensamma svar på svåra frågor. Men vi kan inte bara rösta på rätt parti för Sverige och lägga ansvaret i deras händer, vi måste även själva ta ansvar. Ekonomiska och politiska frågor som gemensam koldioxidskatt och att skydda den inre marknaden med fri rörlighet för kapital och tjänster bestäms tillsammans mellan medlemsstaterna och Sverige är en del av det. Om vi bryr oss om migration borde vi bry oss om hur det hanteras på en högre nivå eftersom det i slutändan påverkar oss. Sverige kan inte själva möta klimatkrisen eller stoppa högerpopulistiska partier som Fidesz, för det krävs samarbete för förändring och frihet på riktigt.

Vi som engagerar oss i ungdomsförbund bryr oss om Sverige och hur vårt land ska styras. All energi vi lägger ner på att kampanja och stå upp för våra värderingar, allt spelar roll. Så att säga att man inte bryr sig, då har man förbrukat sin rätt att klaga på migrationen, miljön eller ekonomin. Nu tror jag ändå att alla ni som läser det här bryr er om EU, det är trots allt en del av vårt gemensamma intresse – politik. Men dela då denna text med fler som inte vet att de är liberaler ännu och höj valdeltagandet inför EP-valet. Oui, Sí, Yes och Ja, rösta för Europa.

Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

Gör slut med sexmoralismen

Som liberaler kan vi stolt säga att våra politiska förfäder har kämpat för feminism i över 100 år. Bland de rättigheter liberaler har kämpat för finns rätten till sin egen kropp, en självklarhet för många utav oss. Att ha rätt till sin egen kropp innebär att vi får bestämma precis vad vi vill och inte vill göra med den. Vi har rätt att säga ja såväl som att säga nej. Men innebär inte den friheten att vi isåfall borde få bestämma själva om vi vill ta betalt för att säga ja?

Det borde vara varje människas fria val om de vill utföra en tjänst eller inte. Om det är så att de vill utföra tjänsten att sälja sex, ska de ha rätt till att göra det utan inskränkningar på deras mänskliga rättigheter i form av diskriminering eller förtryck och utan förhinder från staten. Synen på kvinnor idag med detta yrke är förfärlig och inte acceptabel, det är inte rätt att sätta en skamstämpel på ett yrke där man bara utför en tjänst. Man borde istället stötta kvinnorna som är fast i detta yrke utan hjälp och göra deras jobb värt mödan – därför måste vi legalisera prostitution.  Som liberaler tror vi på friheten att fatta sina egna beslut och därför är det en självklarhet att man även ska få göra just detta val själv.

Mänskliga rättigheter är menade för att skydda oss från staten, bland annat diskriminering, fattigdom och förtryck. Kvinnor som arbetar som prostituerade upplever en inskränkning på sina rättigheter varje dag. De befinner sig ofta i den branschen för att de inte har något annat val och måste försörja sin familj. Många står ute på gatan varje kväll utan något skydd eller allmän säkerhet. Dessa kvinnor förtjänar att få sina rättigheter respekterade. Det innebär för min del att legalisera prostitution så att de ska få bättre förutsättningar att använda säkrare metoder. Vi tror på att alla ska vara fria till att göra sina egna val och särskilt angående sin egna kropp. Nu är det här en bransch som många kvinnor inte själva valt att befinna sig i, men trots förbudet av köp och säljande av sex har vi fortfarande ett stort problem. Ett förbud som det på prostitution tar inte bort branschen, utan lämnar den bara på en svart marknad med dåliga arbetsförhållanden. Då kan man lika gärna legalisera branschen i hopp om att rädda den.

Artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna tar upp rätten till arbete och fritt val av sysselsättning och tillfredsställande av arbetsförhållanden med en rimlig lön utan diskriminering. Det är målet för dessa kvinnor. Vi borde reglera branschen genom organiserade bordeller med överfallslarm, en rimlig lön för de anställda och riktiga arbetsgivare. Genom att avkriminalisera säljandet av sex men samtidigt förbjuda köp av sex så tillåter man kvinnor att sälja sig själva utan att få behålla pengarna. Ofta kommer sexköparna undan med böter medan de som säljer varken får stöd till att ta sig ur eller tjänar på sitt jobb. Det är ett dåligt och ohållbart system.

Prostitution borde vara lagligt dels för att man har rätt till sin egen kropp, dels för att vi tror på friheten att göra sina egna val och dels för att minska kriminaliteten. Om man ser på det som ett arbete istället för något skamligt kan man fokusera på att få de anställda att trivas på sin arbetsplats och ge dem ett val att stanna eller gå. Dels för att vi idag inskränker på kvinnornas mänskliga rättigheter, dels för att Sveriges lagar om detta idag är ohållbara, men främst för att staten och dess invånare inte borde moralisera yrken. Varför är kroppsarbete genom exempelvis byggarbete okej, men inte genom sexarbete?

Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

Mer sex åt folket

Som ung vuxen har man många funderingar och tankar kring sex och allt som har med det att göra. Vad innebär samtycke? Vad är en orgasm? Är jag onormal som går runt och är sexuellt frustrerad hela tiden? Alla tankar och alla frågor är normala, men skolan levererar inte sex- och samlevnadskunskap i den bredd som unga vuxna behöver. Vi måste börja normalisera dessa tankar och funderingar genom att göra ämnet sex- och samlevnad mer djupgående och varierat. Ungdomarna ska få den likvärdiga undervisningen som de har rätt till.

Vi har precis haft en samtyckesvecka på mitt gymnasium. Många diskussioner om sex och samtycke, heta stolen och övningar på hur man ska markera när någon inskränker på ens personliga integritet. Allt detta fick mig att tänka på hur lite vi egentligen pratar om sex och samlevnad i skolan samt normer och HBTQ-frågor. 99% av klassen har enbart blivit informerade om hur man fortplantar sig och att kondom skyddar mot könssjukdomar. Eh, va? Det är knappast så att sex bara kan ske genom penetration eller att man bara ska ha sex för att producera barn? Det finns så himla mycket mer information och kunskap att hämta som skolorna inte förser eleverna med, man kan ha sex bara för njutningens skull. Det är ganska absurt att lärarna ska vara för pryda för att prata om fontänorgasmer och oralsex när det precis är sådant som också är värt att veta, tycker jag.

Enligt en studie från Uppsala universitet beräknas genomsnittsåldern när man kollar på porr första gången vara tolv år för killar och tretton år för tjejer. För många är det första introduktionen till sex, något som är oroande. Porrindustrin och filmerna som läggs upp på diverse porrsidor visar en hård och våldsam syn på sex, samt en underlåtande syn på kvinnan. “Kort kjol”, en bok som är skriven av Christina Wahldén, beskriver hur två killar våldtar en tjej och säger under polisförhöret “Vadå? Tjejer gillar ju det hårt, det vet ju alla. Så gör de ju i porrfilmerna”. Om skolan inte informerar eleverna om att sex inte ser ut på det sättet, hur ska de då veta? Okunskap gällande sex och samtycke leder till våld i samhället. En vanlig anledning till att övergrepp och sexuella trakasserier sker är just bristen på sexualkunskap från skolan och från vuxna. Vi hör redan från barnsben “boys will be boys” och genom att säga det rättfärdigar man exempelvis att en kille tafsar. Detta bygger grunden för kommande övergrepp. Om man som lärare eller rektor sitter på all kunskap eleverna behöver för att förhoppningsvis förhindra övergrepp och sexuella trakasserier, borde man inte göra allt i sin makt för att förmedla den då?

Det kan vara bra att nämna hur könssjukdomar har blivit vanligare. Den senaste statistiken från Folkhälsomyndigheten visar att antalet som har fått gonorré 2017 har ökat med 42% jämfört med 2016. “Befolkningsundersökningar kring sexuellt beteende indikerar att det sexuella riskbeteendet är högt och kondomanvändningen otillräcklig överlag”, skriver Folkhälsomyndigheten. De menar även att sjukvården måste bli bättre på rådgivning. Det gäller också för skolan. Ökningen beror förmodligen på att ungdomars inställning till skydd har ändrats och då måste man redan i tidiga år ligga på och påminna om hur viktigt det är med skydd. Ännu ett fall av okunskap, kom igen nu svenska skolan!

Enligt skolinspektionen finns det ett stort behov av kompetensutveckling då lärarna vittnat om att de inte hänger med i samhällstrender. HBTQ-frågor och ämnen som strider mot normen är svåra enligt många lärare och de känner sig osäkra. Bristen på fortbildning hos lärare är nog den största problemet, och om det införs utbildningar för lärare om dagens trender angående normer med mera kan vi nog nå en likvärdig undervisning.

Min poäng är att bristen på sex- och samlevnadsundervisning, oavsett om den orsakas av rektorn, lärarna eller Skolverket, är ett allvarligt problem. Det har många konsekvenser, inte minst våld i samhället och ökade fall av könssjukdomar. Ungdomarna är i behov av normalisering av deras funderingar och tankar angående sex- och samlevnad. De förtjänar även för samhällets bästa och deras framtid att få ta del av den informationen och inte höra “boys will be boys” eller att alla tjejer gillar det hårt för “så gör de ju i porrfilmerna”. Det är inte hållbart längre, inte i den moderna tid vi lever i nu.


Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑