Idag är det på dagen hundra år sedan riksdagen, som var socialdemokratiskt och liberalt dominerad, äntligen biföll motionen om kvinnlig rösträtt. I årtionden hade kvinnor i Sverige genom petitioner och reformförslag, opinionsbildning och envishet, slagits för sin rätt att betraktas som vuxna människor, med förstånd nog att bestämma själva.

Rösträtten kunde vi två artikelförfattare för första gången utnyttja i valet i höstas. För det vill vi tacka er. Tack för att ni inte gav upp. Tack Anna Whitlock och Selma Lagerlöf, tack Fredrika Bremer och Signe Bergman. Tack till alla de som kämpade med er. Tack för att ni vågade gå före. Politiskt engagemang tär. Tack för att ni orkade.

Frihetskampen som påbörjades av er har låtit kvinnor ta plats på universiteten, det har lett till att kvinnor inte automatiskt förlorar vårdnaden om barn vid skilsmässa och gjort att kvinnor kan tjäna egna pengar. Vad gäller jämställdheten har vi kommit långt, samtidigt finns mycket kvar att göra. De senaste veckorna har det blivit allt tydligare att vi inte heller kan ta de vunna segrarna för givna.

Med mindre än en vecka kvar till valet publicerar Dagens Nyheter sin granskning av hur svenska Europaparlamentariker röstat i voteringar rörande aborträtten. Kristdemokraternas Lars Adaktusson hade röstat emot häpnadsväckande 22 av 29 gånger. Inte ens den resolution om ställningstagande emot att den tioåriga uruguyanska flickan som blivit våldtagen av sin styvfar förvägrades abort kunde Adaktusson ställa sig bakom.

Rösträtten tycks vi i Sverige ha vunnit för gott. Kvinnor ses alltså som myndiga och självständiga nog att ta ställning i politiken men tveksamhet råder kring huruvida kvinnor är tillräckligt kompetenta för att själva få avgöra över vad vi ska göra med våra egna kroppar vid oönskade graviditeter. Det faktum att vi ens diskuterar aborträtten i en valrörelse år 2019 är ett bevis för hur skört historiens frihetskamper har förankrats. Två steg framåt, med risk för ett steg tillbaka.

Låt oss säga som det är, vi diskuterar på högsta politiska nivå om rätten till bestämmandet över din kropp ska tillhöra någon annan.

Det talas ofta om de kalla, högerextrema, vindar som blåser över Europa. För ett halvt sekel sedan organiserade våra företrädare i Liberala Ungdomsförbundet resor för svenska kvinnor till Polen, för att få tillgång till abort. Nu är Polen exempel på hur det går när högerextremismen och konservatismen letar sig ända in i regeringen och inskränkandet av kvinnors rättigheter satts högst på att göra-listan, parallellt med att de har tryggats i Sverige.

Att konservatismen har vind i seglen är dock bara en del av sanningen. Vi ser också hur dessa vindar möts av liberala brisar som växer i styrka. I flera länder vinner liberala och progressiva krafter röster och gehör. I Europaparlamentet kommer dessa tillsammans med oss skydda, inte bara svenska kvinnors, utan alla Europas kvinnors rätt till abort när den attackeras av Polen, konservatismen och Kristdemokraterna.

I valet på söndag kommer vi två artikelförfattare utnyttja den rätt generationer av kvinnor före oss slagits för. Vi kommer gå och rösta och vi kommer göra det med jämställdheten och alla kvinnors rätt att bestämma över sig själva i åtanke.

Elin Hjelmestam, förste vice ordförande LUF Storstockholm

Karin Petterson, styrelseledamot LUF Storstockholm