Sverige har idag en blomstrande idrottsverksamhet med över 20 000 föreningar. Ansvaret för att stötta dessa ligger idag på Riksidrottsförbundet (RF). RF får idag 2 miljarder i statsbidrag per år, men inte ens hälften av dessa hamnar hos föreningarna. Resten av pengarna försvinner på annat. Därför borde kommunerna ges ansvaret att fördela pengar till föreningarna istället, och det är så vi får ett starkare idrottssverige.

För er som inte känner till Riksidrottsförbundet så har de i uppgift att vara idrottsrörelsens samlande organisation och stödja, företräda, utveckla och leda rörelsen i gemensamma frågor. De har idag 19 distriktsförbund och 72 medlemsförbund, som tillsammans samlar ca 20 000 föreningar och över 3 miljoner medlemmar. RF är idag fristående från staten, men har uppgifter som liknar en myndighets, till exempel har de ansvaret att fördela stadsbidrag till idrottsverksamhet i Sverige.

Transparensen i olika idrottsföreningar i världen kan ofta ifrågasättas, kolla exempelvis bara på internationella fotbollsförbundet, FIFA. Tyvärr är Sverige och RF inget undantag. Problemet med att ha en fristående organisation som agerar som en myndighet är att det är svårt att se vart pengar tar vägen. RF får cirka 2 miljarder kronor per år i statsbidrag. Trots det hamnar bara 896 miljoner av dessa bland de föreningar som RF företräder. Resten av pengarna är svåra att se vart de tar vägen och vad de egentligen gör för nytta. Centralt har RF över 100 anställda som bidrar till administrativa kostnader på över 250 miljoner kronor.

Riksidrottsförbundet gör väldigt mycket bra saker idag som att samordna idrottsrörelsens internationella arbete, leda det intressepolitiska arbetet och påvisa idrottens samhällsnytta och företräda idrottsrörelsen gentemot myndigheter, politiker och samhället i övrigt. Dock övertrumfar dessa uppgifter aldrig den faktiska idrottsverksamheten föreningarna vi har i landet bedriver. Det är dessa som ger barn och unga en rolig fritidsaktivitet. Det är dessa som ser till att barn och unga rör på sig (något som behövs allt mer i dagens samhälle). Och det är dessa som väldigt framgångsrikt bidrar till en ökad integration av människor från andra länder och kulturer, allt genom idrottens och lagandans kraft. Därför är det rimligt att hävda att majoriteten av statsbidraget ska hamna hos föreningarna och inte hos anställda på RF, även om de också agerar i idrottens intresse.

För att lyckas med detta borde kommunerna i Sverige få ett större ansvar att fördela statsbidragen till idrottsföreningarna. De borde få procentuellt så mycket av statsbidraget som det bedrivs idrottsverksamhet i deras kommun, och sen fördela pengarna till föreningarna. De är redan införstådda med den uppgiften då stödet till idrottsföreningar idag är ungefär lika stort från RF som från kommunerna. Detta skulle säkerställa att pengarna hamnar hos föreningarna och medlemmarna där de gör mest nytta.

Det här motionerar jag, Marcus Willershausen, Adam Simonsson och Hannes Sjöberg också om till LUF:s kongress i helgen, så bifall motion 49 för ett idrottssverige där mer pengar hamnar hos den faktiska verksamheten istället för i Rf:s byråkrati.

Erik Ekerlid

Styrelseledamot LUF Storstockholm