Än idag kämpar vi för rättigheter som inte är självklarheter för alla. Rättigheter som jämställdhet för människor av alla hudfärger, lika mycket som jämställdhet mellan könen. Att kämpa för våra rättigheter gör vi ofta med hjälp av våra ord i form av inlägg, demonstrationer eller bara genom en debatt. Vi kämpar för vad vi tror på, för hur vi vill att världen ska se ut och för hur vi vill att människorna i den ska få leva, som många före oss har gjort. Men det finns alltid olikheter i hur vi vill förmedla vårt budskap. Många går till slut över gränsen, med våld. Genom tiderna har vi prisat rörelser som tog till sig våld för rättigheter men också ställt oss emot att använda våld som medel för att lösa problem. Här följer några exempel på rättfärdigat våld gällande kamp för rättigheter som vi blundat för och prisat, trots att vi egentligen inte borde tro på våld för demokratins skull. 

  • Medborgarrättsrörelsen i USA där b.la. Malcolm X drev kampen framåt på ett våldsamt sätt. När Lyndon Johnson skrev under rösträttslagen och tog bort den sista juridiska Jim Crow-lagen, trodde många att allt de kämpat för var värt det. Alla demonstrationer, tal, strejker – allt. De trodde att rättvisa var uppnådd, men våldet och diskrimineringen från de vita upphörde inte. Malcolm X startade inte med uppfattningen om att våld var lösningen. Han fick nog och det fick många med honom också. Nya grupper som Black Panther startades och ville hämnas med våld för att markera sin position i samhället. Med förakt och hämndlystenhet tog afroamerikanerna rättvisan i egna händer och stod upp för deras rättvisa och deras rättigheter. 

 

  • Suffragetterna där b.la. Emmeline Pankhurst drev kampen framåt. Medan svenska feminister delade ut flygblad och skrev debattartiklar fick denna grupp av brittiska kvinnor nog. Borgerliga unga tjejer fängslades i sina försök att protestera och det eldade på rörelsen mer än någonsin. När ingen lyssnade, när dessa kvinnor utsattes för våld för deras försök till att uppnå rättvisa fick de nog. De fina, diplomatiska sätten att resonera ledde inte till någonting och kvinnorna tog rättvisan i sina egna händer – det resulterade sextio år senare i kvinnlig rösträtt. 

Vi uppmuntrar kamp för rättigheter och om det krävs våld mot staten för att ta sig dit så blundar vi för konsekvenserna. Samtidigt som vi ställer oss emot att staten ska få använda våld mot civila. Medborgarrättsrörelsen i USA, där de vita använde sig av brutalt våld ledde till att de färgade fick nog och stod upp för sig själva och sina rättigheter. Är det rättfärdigat?

Suffragetterna som tog kampen till nästa nivå för att de diplomatiska männen inte lyssnade, för att ingen lyssnade och sedan fick igenom sin rösträtt. Är det rättfärdigat? Jag vet inte ens själv om jag har ett svar på det. Jag tycker inte att våld är det rätta sättet att föra en kamp för sina rättigheter men jag vill säga att de förtjänade våldet. Där stoppar min moral mig, dessa grupper av människor såg våld som utvägen och jag vill tro på att det finns andra utvägar. Vi måste, för demokratins skull, kunna genomföra en kamp med hjälp utav våra ord och fredliga handlingar. För våra framtida barn och barnbarns skull måste vi iallafall försöka visa att världen är en bättre plats än bara våld mot våld. För att de inte ska tappa hoppet om att kämpa för en värld de vill leva i. För om inte vi slutar blunda för våld och står upp för demokratiska sätt att föra en kamp, vem ska då göra det?

 

Donja Tavakolinia

Skribent Radikalt Forum