I början av december gick Camilla Läckberg ut med nyheten att hon startar en privat vårdcentral för kvinnor, Hedda Care, där ett allmänläkarbesök kostar mellan 1150 och 1650 kronor. Detta följdes av stor kritik och anklagelser både mot grundare och potentiella kunder om det orättvisa i att rika kan köpa sig före i vårdkön. Även om det är bedrövligt att vår välfärd står inför sådana problem att behovet för privat vård finns så är kritiken felriktad. Att en del människor, efter inbetald skatt, väljer att med sina återstående medel betala ytterligare en gång för vård är inget som per definition urholkar den offentliga vårdens resurser – snarare tvärtom.  Det skulle exempelvis vara orimligt att anklaga alla de som går i terapi på privata psykologmottagningar för att tränga sig före i kön till vårdcentralens egen psykolog.

En granskning gjord av Dagens Nyheter visar dock att situationen inte är så enkel. Efter det att ”stopplagen” togs bort är det nämligen fritt fram för samma privata vårdgivare att både ta emot försäkringspatienter och offentligt finansierade patienter. Ett exempel är Capiokoncernen vars vård till 87 % finansieras av offentliga medel och resterande finansieras privat. Vad som nu avslöjats är att i en och samma vårdinrättning står mängder av patienter i kö, långt över vårdgarantin på tre månader, samtidigt som de med privata försäkringar får gå före i kön och således tränger de ut de vanliga patienterna. DNs stickprovsundersökning visar: ”I totalt nio av de tio fallen svarar bolagen att vård ges snabbare för den som har en privat försäkring”. Det är inte rimligt att vårdgivare till största del uppburna av offentliga medel kan prioritera bort patienter, till förmån för snabba intäkter från nyinkomna försäkringspatienter. Det är ett svek mot alla medborgare som betalar skatt i tron på att den ska gå till ett välfärdssystem vi sagt man ska kunna lita på.

Denna typ av sammanblandning av offentlig och privat finansiering är inte sund och riskerar att undergräva legitimiteten för den skattefinansierade vården. Vi liberaler gillar marknader, och det med all rätt. De är både frihetsgenererande och välståndsskapande, men det är något jag knappast behöver lyfta i en artikel skriven för Radikalt Forum. Marknader är beroende av ett adekvat regelverk och när det rör sig om offentliga medel kommer ytterligare en dimension av demokrativärden in som bör genomsyra offentlig verksamhet som t.ex. likvärdighet och jämlikhet. 

Det finns problem i våra välfärdsmarknader, många utöver de som jag nämnt nu. Man ska vara ärlig mot den man älskar och så också vi liberaler mot marknaden. Vi måste våga säga till när något inte står rätt till med dessa pseudomarknader. Vi är skyldiga friheten det, att vi formulerar lösningar på problemen som finns. För om vi lämnar det jobbet åt företagshatande valfrihetsfiender, ja då blir det inte så bra.

Hanna Deák

Medlem LUF Uppsala