Den stereotypa luf:arens favoritdag måste vara 18-årsdagen. Det är då man får röka, dricka, köpa aktier och framförallt: ha ännu en anledning att klaga på att man inte får handla på Systemet. I egenskap av mindre drogliberal, och inte så mycket av en festare inföll den dagen för mig i våras, och jag funderade länge på vilka privilegier jag nu hade; alla hade ju hajpat upp mig inför allt jag nu fick göra. Jag bestämde mig för att utnyttja det jag kände att jag faktiskt ville göra: ge blod. 

Jag begav mig till Blodcentralen och registrerade mig, de tog prover, och jag fick svara på ett antal frågor. Jag kom tillbaka några veckor senare när de kollat proverna; att allt stod bra till, och jag fick sitta ner och fika en stund innan. De hade allt möjligt man kunde välja, bland kakor, mackor och juicer. Sedan var det dags. Jag fick lägga mig på en brits och ge blod och därefter välja en gratis gåva i entrén på väg ut. Då vaknade liberalen i mig. Gåvor? Gratis? Det heter väl ändå kostnadsfritt?

Det visade sig att jag med nästan en halvliter blod i valuta kunde köpa från ett förutbestämt utbud. En trisslott, en t-shirt, ljushållare, kaffemuggar och lite annat. Jag började fundera på vad dessa kunde ha kostat. Efter ett snabbt överslag kom jag fram till att åtminstone någon hundralapp måste ha spenderats per genomsnittlig givare enbart på gåvorna. Och trots detta kunde jag inte välja att få ut dessa pengar, utan var tvungen att välja något de bestämt att jag “ville ha”. 

Missförstå mig rätt här, det finns säkert människor som tycker om dessa saker, plus att loggan på en del av sakerna har en pr-effekt. Men som liberal anser jag att man själv ska få välja vad man vill göra med pengarna, istället för att de ska köpa åt en. Jag hade mycket hellre fått lite pengar i utbyte mot att jag ger mitt blod, än en förutbestämd pryl.

Vid den här punkten i debatten skulle säkert någon invända med att detta leder till att fattiga försörjer sig på att sälja delar av sin kropp, och att det skulle vara oetiskt. Men faktiskt, vem försörjer sig på någon hundring var tredje månad? Det är inte rimligt. Dessutom är det i princip hela tiden mer eller mindre brist på blod, så det vore ju ett ypperligt tillfälle att lösa blodbristen, eftersom fler skulle lockas att ge.  Någon annan skulle invända att många arbetsplatser låter sina anställda ge blod på betald arbetstid, men det gäller ju rimligen enbart fast anställda personer. Det ger några hundringar via arbetsgivaren till de som redan har ett bra, fast jobb, medan låt säga en fattig student som jobbar som timanställt cykelbud får noll kronor och en pryl. Är det så olika vi värderar en påse blod? 

Efter lite efterforskningar fick jag reda på att man faktiskt fick betalt för att ge blod för bara några decennier sedan, men att man på senare tid slutat med det.  Jag tycker att det är dags att låta blodgivaren få mer frihet att välja och samtidigt mer motivation att gå och ge. Vi skulle på sikt kunna lösa blodbristen och rädda fler liv. Låt mig få pengar i utbyte mot att jag ger av mitt blodöverskott. Dessutom kan alla nyblivna 18-åringar tjäna på det eftersom det krävs en öl mindre för att bli lika full, i och med att man har lite mindre blod i kroppen. Så, ut och utnyttja dina möjligheter när du fyllt 18, men glöm inte att du också kan ge blod. Gå dit, ge, och hälsa dem att du nästa gång vill ha pengar. 

William Rune

Skribent Radikalt Forum