Etikett: Agnes Eriksson

Hur gröna är elbilarna?

Det är glädjande att se alla initiativ som tas för miljön, och jag tycker det är jättebra när den gröna omställningen kan gå fort. Men man får inte glömma bort att tänka efter. De val vi gör nu måste vara hållbara på lång sikt för människor, miljön och ekonomin. Därför är jag skeptisk till att Sverige satsar så mycket på elbilar. Det känns inte helt genomtänkt.

Alla de vanliga elbilar lagrar elektricitet i litiumjonbatterier. Ett elbilsbatteri består i huvudsak av nickel, kobolt och litium. Som exempel innehåller det ledande elbilsmärket Teslas batterier 46 kilo nickel, 9 kilo kobolt och 7 kilo litium. Kobolt och litium har kallats den nya oljan, vilket syftar på att det finns mycket pengar att tjäna på dem – men också på att många människor far illa där mineralet grävs fram. Cirka 50% av världens kobolt utvinns i Kongo – ett land som knappast är känt för rättvisa arbetsvillkor. Dessutom är dessa ändliga resurser, och kommer ta slut förr eller senare. 

Ett annat problem med batterierna är att ingen riktigt vet om, och i sådana fall hur, man kan återvinna dem. De kan förstås inte bara slängas i naturen, dels eftersom de är giftiga men också eftersom de är brandfarliga om de är trasiga. Man arbetar på detta, men gamla litiumjonbatterier finns det redan högar av. Men, de är ju iallafall så himla bra för miljön, och trots allt är det vad vi måste prioritera nu, eller hur? Nja, det är inte nödvändigtvis sant. Elbilar är excellenta för den lokala miljön; bullret minskar avsevärt och mängden giftiga partiklar sjunker. Men det är inte helt givet att de är riktigt så effektiva för att minska koldioxidutsläppen som man hade kunnat hoppas.

Idag tillverkas de flesta batterierna i länder med en elmix som ofta består av en stor andel fossil el. Enligt en rapport från IVL (2017) kan det för de största batterierna ta upp till 20 år att ha “tjänat” på att ha köpt en elbil (om man kör lika mycket som genomsnittssvensken). För alla elbilar handlar det om flera års körning innan man har sparat in utsläppen genom att inte tanka diesel eller bensin, till och med för hybridbilarna.

För några år sedan skulle alla ha dieselbilar, eftersom det var så bra för miljön. De subventioneras, hyllades och såldes. Några år senare insåg man att det kanske inte alls stämmer. Nu ska dieselbilar förbjudas i Stockholms innerstad. Det vore onödigt att göra om samma misstag. Batterierna blir bättre, en batterifabrik ska snart öppna i Sverige och förhoppningsvis lär vi oss återvinna litiumjonbatterierna och kanske blir till och med arbetsvillkoren i Kongo bättre med tiden. Men låt oss undersöka alternativen också, innan vi lägger alla ägg i samma korg.

Kanske skulle vätgasbilar kunna vara en grej? Eller en helt ny sorts infrastruktur för kommunikationer? Eller något helt annat. Nu känns det som att man valde första bästa alternativ, gjorde det häftigt och gick raka vägen på det spåret, utan att riktigt stanna upp och reflektera.

 

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

 

Problem när opartiska medier blir partiska

När man pratar om samhällsvetenskap och nyhetsrapportering kan det svårt att hålla sig till fakta, sanning och objektivitet. Människor är trots allt bara människor, och kommer alltid ha värderingar och erfarenheter som påverkar hur de tolkar saker. Men för att kunna fatta optimala beslut är det viktigt med fakta, vilket ibland är svårt att hitta i till och med de mest seriösa nyhetsmedierna. Gemene man nås vanligtvis av fakta om olika händelser via ett antal olika källor; allt från Sveriges Televison, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sveriges Radio till Facebook och Flashback. Att Facebook och Flashback kan vara bristfälliga källor tror jag alla som läser detta är ganska ense om, och likaså om att det är viktigt med ordentlig nyhetsrapportering. Jag skulle däremot vilja diskutera den problematik jag upplever i mer traditionella nyhetsmedier, såsom SVT, SvD, DN och SR. Det är för ofta reportrar låter sina egna åsikter skina igenom, och det krävs för mycket källkritik för att förstå vad det verkligen är som har hänt ibland. Min oro är att det bidrar till att allt mer polariserat samhälle. 

SvD och DN är erkänt obunden moderat respektive obunden liberal, men i nyhetsreportage borde det ändå vara viktigt att rapportera nyheter så sanningsenligt som möjligt. Att ledarsidorna och krönikorna visar liberala och moderata värderingar är en annan sak. SVT och SR finansieras med skattepengar och har som mål att vara neutrala. Det är ofta ändå tydligt hur enkelt det är att välja de citat som “passar” och presentera statistiken ändamålsenligt. Tyvärr har människor erkänt svårt med statistik, och det är enkelt att manipulera folk på detta vis, utan att för den sakens skull ljuga. 

Låt mig illustrera med ett exempel. I veckan läste jag artikeln “Mueller poängterar att han aldrig frikänt Trump” av Martin Gelin i DN, angående utfrågningen av Robert Mueller i det amerikanska representanthuset. Gelin är tydlig med att Trump skulle åtalas om han inte var sittande president, och sannolikt kommer göra det den dagen han får avgå. Det Mueller sa var: 

”I want to go back to one thing that was said this morning by Mr. Lou who said, and I quote, ”You didn’t charge the president because of the olc opinion”. That is not the correct way to say it. As we say in the report and as I said at the opening, we did not reach a determination as to whether the president committed a crime.”

Även om SVT och SR oftast inte är mer subtila behöver man inte vara något geni för att uppfatta att varken Donald Trump eller Sverigedemokraterna är deras favoriter. Trump är inte min favorit heller, men jag vill ändå ha fakta att basera mina åsikter på, annars är jag faktiskt inte bättre än Trump. 

Det är ingen enkel sak att komma till rätta med, och privata tidningar får förstås vinkla sig bäst de behagar. Men det är viktigt att folk har tillgång till fakta så de får en balanserad bild av verkligheten. Det borde åtminstone statens medier kunna leverera, och även DN och SvD om de vill anses vara seriösa nyhetskällor. Jag förstår att det är svårt att hålla sig neutral när man rapporterar om något man har starka åsikter i, men det är så viktigt. Nyhetsmedierna skulle också kunna testa att arbeta med en mer diversifierad grupp människor. 

Journalist ’11 är en vetenskaplig frågeundersökning från 2012 som gjordes av Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet. Ett frågeformulär gick ut till 2500 slumpmässigt valda journalister i hela Sverige, och omkring 60 procent svarade. Värt att notera är att en svarsfrekvens på 60 procent brukar betraktas som väldigt hög för stora postenkäter. Av de som svarade på enkäten valde 98 procent att svara på frågan om partisympati. Frågan löd: Vilket parti tycker du bäst om idag?

Bland alla journalister i landet har Miljöpartiet ett stöd på omkring 42 procent – och extra stort är stödet inom public service-bolagen. Enligt undersökningen röstade 52 procent av alla journalister som jobbar på SVT på Miljöpartiet. Hos SR uppgav 54 procent av journalisterna att de tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet. Där finns det helt klart förbättringspotential. 

Objektiv nyhetsrapportering är en utopi, men en borde iallafall kunna arbeta för att komma närmare. Det är svårt, men otroligt viktigt eftersom den fakta som presenteras påverkar opinion, valresultat och i slutändan samhället. Risken är också att samhället blir allt mer polariserat när det finns olika sorters nyhetsmedier, som olika “sorters” människor läser. Det är bra med liberala tidningar, men det är liberalt med neutrala tidningar. 

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

Varför är män bättre än kvinnor på matematik?

Häromveckan läste jag boken Varför vi beter oss som vi gör av Robert M. Sapolsky. Det är en mycket bra, genomtänkt och lärorik bok och jag rekommenderar den till alla. Men det här är ingen bokrecension.

Jag vill istället dela med mig av ett par studieresultat som nämns i denna långa sammanfattning om varför människor beter sig som de gör. Liknande resultat diskuteras också i Hon han och hjärnan av Markus Heilig och Johan Norbergs Hjärnrevolutionen, varför din intelligens påverkar allt du gör – och allt du gör påverkar din intelligens, som jag läste när jag redan var på temat. 

Enligt nästan alla rön är män bättre än kvinnor på matematik. Detta syns redan under de första skolåren. Skillnaden är liten när det handlar om det genomsnittliga resultatet men enorm när det handlar om mattegenier i översta delen av fördelningen (och motsatsen – män är också ofta överrepresenterade i gruppen som presterar sämst på matematik). Exempelvis gick det år 1983 elva killar för varje tjej som låg inom den högsta percentilen på det amerikanska högskoleprovet SAT i matte.

Hur kommer sig denna skillnad? Ofta diskuteras testosteron, eftersom det under hjärnans utveckling ger näring till ett område som är inblandat i matematiskt tänkande. Och om man ger testosteron till vuxna förbättras vissa matematiska förmågor. Så okej, är det hela svaret på frågan? Nej, inte riktigt.

I en studie 2008 undersökte forskare förhållandet mellan matteprestationer och jämställdhet mellan kvinnor och män i 40 länder (baserat på ekonomiska, utbildningsrelaterade och politiska index på jämställdhet; Turkiet var sämst, USA låg i mitten och Skandinavien låg i topp). Det man kom fram till var att ju mer jämställt land – desto mindre skillnader i resultat på matteprov. I de skandinaviska länderna saknas statistik signifikans och i Island, vid tillfället världens mest jämställda land, var kvinnor bättre på matte än män.

I en annan intressant studie lät man två grupper göra ett test som blandade matematiska uppgifter med uppdraget att komma ihåg ord som presenterades mellan uppgifterna. Den ena gruppen fick veta att det var ett försök att mäta arbetsminne. Den andra gruppen fick veta att det var ett mått på kvantitativ kapacitet och att könsskillnader kunde förklara skillnaden i detta (både grupperna gjort alltså exakt samma test). Innan testet inleddes fick deltagarna markera sin könstillhörighet på formuläret. I den första gruppen presterade män och kvinnor ungefär lika, i den andra gruppen, där det presenterades som ett potentiellt test på könsskillnader, var kvinnornas prestation 40 procent sämre än i den första gruppen. Liknande test har gjort på amerikanska kvinnor med asiatiskt ursprung. Där har ena gruppen blivit “påmind” om att de var kvinnor – som är stereotypiskt dåliga på matte. Den andra gruppen blev “påmind” om att de var asiater – som är stereotypiskt bra på matte. Jag låter er gissa vilken grupp som presterade bäst.

Om det är negativa förväntningar som skapar stress, normer som påverkar oss undermedvetet eller något helt annat som ger dessa resultat vet man inte riktigt. Om det finns lika många kvinnor och män som är mattesnillen lämnar jag osagt, för det vet jag inte. Men det är tydligt att bara för att kvinnor är sämre än män på matte, betyder det inte att de är sämre på matte för att de är kvinnor. Det är viktigt att komma ihåg att korrelation inte måste vara samma sak som orsakssamband, särskilt när man arbetar med politik. Dessutom är det kraftfullt exempel på vilket stort inflytande samhällsstrukturer och normer har. Sist men inte minst, det visar det också vikten av att vi fortsätter uppmuntra fler flickor och kvinnor att tro på och använda sina kognitiva begåvningar.

 

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

Varför har vi skolidrott?

Jag har alltid tyckt att idrotten är ett av de roligaste och bästa ämnena i skolan, oavsett om det har handlat om dans, hinderbanor eller spökboll. Jag tycker dock vi behöver fråga oss varför man har idrott i skolan. Missförstå mig inte, jag tycker självklart att vi ska ha kvar ämnet, och gärna öka timmarna dessutom. Men för att förstå hur vi ska göra något på bästa sätt, måste vi också förstå varför man gör det.

Vi har skolidrott av många skäl. Jag tror inte att vi har det för att bli riktigt bra på längdhopp, basket eller simning, på det sättet som vi har svenska för att lära oss att läsa och skriva. Vi har istället idrott dels för att det är roligt (åtminstone enligt vissa), skönt med ett avbrott, ett bra sätt att få göra av med energi för spralliga barn och för att träna upp koordinationen. Det finns stora mängder forskning som tyder på fantastiska fördelar av att röra på sig, särskilt för barn och ungdomar. Först de rena hälsofördelarna; man blir gladare, får starkare hjärta och bättre andning och minskar risken för nästan alla sjukdomar i det långa loppet. Sedan, kanske det viktigaste, de kognitiva fördelarna i form av bättre minne, minskad stress (oj, så viktigt för dagens unga), bättre sömn, förbättrad inlärningsförmåga, ökad koncentrationsförmåga – vad mer behöver jag säga? Det är dessutom under uppväxten som de flesta vanorna sätts, och samhällsfördelarna, såsom minskade sjukhuskostnader, ökad produktivitet och gladare människor, som kunnat fås om fler började träna regelbundet, hade gynnat alla.

Så okej, man skulle kanske kunna sammanfatta det med att vi har idrott för att det är otroligt bra för unga att röra på sig, och det är väldigt viktigt att de förstår detta och tycker det är roligt, så att de fortsätter motionera. Baserat på detta, tycker jag att man bör ta bort betygsskalan i idrott och endast ge E (vilket man får om man deltar efter förmåga) eller F. Betygsstressen tar bort glädjen för många, och gör att idrott förknippas med press och ångest. Jag tycker också att det är dumt, dåligt och defekt att vissa inte kan bli psykologer bara för att de fick D i idrott, eftersom de inte visste att vitt betyder skog på en orienteringskarta. Eller att vissa inte kan bli civilingenjörer bara för att de fick F i idrott, eftersom de hade svårt med taktkänslan i dansen. Och att andra inte kan bli läkare bara för att de fick E i idrott, eftersom de saknade bollkänsla.

I årskurs 7-9 har sju av av 17 punkter i kursplanen något att göra med rörelse, och då inkluderar jag hjärt- och lungräddning samt vattensäkerhet i dessa sju. Det är förstås viktigt att vi lär ut säkerhet, idrottsnormer, nackdelar med olika sorters beroende, hälsofördelar med motion och ergonomi. Men om man bara har idrott ungefär två timmar i veckan, så blir det inte så mycket rörelse kvar om man ska hinna med all teori. Jag vet inte om det är bäst att förlägga teorin till ett separat ämne, sprida ut teorin till andra ämnen; till exempel diskutera normer och kultur överlag i samhällskunskapen, öka antalet timmar skolidrott eller dra ner på teorin lite, eftersom allting i kursplanen, till exempel “kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse” kanske inte är så viktigt att prata om just under idrotten. Något bör i alla fall göras. Dessutom, är det inte bättre att visa? Låta de unga känna hur mycket piggare de blir, att de arbetar bättre på lektionen efter och tycker det är så roligt med innebandy att de börjar träna det på fritiden, istället för att berätta om det.

Det finns en massa saker jag hade velat reformera i skolan, men mycket är komplext och det är svårt att veta hur man gör saker på bästa sätt. Exempelvis höjer man inte statusen på läraryrket i en handvändning. Men det här vore dock ganska enkelt att implementera. Baserat på varför vi har idrott i skolan, tror jag att det hade gynnat ämnet, eleverna, och i det långa loppet samhället att använda betygen F och E istället för F till A och att lägga fler timmar på att röra sig, istället för att prata om att röra sig.

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

Den paradoxala konsumtionen

Om folk fick frågan “vad är det viktigaste i ditt liv?” tror jag att få hade svarat pengar. Ändå styrs vi så mycket av de där papperslapparna och metallbitarna. Vi röstar med plånboken, konsumerar allt vi har råd med och arbetar hårt för att kunna konsumera ännu mer. Vi lever i ett samhälle där vi har det bättre än någonsin förr, men ändå är det så många som mår så dåligt.

Egentligen så ligger kanske både problemet och lösningen i att produktionen av varor automatiseras och effektiviseras allt mer, med konsekvensen att vi kan producera mycket mer. Men för att det ska vara lönsamt för företagen att producera mer måste konsumenterna också konsumera mer. Ständigt mer. Det är känt att företag aktivt förkortar levnadstiden på sina produkter, till exempel försöker teknikbolag och modekedjor få sina produkter att kännas gamla och omoderna snart efter inköp, bara för att man ska vilja köpa något nytt. År 2015 spenderade svenska företag 100 miljarder kronor på marknadsföring – ungefär lika mycket pengar som hela Namibias BNP 2017. Företagen har strategier för att få konsumenterna att spendera mer, och eftersom tillväxten ökar så tycks de ha lyckats.

Konsekvenserna av konstant tilltagande konsumtion överallt är flera, men jag tänker fokusera på två. Den ena är miljön. Jag kan inte komma på en enda sak som är bra för miljön att konsumera. Visst finns det saker som är bättre än andra ur ett miljöperspektiv, men el för maskiner, bensin för frakt, bekämpningsmedel för odling och kemikalier för färgning är dåligt för miljön. Den enda gången våra koldioxidutsläpp har minskat var under finanskrisen 2008. Vi måste konsumera mindre för att minska våra utsläpp, punkt.

Den andra punkten jag vill beröra är stress. Vi hade kunnat producera allt vi behöver på betydligt färre arbetstimmar än fyrtio i veckan, men istället är många så stressade och mår så dåligt att de går in i väggen, trots att vi är rikare än någonsin. Ur ett “sunt förnuft”-perspektiv känns det ganska korkat.

Det får mig att tänka på en saga om en indian som ligger vid en flodstrand och tar det lugnt när en man passerar och frågar varför han bara ligger där.  “Vad ska jag göra då?”, frågar indianen, varvid mannen svarar att han borde arbeta, bygga en kanot, fiska, sälja sitt överflöd och bygga välstånd. “Varför då?”, frågar indianen. “Så att du kan ligga här och ta det lugnt sedan”, svarar mannen.

Med detta sagt vill jag givetvis inte förbjuda varken arbete eller konsumtion, utan jag vill snarare uppmuntra till att förändra den rådande heltidsnormen. Man kan förstås redan välja att gå ner i arbetstid, men om hälften av alla svenskar någon dag hade bestämt sig för att börja arbeta halvtid, helt enkelt för att de inte behöver så mycket pengar att konsumera för, hade det lett till en smärre kris. Samhället och marknadsekonomin är nog inte riktigt redo för det ännu. Men i det långa loppet kommer vi, av miljöskäl, inte kunna konsumera så mycket som vi gör idag, och således kommer det inte finnas skäl att arbeta så mycket heller. Istället kan vi lägga tid på sådant som faktiskt är viktigt, det som folk hade sagt var det viktiga om de fick frågan. Hur kan vi hjälpa till med det då? Svenska folket kommer inte börja arbeta halvtid någon gång snart, men kanske kunde Liberalerna förespråka en semestervecka till i alla fall.

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

Behöver du alla dina pengar?

Det finns ett gäng ämnen som jag gillar att diskutera där samtalet ofta avrundas med “nä, men sådär kan man ju inte tänka” för det går inte riktigt att komma fram till ett bra svar. Oftast inte ens ett helt okej svar. Diskussionen brukar börja med att jag säger något i stil med “borde man inte egentligen skänka alla sina pengar?”. De flesta jag känner, inklusive jag själv, är måttligt sugna på att ge bort alla sina pengar, så det kanske inte är en så värst bra konversationsstartare egentligen. Men väldigt intressant tycker jag.

Jag är liberal. För mig innebär det att alla människor ska ha så lika förutsättningar som möjligt för att få göra vad man vill med sitt liv, så länge det inte sker på någon annans bekostnad. Både i Sverige och Zimbabwe. I Sverige betalar vi skatt så att alla i Sverige ska kunna studera, få hjälp om man blir sjuk och en mängd andra bra saker (och några onödiga). Så vilken tur jag har, som får vara född i Sverige. Men jag har svårt att tro något annat än att det är just tur som har gjort att jag är född här. Jag kan inte tänka mig att jag har gjort något för att “förtjäna” att vara född i Sverige, och jag kan än mindre tro att en femårig pojke har förtjänat svälta ihjäl i Syrien. Han förtjänar välfärd precis lika mycket som jag gör. Så varför delar jag inte med mig?

10 % av världens befolkning, varav över hälften är barn, lever i extrem fattigdom. Det innebär att de konsumerar max 1,9 dollar/dag och att en månadskonsumption för en fyrapersonersfamilj är ungefär 2000 kronor totalt. Den summan pengar fikas bort på en månad av ganska många. Det är uppenbart att dessa 2000 kronor hade gjort mycket större nytta någon annanstans. Jag tänker på varje gång man har köpt en ny tröja, eftersom “den kostar ändå bara 199 kronor och då kan jag ha på mig den på fredag”. Det är nästan en halv månadslön för en tiondel av världens befolkning. All logik i mig säger att det är givet att jag borde skänka pengarna istället. Men det gör jag inte. Istället skänker man 300 kronor i månaden och swishar en hundralapp via musikhjälpen en gång om året och känner att man är en schysst person.

Om det hade stått två svältande barn bredvid mig när jag skulle köpa en ny tröja skulle jag knappast ha gjort det. Om jag fick välja mellan att köpa en ny tröja och rädda livet på två barn hade det också varit ett ganska enkelt beslut. Det är hårddraget, men på sitt sätt är det ju det jag gör. Men det är samma spöken som lurar här som att det är så svårt att få folk att verkligen bry sig om klimatkrisen och krig. Det är väldigt enkelt att blunda för något om man inte ser det.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt detta. Det är ju uppenbart orimligt att alla ska skänka varenda krona man inte behöver ha för att överleva. Det är inget jag ser kommer hända någon gång snart. Men istället för att bara avsluta med “nä, men såhär kan man ju inte tänka” kanske jag kan uppmuntra dig och mig och alla andra till att tänka igenom varje köp en extra gång. Inte för att för att varje köp måste vara vitalt för överlevnaden, men för att varje köp kanske borde tillföra värde i livet. Och kanske skänka de där 199 kronorna man “sparade” genom att inte köpa en ny tröja. Det hade ju varit väldigt fint. Så får vi så länge trösta oss med att fattigdomen faktiskt minskar i rasande fart, det är ju alltid något.

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum

Möt Radikalt Forums nya redaktion

Igår, onsdag 27 februari, skrev Karin Petterson sin sista text på Radikalt Forum som chefredaktör efter två år vid rodret. Idag har LUF Storstockholm nöjet att presentera den nya redaktionen för Radikalt Forum. Ny chefredaktör och ansvarig utgivare är Marcus Willershausen som under det senaste verksamhetsåret varit skribent. Marcus valdes till ledamot i distriktsstyrelsen under årsmötet i januari och kommer under året även synas i spalterna för den nationella tidningen Liberal Ungdom.

”Det ska bli spännande att föra Radikalt Forum vidare och jag ser fram emot att fler medlemmar i LUF tar plats och skriver för tidningen. Den ideologiska debatten förtjänar en seriös plattform och jag hoppas vi kan bli ett forum för den under året.

Under året kommer tidningen genomgå en del förändringar och jag längtar att dela med mig mer om dessa. Jag är säker att det här verksamhetsåret kommer bli ett bra år för Radikalt Forum.”

 

Under året kommer tidningen ha fyra skribenter, och från dessa kommer ni snart få läsa mycket mer av.

Skribentbild: Anna Törnström

Agnes Eriksson bestämde sig för att engagera sig inom politiken efter Birgitta Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch”, och en av hennes hjärtefrågor är jämställdhet. Agnes favorit bland landets ledarskribenter är en av Radikalt Forums tidigare chefredaktörer, Peter Wolodarski, på Dagens Nyheter.

Skribentbild: Anna Törnström

Donja Tavakolinias hjärtefrågor är feminism och jämställdhet. Donja ville bli skribent på Radikalt Forum eftersom hon tycker det är kul att argumentera för det hon brinner för. Utanför LUF ägnar hon gärna tiden åt musik.

Love Frisell kommer skriva för både Radikalt Forum såväl som nationella Liberal Ungdom under året. Själv läser han gärna koluminsterna Richard Swartz och Lena Andersson. När Love inte har en artikel eller bok framför sig gillar han att resa och upptäcka nya platser.

Skribentfoto: Privat

Elin Söderholm brinner för miljöfrågor och hjärtat klappar lite extra för hajar. Hennes favoritpolitiker är liberala riksdagsledamoten Lina Nordquist. Utanför ungdomsförbundbubblan ägnar sig Elin åt teater och är i färd med att ta sitt dykcertifiktat.

 

Radikalt Forum är öppet för alla medlemmar i LUF att skriva för. Har du en text du vill få publicerad eller bolla idéer med chefredaktören? Skriv då till chefred@radikaltforum.se

© 2019 Radikalt Forum

Tema av Anders NorenUpp ↑