Söndagen 7:e maj valde det franska folket Emmanuel Macron till president. Macron är framförallt känd för sin marknadsliberala och EU-vänliga politik. Macron är även optimistiskt inställd till framtiden vilket är sällsynt bland dagens politiker i en tid där populismen får allt mer vind i seglen. Macron har blivit en segrande part som visat att optimism kan vinna mot sargande pessimism. Men för att övertyga franska folket om den här optimismen så har Macron lovat mycket. Han har lovat ett bättre fungerande EU, ett mer samlat och enat Frankrike, minskningar i budgetunderskottet och en mindre reglerad arbetsmarknad. Nu återstår det bara att se om Macron kan förverkliga dessa löften. 

Det finns många hinder i vägen för hans reformer. Hans förmåga att förhandla och kompromissa kommer definitivt att ställas på prov i både inrikes- och utrikesfrågor. Det framtida valet till nationalförsamlingen i Frankrike kommer att spela stor roll för hur mycket han kommer att kunna genomföra. Det unika med Macron är dessutom att han inte har ett etablerat parti i ryggen utan är en oberoende president uppbackad av en nystartad rörelse vilket gör det svårt att avgöra vilka som kommer att stötta honom. För Macron kommer därför hans förmåga att övertyga och förhandla spela en betydande roll för hur mycket han kommer att få igenom. Det gäller för honom att kunna tilltala grupper inom alla partier som lutar lite mer mot mitten. Enligt min analys är det troligt att Macron kommer välja den här strategin istället för att försöka dra åt ett visst håll då det blir lättast för honom att hålla kvar vid sina kärnåsikter. På det sättet gynnas Macron av att vara mittenpolitiker då han möjligen kan tilltala en bredare politisk massa. Macron har goda chanser att lyckas och hans reformer kommer att i det långa loppet gynna Frankrikes ekonomi. Macron har chansen att ändra Frankrike och vända den negativa ekonomiska trenden som drabbat landet. Men det kommer att finnas franska politiker som kommer att göra allt i sin makt för att se till att han inte får igenom sina reformer. Han kommer att stöta på hårt motstånd från vänstern framförallt när det gäller den ekonomiska politiken och Nationella Fronten kommer att slå hårt mot hans migrationspolitik och EU-politik. Han måste få med sig tillräckligt många utan dem och den största chansen för honom att lyckas med det är om han väljer att börja med sina mindre radikala reformer.

Inom EU kommer de andra länderna med Tyskland i spetsen att spela roll för genomförandet av hans politik. Här gäller det för Macron att kunna sälja in sina konkreta förslag. Vissa förslag kommer vara lättare såsom att stärka det gemensamma polisarbetet inom områden som gränsbevakning. Men inom andra områden kommer han att stöta på större motstånd. Det som genomsyrar Macrons politiska program för EU är att han vill demokratisera unionen och han vill täta samarbetet inom många områden. Om han får igenom några av sina reformer inom de här områdena skulle det mycket väl kunna förändra EU från grunden och i det långa loppet till det bättre enligt mig. Hans reformer skulle innebära mer transparens, demokrati och även förtydliga att unionen handlar om ett samarbete. Det sistnämnda är viktigt i en tid då allt fler länder blir kritiska till fördelarna med unionen och börjar ifrågasätta fördelarna.

De största motståndarna mot hans reformer kommer att vara de mer EU-kritiska länderna men han kommer även att stötta på motstånd från andra håll då många av hans reformer kommer att kosta. Det här talar för att mycket av det han vill ändra inte kommer att få stöd från de övriga medlemsländerna. Om Frankrike inte skulle hota med att lämna unionen (vilket vore katastrofalt) skulle troligen många förslag inte ens diskuteras. Det gäller även att ha i åtanke att Macron i första hand tänker på Frankrikes intressen vid reformerna vilket kan skapa skepticism hos de andra medlemsländerna. Macron måste kunna övertala de andra länderna om att de reformer han vill genomföra är det bästa för EU och inte bara Frankrike.

Men om man bortser från hur sakpolitiken ska genomföras så inger den här valvinsten hopp för Europas liberala partier i framtida val. Förhoppningsvis känner liberala partier att populismen går att bekämpa och besegra. På hemmaplan gäller det för Liberalerna att utnyttja valvinsten till fullo genom att förtydliga partiets liberala värderingar och inhysa (liberal) optimism hos det svenska folket. Förutom det här måste Liberalerna även fortsätta på det spåret vi är inne på nu med tydliga reformer och satsningar men bli bättre på att motivera de liberalt. Om Macron kan visa att marknadsliberala reformer ger resultat kan Liberalerna även utnyttja det för att driva igenom liknande förslag i Sverige.

Den fortsatta liberala frammarschen beror till slut på till viss del tillbaka på hur mycket Macron faktiskt kommer kunna genomföra. Han har lovat mycket, nästan för mycket och det är svårt att se att allt kommer att kunna röstas igenom i nationalförsamlingen. Om han inte får igenom något av det han lovat kommer han att bli en schablonfigur som populismen kan utnyttja för att påvisa falskheten hos optimister och mittenkandidater. Men om han lyckas få igenom åtminstone några av de reformer han lovat och framförallt om det går att visa positiva resultat från hans reformer, kommer det istället gå att visa liberalismens positiva verkan på ett samhälle. Det är upp till bevis för Macron att visa Frankrike och resten av Europa att han inte bara har det som krävs för att vinna presidentval, utan att han även kan förverkliga det han lovat. Slutligen inger Macron hopp och han har alla möjligheter för att göra ett bra jobb som kommer förändra Frankrike till det bättre.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll