Kritik av identitetspolitiken finns det gott om. En ofta bortglömd aspekt av nutidens mest populära ideologiska tankemönster hos svenska vänstern är dock att den är precis lika skadlig och polariserande som högerpopulistisk retorik. Dom mest flagranta och påtagliga rösterna ifrån den identitetspolitiska vänstern filtrerar gärna information genom sitt eget ideologiska ramverk utan att ta hänsyn till fakta. Samma sak sker inom högerpopulistiska kretsar där statistik och fakta är irrelevant om dom inte överensstämmer med ett redan förutbestämt ideologiskt paradigm.

Hos vänstern är man rädd för att gynna högerpopulistiska krafter, och använder därför allt ifrån politiska slagord till censur för att bekämpa dessa idéer. Intentionerna är goda, men tillvägagångssätten tillför mer skada än nytta. Dessutom ger detta snarare högerkrafter ännu mer luft under vingarna, vilket vi nyligen sett i USA-valet med Donald Trump’s vinst, där hans anti-PK-retorik gång på gång gynnade hans ställning i opinionsmätningarna..

Vänsterns polariserande retorik ställer grupper mot varandra: kvinnor mot män, svarta mot vita och rika mot fattiga. Den delar upp människor i överförenklade identitetskategorier utan att se några som helst nyanser. Den Marxistiska åskådningen bygger på att alla samhällsproblem kan ses utifrån ett klassperspektiv där överklassen förtrycker underklassen. Senare har man stoppat in svart, kvinna, muslim eller homosexuell i underklassgruppen och dess motpoler i överklassen. Detta trots att vi lever i en komplicerad värld där människor är mycket mer än sitt kön, sin hudfärg, sin sexuella läggning eller religion.

Detta är en beskrivning av samhället som många inte känner igen sig i. Det finns exempelvis  gott om kvinnor i Sverige som inte känner att dom är under konstant förtryck av patriarkatet, och gott om svarta människor som inte känner sig kränkta jämt och ständigt.

Black Lives Matter Sverige kom för ett tag sen ut med ett sensationellt obegåvat F!-sponsrat YouTube-klipp där man predikade om hur svarta människor i Sverige dagligen lider av ’’statligt sanktionerat våld’’ och lever under ’’ständigt förtryck’’. Allt detta skylldes dessutom på “vitheten”.

Uttalanden av denna sort leder inte till mer förståelse för svarta människors problem utan snarare till mer splittring, hat samt att det lämnar verkligt intressanta politiska frågor i skymundan. Det är egentligen bara en slug form av F!-propaganda som distraherar potentiella väljare från politisk substans genom att överfokusera på en hyperbolisk och onyanserad typ av identitetspolitik som är högst irrelevant i en svensk kontext.

Även stigmatiseringen kring att tala om den mörka sidan som invandring för med sig är ett exempel på hur den svenska vänsterns dominerar vad som är tillåtet på den politiska dagordningen. Värderingskriser och svenska värderingar var fram till nyligen ett ämne som endast Sverigedemokraterna diskuterade. Det faktum att invandrare behöver anpassa sig till svenska normer och värderingar borde ha varit en självklarhet. Men om rasiststämpeln flyger fram så fort man ställer krav på, eller kritiserar, individer som tillhör en historiskt sett utsatt minoritetsgrupp, stigmatiseras debatten och människor håller sig hellre till tystnad. Gudrun Schyman twittrade kort efter att regeringen hade infört ID-kontrollerna på öresundsbron och menade att agerandet ’’normaliserade rasism’’. Detta är ett praktexempel på hur politiker hellre använder slagord an sakliga motargument för att stärka sina budskap.

En annan aspekt som går hand i hand med identitetspolitiken är politisk korrekthet, den censurfascism där åsikter som avviker från kulturelitens konvention avfärdas med anklagelser om ens personliga karaktär istället för att mötas med logisk och sansad argumentation. På detta sätt vill man utesluta människor som man själv bedömer har “skadliga” idéer ur det politiska samtalet genom att skrämma dem till självcensur.

Nyans och respekt är högerpopulismens fiende och är därför viktigt för det svenska debattklimatet att värna. Svaret på högerpopulism bör inte vara att sjunka ner till samma nivå av faktafri ignorans och splittring som används i deras kretsar. När människor känner sig exkluderade från det politiska samtalet och när människor känner att de inte får uttrycka sin oro kring viktiga samhällsfrågor som invandring, terrorism eller integration, föds ett missnöje. Missnöjet eldar på kulturkriget därmed skapas utrymme för högerpopulistiska strömmar att växa sig starka.

Det svenska politiska debattklimatet har gett upphov till en kultur där människor nu himlar med ögonen när gormandet om ’’feministisk snöröjning’’ och ’’arga vita män’’ börjar. Det är viktigt, nu mer än någonsin, att politiker talar ärligt och öppet om de frågor som svenskar är mest oroliga över, även om det inte är bekvämt eller politiskt gynnsamt. Politiker måste avlegitimera vänsterns splittrande retorik – och om inte detta sker kommer den ökande högerpopulistiska vågen bara fortsätta öka.

Emmie Mikaelsson

Skribent Radikalt Forum

 

FB_IMG_1465723508123

Emmie Mikaelsson. Foto: privat.