Vi har nog alla läst om depressionen som inträffade på 1930-talet. Det var en djup, ekonomisk kris som medförde ett starkt uppsving för nationalismen. Denna ekonomiska kris och denna nationalism blev sedan mycket bidragande faktorer till att andra världskriget bröt ut.

Efter andra världskriget sa vi ”aldrig mer”. Det var tanken om ”aldrig mer” som sedan bildade EU.

Den grundläggande tanken var ekonomisk integration. Den var att ”om inte varor passerar gränser, så kommer arméer göra det”, som den liberala ekonomen Frederic Bastiat en gång sa. När länder är ömsesidigt beroende – såsom de blir med en gemensam valuta och gemensam politik – blir de mindre benägna att kriga med varandra, eftersom de ekonomiska och sociala förlusterna då blir större.

De ekonomiska konjunkturerna kommer och går med jämna mellanrum. År 2008 inträffade den största ekonomiska krisen sedan depressionen, och nationalismens uppsving var återigen ett faktum. De kritiska rösterna mot den Europeiska unionen ökade i antal och i styrka, och länder försökte dra sig tillbaka från internationellt samarbete, tillbaka till sina homogena nationalstater och spänningen mellan länderna ökade.

Och visst. Nationalstatliga gränser kanske innebär en trygghet. De kanske innebär en trygghet i att man får igenom den jordbrukspolitik man vill, istället för att behöva anpassa sig till andra länder. Men att sträva mot det gränslösa, med mer integration mellan ekonomier och länder, innebär en mycket större trygghet. Det innebär en trygghet för fred och frihet.

För denna finanskris var det annorlunda från under depressionen. Denna gång fick vi – tack och lov – inget världskrig. Istället fick EU motta Nobels fredspris, för den fred och stabilitet som EU garanterat under finanskrisen. Vi får aldrig glömma att fred och frihet är den viktigaste tryggheten för politiken att skapa.

Men även om vi inte fått ett krig har de nationalistiska krafterna har lett till osämja i EU. Opinionsstödet för EU minskar, och Storbritannien planerar till och med att lämna unionen som under decennier bidragit till deras frihet och välstånd.

EU är inte perfekt. Men EU är jävligt bra. Vi får inte glömma att EU-samarbetet och dess valuta fortfarande är relativt nya fenomen. Sedan finanskrisen har otroligt mycket gjorts för att euron ska bli en stabilare valuta, och EU har historiskt hela tiden blivit bättre och mer demokratiskt, och fortsätter att bli det. Det är viktigt att vi i dessa tider – när nationalism och främlingsfientlighet återigen växer – står upp för, och fördjupar, det fredssamarbete som den Europeiska Unionen är.

För freden och friheten kommer tyvärr aldrig vara huggen sten. Även om den idag av många tas för given – och kanske just därför – är det viktigt att vi fortsätter stå upp för den.

Vi får aldrig glömma bort vårt ”Aldrig mer” som ledde fram till unionens skapande. Vi får aldrig glömma bort vilka fruktansvärda krig som utkämpats i nationalismens namn. Och vi får aldrig glömma att ett mer integrerat EU är svaret på frågan om hur vi garanterar fred och frihet på vår kontinent.

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Saga Bowallius. Foto: Privat.