”Bygg en moské, baby, bygg gärna tre, baby. Låt ingen annan jävel krossa din idé, baby.”

Så börjar den tredje versen i Moderaternas officiella vallåt inför valet 2010 – “Flyter” – framförd av Mange Schmidt, Wille Crafoord och Sofia Talvik. I tidningen Resumé berättade partiets dåvarande kommunikationschef Per Henriksson att man hade gett de tre artisterna fria händer, vilket sedan resulterat i “en skön låt och en fin text om det öppna samhället och människors potential”.

Förmodligen är det idag få moderater som skulle stötta ett sådant budskap. Det “öppna samhället och människors potential” har hamnat längre och längre ned på prioriteringslistan, och man har istället knutit an till ett parti vars företrädare ”står för att de hatar islam” (Richard Jomshof, SvD, 2026-07-03).

Vad hände då med de moskébyggande moderaterna?

Kanske finns de inte längre. Ulf Kristersson och Johan Forsell är bara två exempel på väldigt många olika moderata politiker som svängt helt och hållet i många frågor. Att Kristersson, under sin tid som ungdomsförbundsordförande, ansåg att det var “ett socialdemokratiskt påhitt” att Sverige inte hade plats för fler människor känns numera nästan oförståeligt. 

Denna utveckling är såklart, dessvärre, inte unik för Moderaterna – den ökande främlingsfientligheten har präglat samtliga riksdagspartier sedan 2015. Däremot har Kristersson och hans parti styrt hela högern in i rasismens famn, såklart till Sverigedemokraternas stora glädje. 

Den svenska borgerligheten har tappat bort sig i LO-retorik och xenofobi, och anammat Jomshof och hans partikamraters hat. Jag vill däremot tro att moskébyggandet finns kvar, någonstans djupt inom de “borgerliga” politikerna. Kanske kan Forsell hitta tillbaka till den liberala inställning till invandring han hade under Muf-tiden? 

För att det ska hända krävs antagligen någon form av uppvaknande. Ett uppvaknande ur den djupa, mörka utvisningsdvala som sakta tagit form sedan Reinfeldt ersattes av Kristersson vid det moderata samlingspartiets roder. 

Förhoppningsvis kan det uppvaknandet sättas igång vid en Tidöförlust. Att Liberalerna åker ut ur riksdagen och Moderaterna förlorar mot Socialdemokraterna med katastrofsiffror, kanske kan få borgerligheten att reflektera över vad den kommit till att bli. Att slippa rösta på en regering med en socialdemokratisk statsminister är en dröm som känns avlägsen just nu – men inom mig lever hoppet. Hoppet om att högern ska hitta hem igen; till öppenheten, liberalismen och medmänskligheten.

Så till alla moderater där ute, med moskébyggande kvar inom er: jag tror på er. Jag tror på att ni och ert parti kan hitta tillbaka till friheten igen, om ni bara vågar. Låt ingen annan jävel krossa era idéer, baby.

PS: Missa inte att läsa Utvisad av Timbros utmärkta chefredaktör Fredrik Kopsch, om just denna politiska svängning.