Redan på 70-talet fanns det en debatt om att Centerpartiet och Folkpartiet borde slås ihop. Men efter att dåvarande centerledaren Thorbjörn Fälldin föreslog idén till CUF blev han nedröstad av 34 st CUF:are som kallade Folkpartiet för flera dumma ord och tyckte att den fria marknaden samt liberalismen inte är lösningen på samhällsproblemen. Just så slogs förslaget ner på flera områden i båda partierna.
Nu blossar debatten upp igen med flera före detta framträdande liberala partitoppar som tycker att lösningen på Liberalernas dalande opinionssiffror är att bli bönder. Man går till och med så långt att man tillsammans skriver en stor debattartikel i Expressen om att Centerpartiet och Liberalerna ska slås ihop.
Ja, bönder. Det är vad Centerpartiet grundades ur. Ett populistisk bondeförbund som grundades emot marknadsekonomi, för decentralism och med nazistiska historier. Folkpartiet grundades 1934 ur de 2 liberala partierna med ett uppdrag: att föra den liberala fanan vidare och ge varje individ frihet. Frihet för varje medborgare grundat på marknadsekonomi och med Ohlin som första FPU-ordförande var det med den ansatsen som partiet hoppade hoppfullt ifrån. Jag är väldigt stolt över vår historia. Jag finner glädje i att vi om och om igen har stått på rätt sida av historien när Centerpartiet inte har gjort det. Att då föreslå att vi nu ska ge bort vår historia till bondelobbyister som gång på gång har stått för protektionism och motarbetat den fria marknaden – exakt de krafter vi en gång grundades för att bekämpa – är ett svek mot Bertil Ohlin och de andra grundarna i Göteborg 1934.
Det många vill ta upp är att det är bättre att se till nuet och tro att vi tillsammans kan skapa ett stort liberalt parti som får igenom frihetlig politik. Men det är verkligen inte självklart att det skulle locka fler väljare. Det finns flera anledningar till att man röstar på Liberalerna istället för Centerpartiet och vice versa. Så att då göra två alternativ till ett, riskerar bara att leda till att det nya partiet får färre väljare.
Båda partierna har sin egna roller i svensk politik. Centerpartiet har stått och kämpat för bönder och egenföretagare, men var också med och ledde den första icke-socialistiska regeringen på 40 år. Centerledaren Olof Johansson var med i Bildts regering 1991–94 som miljöminister och skötte landsbygden. Samtidigt hade Folkpartiet bistånd, utbildning och bostäder under Fälldinregeringarna. 1991 blev Bengt Westerberg en av de mest betydelsefulla socialministrarna genom tiderna och Folkpartiet hade den första kvinnliga finansministern med Anne Wibble. Sen, efter att Centerpartiet under en tid samarbetade med Göran Persson, skapades Allians för Sverige med centerledaren Maud Olofsson. Tillsammans vann vi valet 2006, då Folkpartiet fick ta över utbildningsministerposten och Centerpartiet fick de klassiska statsrådsposterna för landsbygd och miljö. Efter fyra år i opposition slöt Centerpartiet och Liberalerna Januariavtalet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet efter valet 2018. Då hade partierna förhandlat för sina egna hjärtefrågor. Valet 2022 skildes partierna åt – Centerpartiet i opposition tillsammans med Socialdemokraterna, medan Liberalerna anslöt sig till Tidöavtalet.Både Centerpartiet och Folkpartiet har sina egna roller i svensk politik och svensk politisk historia. Båda behövs för sina egna hjärtefrågor och människorna i partierna lockas till partierna av olika orsaker. Att Liberalerna just nu är det partiet som propagerar mest för en sammanslagning beror på en patetiskt losermentalitet för att det just nu går väldigt dåligt för partiet.
Centerpartiet och Folkpartiet har helt olika människor och kulturer som vuxit fram under flera årtionden och kommer fortsätta att finnas kvar. För även om partierna blir ett kommer falangerna, kulturerna och människorna skapa sina egna revir och bli ännu mer splittrade än om de vore två olika partier. Majoriteten inom båda partierna är emot en sammanslagning och förhoppningsvis kommer en sådan aldrig att ske. Centerpartiet och Folkpartiet är två helt olika partier som kallar sig liberala och kommer aldrig att bli bättre av att i en desperat handling slås ihop.
Melker Nordström, skribent
