- Polariseringens USA – Så bryts tystnaden
- I have a dream that LUF and USA can live side by side
- Varför är Elon Musk ”dark gothic MAGA”?
- Betting i val – Bör det motverkas?
- Harris Vinner – Frågan är om hon blir president
Så var det äntligen dags. Om bara några dagar kommer vi att få besked om vem som blir USA:s nästa president. De nationella opinionsmätningarna har sedan Kamala Harris övertog Demokraternas kampanj varit relativt stabila, fler amerikaner uppger att de kommer att rösta på Harris än Trump. Trots detta visar bettingsidorna fördel Trump, och mycket pekar mot en republikansk seger. Allt på grund av ett dysfunktionellt och orättvist valsystem.
Egentligen är det ingenting fel med Electoral College. Att antalet elektorer som en stat har avgörs på ett sätt som ger mindre stater mer makt per invånare är tämligen rimligt. Utan denna utformning skulle glesbefolkade landsbygdsstater riskera att bli bortglömda i förmån för tätbefolkade urbaniserade delstater. Om man tycker att det är konstigt att en röst i Wyoming är värd fyra gånger så mycket som en röst i Kalifornien, får man komma ihåg att i valet till europaparlamentet har maltesiska väljare över nio gånger så mycket makt som tyska väljare.
Problemet med det amerikanska valsystemet har istället att göra med majoritetsvalen inom delstaterna. I nästintill alla amerikanska delstater får partiet med flest röster alla elektorsröster, även om det bara skiljer någon enstaka procent mellan de två populäraste kandidaterna. Det finns en rad problem kopplat till detta. För det första ger majoritetsval inte plats för fler än två kandidater. En tredje kandidat gynnar indirekt sin största motståndare genom att ta röster från den kandidat som ligger hen närmast.
Vidare blir röster i de delstater där det är jämnt mellan kandidaterna i praktiken så otroligt mycket mer värda än röster i “icke-swing states”. Därmed begränsas kandidaternas uppmärksamhet till ett fåtal delstater, i syfte att vinna över dessa väljare. Mellan 5 augusti och 25 oktober har Kamala Harris och Donald Trump tillsammans besökt nyckelstaterna Pennsylvania och Michigan 40 gånger enligt nyhetssidan Axios. Under samma period har 36 av USA:s 50 delstater inte besökts av någon av kandidaterna.
Men möjligtvis är det största problemet med delstaternas majoritetsval risken för att en president utan verkligt folkligt stöd röstas fram. Senast i valet 2016 valdes Donald Trump till president, trots att Hillary Clinton fick nästan 3 miljoner fler röster nationellt. Utöver valet 2016 har det hänt tre gånger i USA:s historia att en kandidat blivit vald till president fastän den inte vunnit nationella “popular vote”. Sannolikheten att det sker i år igen verkar dessvärre vara ganska stor, då opinionsläget i vågmästarstaterna just nu talar för Trump.
Det största motståndet mot en reform av det amerikanska valsystemet kommer från Republikanerna, då det är de som gynnas mest av dagens system.. Motståndarna menar ofta att en reformation skulle leda till att landsbygden får mindre uppmärksamhet och att kandidaterna endast skulle kampanja i de största städerna. Och ja, storstäderna skulle absolut få mer uppmärksamhet än vad de får idag. Men genom att fortfarande ha kvar Electoral College och endast avskaffa statliga majoritetsval kommer landsbygden inte bara fortsätta vara relevant, utan rent av bli av större värde för kandidaternas kampanjer än idag, när de flesta av dem är givna Trump-vinster.
I slutändan handlar det här däremot om rättvisa. Frågan man måste ställa sig är om det verkligen är rättvist att en bråkdel av den amerikanska väljarkåren i praktiken ska få avgöra ett nationellt val. Eller om det är något som hela amerikanska folket ska få vara med och göra. För mig är svaren självklara.
Hannes Eek, chefredaktör
