En liberalism i otakt
Liberalerna förespråkar en framgångsrik skolpolitik, centrerad kring närvaro samt ordning och reda. Utbildning ses som en nyckel till frihet, precis som vikten av att kunna tala god svenska eller engelska som verksam i Sverige. Kampanjen ”Trött på störiga killar?” var en av LUF:s mest framgångsrika. Den stod upp mot intolerans och lät förbundets liberala kompass överordnas den enkla läsningens axiom, som annars hade avfärdat kampanjen på grund av dess tydliga gruppinriktade ställningstagande. Den visar att LUF kan agera modigt – när frågan är konkret, kommunikativ och medial. Men hur kommer det sig att samma beslutsamhet sällan syns i mer ideologiskt komplexa och känsliga frågor? Om det inte hade varit Simona Mohamsson som tillträtt och gett medel till att undersöka icke-västliga invandrares värderingar så skulle nog LUF rutit ifrån. ”Premissen är rasistisk” hade det kunnat låta.
Inom LUF råder en enhetlighet vad gäller tolerans och migration. Denna enhetlighet anser så tydligt moderpartiets förnyande vara ett tecken på borgerligt tyranni, snarare än ett första steg ut ur ett idéfattigt mellanläge. Försök att sätta gränser, vare sig fysiska sådana, eller för vad som kan tolereras, tycks inte välkomnas. Denna enhetlighet ämnar jag ifrågasätta då den inte nödvändigtvis hedrar liberalismens principer och skadar förbundets höga tak.
Thiels demokrati- och Poppers toleransuppgörelse
Patri Friedman, sonson till Milton Friedman, driver sedan 2009 en institution med fokus på ”seasteading”, finansierad av Peter Thiel. Thiel, entreprenör, investerare och idédebattör, publicerade institutionens första essä; The Education of a Libertarian. Där uttrycker han – i Ayn Rands och Curtis Yarvins andar – en förlorad tro på frihetens kompatibilitet med demokrati och att modern politik oundvikligen rör sig mot totalitär fundamentalism. Enligt Thiel var 1920-talet det sista decenniet då libertarianer kunde vara genuint optimistiska till politik och den österrikiska skolan, innan nya vänsterorienterade väljargrupper (välfärdstagare och kvinnor) växte fram. Detta resonemang har senare breddats till att även omfatta demokratins bristande förmåga att försvara de liberala värderingar som underbyggt västvärldens öppna samhällen – en kritisk argumentationslinje mer relevant idag än någonsin.
Medan rösträtten självfallet bör tillkomma samtliga medborgare, riskerar LUF:s vilja att bland annat öppna alla politiska poster och rösträtten till samtliga inom Sverige – utöver säkerhetsriskerna – att i praktiken tippa över makten åt de som har intresse att expandera staten – särskilt som den etablerade vänstern idag står stark bland invandrare med starka icke-västliga värderingar. Premissen kan tolkas som extremhöger; men den lyfter frihetens fragilitet. Karl Poppers toleransparadox, formulerad 1945 i Det Öppna Samhället och Dess Fiender, sätter fingret på detta. Obegränsad tolerans måste leda till toleransens försvinnande då toleransen måste försvaras mot intoleranta eftersom den som vägrar möta rationella argument och förnekar pluralism underminerar i längden det öppna samhället. LUF förespråkade tidigt NATO på grund av vissheten om att frihet inte är gratis. Tyvärr faller LUF ändå ofta i apati i frågor som kräver ryggrad mot intoleranta – till skillnad från moderpartiet som tar itu med detta. LUF rättfärdigar sig med en osäker och felriktad uppfattning om vad marknadsliberalism innebär. I stället för velande behövs ett resolut ”nej” i frågan om utländsk finansiering av trossamfund med kopplingar till islamism och extremism bör tillåtas.
Moderna liberaler måste också våga erkänna världens ojämlikheter genom att axla rollen som aktiv reglerare, även på migrationsmarknaden. Världen behöver inte plattas till från topp till botten innan den växer som en – Målet är en värld utan gränser men det kan inte komma på bekostnad av friheten. Att idag argumentera för fri utomeuropeisk invandring utan krav på ärlighet eller värdiga intentioner är som att legalisera insiderhandel på börsen och samtidigt avskaffa alla krav för att få finnas på börsen, i syfte att öka effektiviteten – eller förespråka extrema skatteomfördelningar för den delen! Motsatsen till detta är inte populism. Det är vår politiska plikt att upprätthålla marknaders funktionalitet och stå upp för friheten, likväl som att bekämpa det öppna samhällets fiender.
Oskar Rickardsson, styrelseledamot i Liberala studenter Stockholm
