Varje år möts jag i Stockholm av samma sorgliga syn: folkutbytet. Givetvis syftar jag inte på det konspiratoriska folkutbytet rasister och twitterkrigare gormar om, utan ett mycket, mycket värre sådant: att Stockholm varje sommar länsas på sina invånare som söker sig till roligare platser. Landsbygden, utlandet, eller till och med de besvärligaste av släktingar, allt är bättre än att bli fast i sommarens Stockholm. För att vända denna flykt krävs mycket, men mest av allt en attitydförändring. Stadens politiker måste inse egenvärdet i att dess medborgare har roligt.
För de filosofiskt (förhoppningsvis du som läser) lagda kan det anses uppenbart att politiker bör verka för att öka människors lycka. Vad är egentligen meningen med livet, och i förlängningen politiken, om inte att ha roligt? Exempelvis finns det knappast en poäng i att staten lägger 135 miljarder i år på att försvara Sverige om vi inte lever liv behagliga nog att försvara. Jag tror de allra flesta anser att detta resonemang är så självklart att det inte ens behöver sägas.
Trots det hörs i princip aldrig en politiker förespråka en reform enbart med motiveringen att den leder till ett roligare samhälle. De borgerliga partiernas retorik vid införandet av gårdsförsäljningen är ett typexempel på detta. Jag har inte hört dem kalla förslaget för en frihetsreform en enda gång, utan att kvickt, nästan skamset, tillägga att reformen minst sagt också är effektiv näringspolitik – näringspolitik som skapar jobb och stärker välfärden. Politiken måste ju ha sin utgångspunkt i samhällsproblem, lyder den urvattnade gamla klyschan.
Men risken blir att den överdrivna fixeringen vid samhällets problem motverkar reformer som hade kunnat förbättra det som redan är bra. Kanske handlar det inte om att stockholmare lämnar staden varje sommar för att den är tråkig – utan för att ingen riktigt försökt göra den rolig. Ingen som vågat säga att det är politikens uppgift att möjliggöra glädje, vila och upptäckarlust, inte bara lösa problem. I Nordens Venedig finns verkligen förutsättningarna för att bli en levande stad. Med fler badplatser, gågator och uteserveringar, samt en översyn av regler som hindrar spontant nöje på offentliga platser, hade staden kunnat vara en levande refug i sommarens slöa Sverige. Kasta inte bort den möjligheten.
Mattias Henning, skribent
