Förra onsdagen så röstades Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budget igenom. Det är en budget fylld med skattesänkningar, nedskärningar och åtstramningar. Det är helt klart en budget fylld med borgerlig politik. Budgeten gick igenom eftersom Centerpartiet och Liberalerna lade ner sin röster och med M, KD och SD:s röster fick budgeten en majoritet i riksdagen. Budgeten har utan tvekan sina guldklimpar med effektiva skattesänkningar men den har samtidigt baksidor. LSS och sjukvården får inte det stora uppsving som de så desperat behöver, klimatet får utstå stora nedskärningar och jämställdhetsmyndigheten läggs ner istället för att utredas. Det märks med andra ord att det här är en budget som L och C inte har haft något inflytande över.

Men trots att inflytandet uteblev så valde C och L att släppa igenom budgeten. Varför? Det finns flera förklaringar. De kan ha känt sig pressade att visa att Alliansen fortfarande är ett alternativ efter att de båda valt att rösta nej till Kristersson. De kan även ha tyckt att budgeten guldklimpar vägde över baksidorna och därmed röstat igenom den. Det verkade dessutom ha varit ett sent beslut att släppa igenom budgeten vilket helt enkelt inte gav tid till att kräva inflytande.

Samtidigt sänder de två mittenpartierna ut dubbla signaler när de ena sekunden röstar nej till Kristersson för att i nästa sekund släppa igenom hans budget. Hur kan det komma sig att det  inte går att regera tillsammans med honom eller att tolerera honom som statsminister men att släppa igenom hans budget går alldeles utmärkt? Liberalerna och Centerpartiet motiverar det med att följa praxis när ens egen budgetmotion faller men håller verkligen det argumentet? Det hade varit mer konsekvent och därmed mer förståeligt för väljarna om de istället valt att agera likadant i båda fallen.

Jag vill inte påstå att det var fel att släppa igenom M-KD budgeten. Jag vill bara ifrågasätta agerandet. Budgeten har stora brister med satsningar som har uteblivit och som Liberalerna och Centerpartiet mycket väl hade kunnat förhandla sig till. Nu visar de istället att de kan tänka sig att släppa igenom motioner de inte fått inflytande över. Hur mycket C och L än pekar på praxis är det vad väljarna och de andra partierna ser. På ett sätt visar de att deras stöd kan vara gratis under tillräckligt hård press. Med anledning av det och av det inkonsekventa i agerandet kan man fråga sig om det verkligen är rätt väg att gå? I de här fallen tror jag att det hade varit bättre för partierna att rösta nej i båda omröstningarna.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll