Föreställ dig att du är på Arlanda vid gryningen, redo att ta ditt flyg till Paris. Du känner spänningen bubbla inom dig när du går genom säkerhetskontrollen och tar plats ombord på planet. Du kan nästan känna doften av croissanter, och inombords nynnar du till ”Les Champs-Élysées” av Joe Dassin. I Paris ska du vässa dina språkkunskaper i franska och vidga dina vyer i det franska samhället under ett utbyte. Därefter föreställer du dig din kompis Erik rullandes på Flixbus från ölstaden München till pittoreska Tübingen för ett utbyte på Tübingens universitet. En fantastisk möjlighet. Es geht um die Wurst! Till sist ser du Ella framför dig, din gamla gymnasiekompis som packar upp på sitt nya personalboende i italienska Parma för praktik hos SERN. Genom fönstret fylls rummet av den förföriska doften av parmesanost och lufttorkad skinka. Det ni alla tre har gemensamt är att ni är 3 av över 9 miljoner (varav över 81.000 svenskar) som studerat eller gjort praktik genom Erasmus. Att få chansen att studera eller praktisera utomlands via Erasmus är en fantastisk möjlighet för unga att njuta av den fria rörligheten på köpet av att etablera sig på nya marknader och vässa sina språkkunskaper. Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om varför Erasmus är så bra och vad det har åstadkommit, men det jag egentligen vill framföra är att politik även påverkar unga. Det är tack vare EU-politik som dessa utbyten möjliggörs.

Engagemang i politiken bland unga är en av mina stora hjärtefrågor. När jag frågar folk i min ålder varför de inte vill engagera sig politiskt så får jag många olika svar, men svaren grundar sig nästan alltid i att politik känns avlägset eller inte direkt påverkar deras vardag. Det är sorgligt att unga tycker så. Det visar ett svek från politikens sida som inte lyckats bygga upp förtroende eller visat tillräckligt engagemang i sakfrågor som är relevant för ungdomar. Det är även en fara för demokratin att det ser ut så här. Dagens unga är framtiden. Om de inte känner sig motiverade att engagera sig eller göra deras röster hörda, riskerar framtidens demokrati att inte vara representativ, vilket är ett av de största hoten mot demokratin.

Vi i LUF måste visa framfötterna och vinna förtroende hos dagens unga. Vi måste tjata hål i huvudet på Liberalerna att prioritera sakfrågor som är relevanta för unga. Vi måste bevisa för unga att politiken även är relevant för dem. Så våga vara den där jobbiga eleven som drar ut på lektionstiden med en politisk debatt, våga påpeka att din vän på semester i Spanien slipper betala extra för surf tack vare EU, våga påminna din vän som ska på utbyte i Madrid att det är tack vare europeiskt utbytesprogram, våga påpeka att din klasskompis vita snus riskerar att förbjudas och våga bjuda med din kurdiska vän på demonstrationer mot Erdogan. Många bäckar små för att visa andra ungdomar att politik inte bara är för gamla gubbar i kommunhuset. För när de pensioneras är det vår tur att göra deras jobb och att göra det ännu bättre. 

Jag bävar för att Sveriges ungdomar kommer se EP-valet 2024 som en tävling mellan ”sossarna och smurfarna”. Men jag bävar fan ännu mer för att unga inte kommer rösta alls. Det är den oron som gjort det till en stor hjärtefråga hos mig, och kommer att vara min viktigaste fråga inför EP-valet. Det är inte en dag försent att engagera fler ungdomar i politiken. Jag ska göra allt i min makt, såväl tillsammans med LUF som på egen hand, för att öka det politiska engagemanget hos unga. Watch me.

Stella Holm, skribent