Igår var den första morgonen som Donald Trump vaknade som President i USA. Jag undrar vad han gör på morgonen. Vem väcker honom? Kommer det in någon i kostym som drar undan tunga persienner från fönstren, som säger – med sval accent – “Good Morning Mr. President”? Vad äter en president till frukost? Har han en dietist som väljer ut hans måltider, äter han flingor? Vem sminkar honom, (och hur lång tid tar det)?

Jag minns när jag vaknade till valresultatet. Mobilen ringde och signalen tvingade sig ner i mitt trygga bo av kuddar och täcken tills jag stängde av det. Jag lyfte upp den  och märkte tystnaden direkt. På Instagram, Facebook, Twitter. Inga videos i triumf från vännerna på Hillarys valvakor. Inga uppspelta hejarop på 140 tecken. Inga glada bilder poserandes med “I’m with her” muggar. Och såklart mammas min när hon kommer in för att säga hej innan hon går till jobbet. “Det kommer bli bra älskling. Vi måste tro på att världen blir bättre”

De flesta som försöker förklara valresultatet i USA 2016 pratar om grupper. Om african-americans som paret Obama inte kunde samla tillräckligt mycket. Om underklassen. Om makteliten. Om hur detta var en “whitelash” efter åtta år med Obama. Om att detta var det sista ropet från en döende generation, vita mäns sista strid. Men det finns en grupp som det pratas på tok för lite om. De 40,3% av USA’s röstberättigade befolkning som inte röstade alls. Ett “voter turnout” på 59,7% är inte särskilt dåligt jämfört med tidigare val i USA. Det är tvärtom ett av de högsta de senaste åren. Men för demokrati som sådan är det rent ut sagt ett sorgligt resultat.

Det är naivt att förvänta sig att hitta en kandidat som alla tycker om. Så fungerar världen inte. Men i ett val där resten av världen håller andan, i ett val där så mycket avgörs, är det sorgligt att så få röstar.

Det är respektlöst mot de miljontals människor genom historien som dött för att få rösträtt. Det är att förringa värdet av rösträttskämpar som Martin Luther King.

Det är 1381 dagar kvar tills befolkningen i USA återigen får rösta fram en president. Låt oss hoppa att fler tar chansen då.

De närmaste fyra åren är det Donald Trump som kommer väckas när telefonen ringer i Vita Huset klockan tre på natten. Och alla amerikaner kommer påverkas av de order han väljer att ge då. Men fyra av tio av dem hade ingenting att göra med att det är han som svarar. Jag undrar hur det kommer att kännas för dem när de ser konsekvenserna av sin tystnad på valdagen.

Karin Pettersson

Skribent Radikalt Forum

Karin Pettersson. Foto: Lovisa Sjöholm.