Debatten kring Ellinor Grimmark, barnmorskan som inte ville utföra aborter, dela ut dagen efter-piller eller sätta in kopparspiraler och sedan stämde på diskrimineringsgrunder när hon inte blev anställd, har pågått i flera år. Det kan låta som att denna debatt handlar om diskriminering och samvetesfrihet, men det egentliga ärendet mycket mer typiskt; debatten handlar om att begränsa kvinnans rätt till sin egen kropp.
Jag tvekar inte en sekund om att frågan inte alls hade blivit lika uppmärksammad om det gällt en kassör som vägrade scanna köttprodukter (för att hen var vegan) eller en barista som vägrade servera koffeinfritt kaffe (för att hen ansåg att det var idioti). I båda dessa fall hade den juridiska processen varit skrattretande. Men i fallet med Ellinor Grimmark går den vidare igen och igen.
Trots att det är år 2017 ifrågasätts fortfarande en kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp, till och med i Sverige, där aborträtten är lagstiftad sedan mer än fyrtio år tillbaka.
Sverige har haft sin nuvarande abortlagstiftning sedan 1975. Den ger aborträttigheter inte bara till svenska medborgare utan även till alla kvinnor som vistas i Sverige. Sverige har också gett asyl till María Teresa Rivera, en kvinna som fängslades för mord i El Salvador efter ett missfall sent i graviditeten. När Donald Trump ströp den amerikanska biståndet till familjeplanering i fattiga länder sköt Sverige till 200 miljoner för att försöka fylla tomrummet.
I fallet med Ellinor Grimmark har Diskrimineringsombudsmannen, Tingsrätten och Arbetsdomstolen agerat enhetligt och exemplariskt. Den fråga som dock fortfarande inte fått något svar är; hur kunde det ta så lång tid? Det tar sammanlagt fyra och ett halvt år att bli barnmorska. En lång, avancerad utbildning. Hur kunde ingen lärare eller SYV under dessa år lägga märke till att de utbildade en elev i ett legitimationsyrke vars uppgifter eleven inte ville utföra? Var det ingen som hade tid att säga “Detta är vad en barnmorska gör, och vill du inte skriva ut p-piller, sätta in kopparspiraler eller utföra aborter så är det en dålig ide att bli barnmorska” varför insåg inte eleven det själv?
Och hur länge ska vi spela med i leken “det handlar om samvetesfrihet” i en fråga där barnmorskan stöds både ekonomiskt och juridiskt av den amerikanska kristna lobbyorganisationen ADF som är helt emot aborter? Ellinors rättsprocess – hon ska nu överklaga till Europadomstolen – är bara en liten manöver i en kamp mot aborträttigheten.
Rätten till abort ifrågasätts i många delan av världen. Det är inte länge sedan LUF samlades utanför Polens ambassad med teaterblods-täcka händer och galgar för att försöka stoppa landets nya abortlag, och utvecklingen i USA gör att vi kanske behöver rota fram de skyltarna igen. Från presidenter till religösa ledare till utbildade barnmorskor, kommer det alltid finnas de som vill inskränka aborträtten. Därför är det så viktigt att vi som inte håller med, från gymnasieaktivister till jurister – inte låter oss tystas, och inte luras av fina ord om samvete när det handlar om något fulare – det handlar om att kränka mänskliga rättigheter.
Karin Pettersson
Chefredaktör Radikalt Forum
Skribentfoto: Erika Apéll