Det var en helg i augusti och ungefär 100 liberala ungdomar hade samlats i björkarnas stad, Umeå, för den årliga kongressen. Det var egentligen ett under att kongressen ens kunde bli av då mer än hälften av medlemmarna fastnade i tågkaos orsakat av stormen Hans. Glada men inte särskilt utvilade anlände medlemmarna till skolan där de skulle spendera de kommande 3 dagarna. 

Sedan hände mycket. LUF blev för att avskaffa LAS såväl som att låta EPA-traktorer köra i 70 km/h. För många var kongressen i Umeå deras första kongress. Förväntansfulla, spända o smått nervösa satt de i den stora aulan. När fler och fler vågade sig upp i talarstolen kunde jag inte hjälpa att tänka tillbaka på den första kongress jag deltog på. Under kongressen i Lund 2021 satt jag som ny medlem. Förväntansfull, spänd och väldigt nervös satt jag och funderade på vad jag skulle få ut av kongressen. Inte visste jag då att jag skulle våga gå upp i talarstolen flera gånger. Inte heller visste jag att jag skulle träffa människor där som idag blivit några av mina närmaste vänner. 

Kongressen är inte bara viktig ur ett demokratisyfte. Den är även viktig ur ett personligt syfte. Den ger nya medlemmar chanser till att träffa andra medlemmar som de kanske kommer att kalla sina närmsta vänner en dag. Den ger nya medlemmar chansen att gå utanför sin comfortzone och våga gå upp i talarstolen. Kongressen ger nya medlemmar chansen att känna att LUF är där de hör hemma.

Jag vet vad du tänker, kära läsare, fy fan vilken klyschig text. Då kan jag svara dig med att det är svårt att uttrycka min kärlek till LUF på ett sätt som inte låter klyschigt. Denna text är en liten kärleksförklaring till LUF, men den är även en uppmuntran till nya medlemmar att finna sin egen kärlek till LUF oavsett om den är klyschig eller ej.

Cecilia Modig, chefsredaktör