I sin senaste krönika om folkhälsa och sjukvård skriver Marcus Willershausen att liberaler måste välja mellan att ta bort folkhälsa eller välfärd. Hela grundantagandet i texten bygger på att han misstar Timbroism för Liberalism. Se, att staten ska vara mindre och skatterna sänkas är liberala åsikter. Det är dock inte det enda som bygger upp liberalismen, utan fler värden kan ställas mot varandra. 

En liberal kan anse att sjukvården ska självfinansieras för att minska statens makt. Men även att livet är en rättighet och att man därför med skatter måste se till att alla har sjukvård tillgänglig kostnadsfritt. Oskar Linnros rappade 2007 att “välfärd kväver oss, men vi behöver den. När vi behöver slåss, svävar den över oss”. Dessa ord gäller än idag. Det här är en solidarisk syn på sjukvård. När du kommer in till akuten ska ingen behöva bry sig om ifall du druckit, åkt snowboard, ridit och ramlat av hästen eller på annat sätt utsatt dig själv för fara. De som är för skattefinansierad sjukvård är nog inte det av liberala ekonomiska skäl, utan rättighetsmässiga. Om det ses som en rättighet måste inte andra liberala grundbultar, som att få leva ditt liv som du vill, stöveltrampas för att kunna sänka skatten.

Folkhälsopolitiken i Sverige går ut på att ta pengar från medborgarna, ge till Folkhälsomyndigheten och be den behandla vuxna människor som barn. Att vilja minska statens utgifter är en sak, men att använda skattepengar för det är en annan. Om man står bakom folkhälsopolitik, med förbud, nudging, reklamblad och allt vad det innebär, så står man bakom att någon vet bättre än dig själv hur du lever bäst. Vi värderar ständigt livsstilar – varför är det mer rimligt att någon som lever sunt och blir gammal ska få kosta pengar än någon som lever kortare och drabbas av fetma? Värderandet av vilken livsstil som är värd att bekosta från offentligt håll är osundare än vilken livsstil som helst. Om man, som Marcus insinuerar, måste se till att minimera sjukdomsrisker för att det ska vara rätt att ge vård är den inte längre en rättighet. Då är medborgare istället arbetare i ett statsmaskineri vars liv upprätthålls så att hen kan fortsätta bidra.

Skattefinansierad sjukvård bör alltså i min mening ses som en ickevärderande rättighet, som den där vännen som tröstar dig när du spytt på bordet på en bar, även om du i allra högsta grad själv hade kunnat förutse vad som skulle hända om du klunkade åtta öl och tog några jägershots. Samtidigt ska vi se att en mindre stat är en bättre stat, och att vi därför också kan öka självfinansieringen av vården. Det här är dock alltså två skilda politiska områden.

Ett fritt samhälle kan leda till att fler dricker mer öl, vilket kan vara dåligt för deras hälsa. Samtidigt kan då tre nya mikrobryggerier startas och skapa arbetstillfällen och dra in skatt. Ett fritt samhälle kan också leda till att vissa själva tröttnar på ölmagen och tar bättre hand om sig. Vi bör absolut diskutera i vilken grad sjukvården ska vara självfinansierad, men låt oss först ta varandra händer och tillsammans börja med ett steg mot en mindre stat: slakta Folkhälsomyndigheten.

Skribentfoto: Marcus Willershausen

Max Hjelm

Före detta vice distriktsordförande LUF Storstockholm