Vi befinner oss i en tid av förändring. Inte minst till följd av den fantastiska metoo-rörelsen och de konsekvenser som kommit därur. Att någonting håller på att ske och förändras är det nog inget större tvivel om. Låt oss hoppas, och kanske främst kämpa för, att det är till det bättre. Något som däremot lyckats glida lite under radarn, debattsidorna, tv-inslagen och samtalen i vardagen är vad som händer med SD. De hade sina partilandsdagar och därifrån kom både ett och annat klipp som fick spridning och säger en hel del om partiet. Men för ungefär två veckor sedan publicerade de även en valfilm, den första inför valet 2018.
Bilden som målas upp är glasklar. Sverige är ett land i kaos som måste fixas. I SDs Sverige både brinner och exploderar bilar lite hur som helst. Välfärden faller sönder och folk dör till följd. Kvinnor våldtas, flickor könsstympas och gifts bort mot sin vilja. Byggnader brinner och det råder tydligen “inbördeskrig” mellan gäng. Genom hela filmen ser man polisbilar stå med blåljusen på och stämningen är apokalyptisk. Trots att det aldrig sägs rakt ut visas en moské och antydningen kan inte undgå någon. Åkesson, som får agera berättarröst, pekar ut vilka de skyldiga är. Det är Socialdemokraterna, Moderaterna och “svensk media”.
Dessa, etablissemanget, ljuger och förstör Sverige. De vägrar att göra något åt massinvandringen som tydligen motsvarar den nya standardenheten på sex stycken Rinkeby varje år. Etablissemangs- och medieföraktet har alltid funnits i partiet och bland dess anhängare men det har aldrig tidigare varit så här uttalat. När de säger att media kommer fortsätta ljuga och samtidigt visar en bild på Aftonbladet sätter de en tydlig ton för vad som komma skall.
Vidare hävdar de att terrorn nu blivit verklighet i Sverige och visar bilder på Drottninggatan. Under modern tid har det aldrig funnits någon längre period utan terrorism i Sverige och Säpo fortsätter att peka ut den autonoma vänstern och i synnerhet den våldsamma vit-maktrörelsen som de största hoten. SD hade kunnat visa en bild på skolan i Trollhättan där bland annat en 15-åring höggs ner, men då han hade ett utländskt namn skulle det väl inte rimma särskilt väl med deras budskap.
Framåt slutet av filmen hävdar Åkesson att konflikten i Sverige inte är mellan höger och vänster eller män och kvinnor eller fattiga och rika. Han menar istället att konflikten är mellan de “som förstör vårt land” och de som kämpar för att rädda det. Vilka dessa är som förstör blir som nämnt aldrig sagt, men mellan bilder av moskéer, folk med utländsk bakgrund och prat om Rinkeby, massinvandring och terrordådet på Drottninggatan, pekar Åkesson och SD onekligen ut en specifik grupp. Och kanske ligger det också något i det att det nu finns en motsättning mellan de som vill förstöra vårt samhälle och de som vill försvara det, men SD och Åkesson har fått vilka det är som vill förstöra det om bakfoten.
Filmen kretsar också väldigt mycket kring just Jimmie Åkesson. Han är den som talar, det är honom man ser i rutan och han är den som “vågar säga det”, som han själv uttrycker det. Det är han som “kommer göra allt”. Mycket fokus har alltid lagts på Åkesson men nu verkar de eftersträva den sortens personkult kring sin ledare som andra populistiska partier och rörelser i Europa har och auktoritära partier alltid haft genom historien.
Genom sitt utpekande av grupper, domedagsskildringar, etablissemangs- och medieföraktande retorik är SD verkligen inte ett parti som andra. I beskrivningen till sin valfilm på YouTube skriver de att förberedelserna pågår inför deras största valkampanj någonsin. Med den här filmen har de satt tonen och gett oss ett smakprov på vad vi kan förvänta oss. Den största tragedin kanske ligger i att andra partier, åtminstone delvis, börjat anamma SDs stil och börjat spela på deras villkor. Allteftersom valet närmar sig kan vi nog vänta oss mer av samma. Men vi får aldrig sjunka till deras nivå, för SD är trots vad de och deras anhängare kanske försöker påstå, inte ett parti som alla andra, och de har inget i ett anständigt lands riksdag att göra.
Philip von Schéele
Skribent Radikalt Forum
Skribentfoto: Privat