“Du borde bli politiker” intalade lärarna mig gång på gång i högstadiet. I låg och mellanstadiet gillade jag att observera allt runt om kring mig. Jag gillade att vara tyst. På rasterna satt jag oftast inne i högstadiekorridoren och läste då lärarna patrullerade runt, sökandes efter elever som satt inne istället för att vara ute i det kyliga vädret i låg och mellanstadiekorridoren.

Desto äldre jag blev desto mer växte mitt intresse för att tala. Jag ville säga allt som jag inte hade hunnit säga när jag var yngre. Alla analyser jag hade gjort, allt från samhällsproblem till människor som jag inte tyckte om.

Jag började bli intresserad av politik 2020, ett år fyllt av coronapandemi och därmed en massor med snack om distansundervisning eller inte. Hur blev eleverna påverkade av detta? När jag gick i åttan i slutet på samma år så hade vi delvis distansundervisning. Vi var i skolan hälften av tiden och hemma framför datorn andra hälften.

Jag märkte hur jag men även de runt omkring mig blev påverkade. Många sov under lektionerna och gjorde inte något arbete. Men distansundervisningen och dess effekt fick mig främst att tänka på eleverna som inte kan få hjälp hemma. De med föräldrar som inte har tillräcklig utbildning för att hjälpa till, de med föräldrar som inte ens kan svenska. Jag tyckte det här var orättvist, alla elever har rätt till en likvärdig utbildning.

Det tog dock några år innan jag engagerade mig politiskt på riktigt genom att gå med i ett ungdomsförbund. I början på 2022 blev jag aktiv i MUF. Jag ville lära mig allt om politik, jag önskade mig en massor av Timbroböcker och läste ut dem snabbt.

I slutet på 2022, kändes det inte rätt att vara med i MUF längre. Efter att Ulf Kristersson hade blivit stadsminister, vilket var det jag hade kämpat för hela sommaren, och inlett ett samarbete med SD blev jag allt med osäker på ungdomsförbundet jag var med i men framförallt på partiet jag länge stöttat.

Min Moderaterna-pin från valet 2018 ligger fortfarande kvar i lådan av mitt nattduksbord. Efter Tidöavtalet gick igenom var det klart, jag var inte längre moderat.

November 2022 gick jag med i LUF men jag vågade inte gå på några möten förens i början på 2023. Efter mitt första möte fastnade jag för LUF, jag gick på alla möten jag kunde efter dess vare sig det var cafe liberal eller den stora kongressen där jag fick träffa kompisar från hela landet.

Den efterlängtade kongressen var där jag för första gången vågade gå upp i den läskiga talarstolen. Jag är så tacksam för LUF och för att LUF har hjälpt mig utvecklas som individ och hjälpt mig träffa några av mina bästa vänner.

Nathalie Dalnor, skribent