Länge leve svenska värderingar

Regeringens interna värderingskris, massövergreppen av unga tjejer på festivaler, med flera händelser, har satt igång debatter där svenska värderingar står i centrum. Skiftet i den politiska skildringen är ett tecken på hur multikulturella ideal, som länge har varit dominerande i svensk politik, möter starkt motstånd. Angela Merkel och David Cameron har yttrat sig om Europas multikulturella projekt och menar på att det har misslyckats. Nu ser vi samma utveckling i Sverige, där samhällspolariseringen, till slut, tas på allvar av politiker. Passiv tolerans och multikulturalism är förbi, nu är det dags för liberala kanoner och svenska värderingar.

Multikulturalism är ett begrepp som härstammar från politisk filosofi som bygger på idéer om hur man bäst hanterar religiös och kulturell mångfald i ett samhälle. Det är nära allierat med identitetspolitiken och förespråkar en särbehandling av minoritetsgrupper. Istället för att staten ställer krav på nyanlända för att de ska integreras och anpassas till rådande normer och värderingar, ska statens roll vara en av passivitet, i toleransens namn. Samhället ställer inga krav på nyanlända, vilket tillför rättigheter utan skyldigheter. Multikulturalism bygger på idéer om moralisk och kulturell relativism, där inga kulturella värderingar är överlägsna andra, vilket har gjort att kulturkritik ofta möts med anklagelser om rasism. Detta gäller förstås också nationalistiska uttryck. Om du är stolt över Sverige eller älskar ditt land, har detta också bedömts vara rasistiskt och ett tecken på vit högdragenhet eller västerländsk överlägsenhet.

Detta har gjort att politiker och opinionsbildare använt olika måttstockar när de bedömt beteendet hos exempelvis vita människor jämfört med hos etniska minoriteter. Det är multikulturalismens ideologiska tankemönster, som gör att exempelvis konservativa muslimer som inte skakar kvinnor i hand, kan vara aktiva i ett öppet feministiskt parti och undgå kritik. Politiker har därför alltför länge undvikit att försvara goda idéer, av rädsla att bli kallade rasister.

Det svenska politiska klimatet har nu börjat skifta och börjar komma ikapp många andra Europeiska länder i sin kritik av multikulturalism. Inga svenska partier har kritiserat multikulturalism och definierat svenska värderingar tidigare förutom Sverigedemokraterna, vilket gjorde att SD hade monopol på dessa frågor. Nu kan politikerna istället inte sluta tala om så kallade ’’svenska värderingar’’.

Politikernas retorik rör sig kring att vi måste bygga ett Sverige med en starkare identitet, ett Sverige med kulturellt självförtroende, och ett Sverige där alla människor oavsett hudfärg, religion, etnicitet eller sexuell läggning, kan leva tillsammans och enas omkring grundläggande liberala, sekulära och humanistiska värderingar. Stefan Löfven menar på att ’’I Sverige tar vi kvinnor i hand’’ och Anna Kinberg Batra talar om hur vi måste ’’bygga ett starkare Sverige’’.  Jan Björklund talar också om en ’’ökande värderingskonflikt’’ som gror i svenska samhället på grund av invandring från MENA-länder. Nu börjar politiker våga ta diskussionen kring de negativa sidorna som invandring kan föra med sig.

Sen har vi också kritikerna, som menar på att svenska värderingar, per definition, är splittrande och exkluderande. Men svenska värderingar har ingenting med svenskhet att göra egentligen. Det handlar om att enas om normer som jämlikhet mellan könen, liberalism, ett sekulärt samhälle och grundläggande mänskliga rättigheter, som inte alls är självklara i andra delar av världen. Dessa värderingar är inte svenska konstruktioner men Sverige är ett av de få länder i världen som kan säga att de har kommit längre än de flesta länder när det gäller att efterleva dessa värderingar. Att propagera svenska värderingar är inte att bli av med religiösa rättigheter eller assimilera alla till “svenskhet”. Det handlar nämligen om att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

För att bygga ett starkt och enat Sverige som svenska politiker nu värnar så mycket om, måste religionsfrihet samexistera med yttrandefrihet och människor med diverse kulturella bakgrunder måste samexistera i ett samhälle som förespråkar liberala värderingar. Det som måste åka är kulturella uttryck som inte tror på kvinnans lika värde, eller religiösa värderingar som inte värnar om yttrandefriheten. Detta görs exempelvis genom strängare straff för brott, genom att fler brott klaras upp och genom undervisning i skolor om svenska värderingar, mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan könen. Detta är nödvändigt för att få slut på polariseringen som blir grogrund för extrema idéer och hedersrelaterat våld.

Att försvara liberala värderingar kan inte vara rasistiskt. Det som är rasistiskt är att förespråka multikulturalism, som innebär att en ung tjej från Afghanistan som flyttat till Sverige inte ska få samma chanser i livet som en vit svensk tjej. Det är rasism att relativisera våld, kvinnohat, homohat och all annat hat som vissa kulturer kan föra med sig till Sverige. Det är en positiv utveckling att flera politiker vågar försvara svenska och liberala värderingar och förhoppningsvis kan det bredare samhället också engagera sig i att försvara goda idéer och sluta relativisera negativa kulturella uttryck.

FB_IMG_1465723508123

Emmie Mikaelsson. Foto: Privat.

Du läser Radikalt forum.

LUF Storstockholms medlemstidning.

Radikalt liberala sedan 1968

Du kanske också gillar:

Därför är jag inte författare

Därför är jag inte författare

“När man ligger på ängen ovanför vattenfallet ser man darrgräset och hundlokan avteckna sig mot himlen och vaja i...

Politikens rot: Per Gudmundson

Politikens rot: Per Gudmundson

Radikalt Forum – radikalt kommer från latinets ”radix” , som betyder rot, och forum är en mötesplats. Radikalt forum...