Ett år av distansundervisning, ett år av förlorade kunskaper. Normalt brukar ett skolår vara fyllt av nya kunskaper, både vad det gäller faktakunskaper men också kunskaper från det sociala sammanhanget. När jag tittar tillbaka på det senaste skolåret, mitt sista år på gymnasiet, är det med fasa och sorg: vad har jag lärt mig egentligen? “Inte mycket” är svaret på den frågan, om du undrar. I hela landet finns det ungdomar som känner samma sak: Ungdomar som tappat motivationen för studierna, som känner att det förlorat sitt syfte och att hoppet om framtiden helt enkelt är ute. Trots detta har regeringen och Anna Ekström aldrig varit så handlingsförlamade som nu. Då borde det vara dags för Liberalerna att ta över taktpinnen, göra något åt detta debacle och rädda den svenska skolan en gång för alla. De forna tungviktarna  inom kunskapsbaserad skola skulle kunna rädda Liberalerna från ett valfiasko, men inte ett ljud hörs. Istället ser man på när regeringen ställer in Nationella proven och mörkar problemet som skapats under pandemin.

Det som stör mig mest är såklart inte regeringens hantering av detta, uppriktigt sagt vad trodde ni skulle hända? Det jag finner makabert är Liberalernas urusla hantering av denna fråga. Att vara liberal är i min mening att förstå vikten kunskap. Men inte ett ljud. Istället sitter Sabuni & Co i regeringskansliet och bråkar om hur konservativa vi ska bli med strikta migrationspolitiska överenskommelser och allt vad det heter. Inte konstigt att väljarna inte längre ser L som partiet med starkast skolpolitik, den finns ju inte kvar. Under ett års tid har de forna tungviktarna som tog fram alliansens skolpolitik haft ett guldläge att ta tag i problematiken och med det förmodligen vända opinionssiffrorna till det positiva. Ändå har inget hänt och vi har istället backat i opinionsmätningarna. 

Enligt Skolinspektionen, som granskat 225 gymnasieskolor, är den viktigaste åtgärden att skolorna, efter pandemin är över, ser till att följa upp och identifiera viktiga kunskapstapp för att sedan erbjuda elever extra mycket stöd för att ta ikapp. Är inte det här ett jättebra vallöfte? Ett parti känt för sitt värnande om kunskapen har nu chansen att briljera och komma med ett löfte “En röst på L är en röst på en stark skola där eleverna kommer kunna återta sina kunskaper de förlorade under pandemin. Lita på oss som har varit ledande inom skolpolitik sedan 1934”. Jag tror Sabuni med partiledningen underskattar hur effektivt detta hade varit.

Hur stor chans är det att få en avdankad moderat eller SD:are att rösta på L för att vi har bra migrationspolitik eller för att de taktikröstar fram en borgerlig regering? Svaret: inte så lätt. Om vi istället kollar hur gymnasieelever, de som drabbats hårdast av restriktioner och distansundervisning, röstar syns tydliga möjligheter. En övervägande majoritet av dagens förstagångsväljare/ ungdomar identifierar sig som höger. Om liberalerna kom med ett löfte om att en röst på L är en röst på en bra och stark skola hade nog en drös av de ungdomar kanske mellan 18-25 som pluggar på högskola, universitet eller gymnasium och traditionellt sett röstar på M, C och till och med S, förmodligen röstat på L istället. Skolan påverkar ju dem och nu ska Liberalerna fixa det. L hade varit ovanför 4%-spärren på ett ögonblick. men nej. Partiet är som allt oftare tondövt och tror att taktikröster är räddningen. L måste hitta tillbaka till sin udd, De kan inte vara mellanmjölk längre, det kommer bli deras död. 

Liberalerna har ett guldläge att vända den allt nedåtgående opinionstrenden men väljer att inte göra något. Att ha ett Regeringsparti som gång på gång visat att de ej bemästrar skolpolitiken borde vara ett guldläge för L. Partiet som klassiskt brukar anses ha bäst skolpolitik har nu tappat sin identitet. Att lägga tid på att locka taktikröster och att bilda oheliga allianser har skapat ett tydligt underläge för L. När de nu har chansen att vända detta väljer det att inte agera utan binder sig istället tajtare till SD. Partiet måste hitta tillbaka till sin forna identitet och med ett val runt hörnet där skolpolitiken lär bli ett hett ämne borde L ligga betydligt bättre till i opinionsmätningarna än vad de gör. Om liberalerna återgick till skolpolitiken hade partiet, tack vare unga väljare, varit ovanför 4%-spärren på ett ögonblick. L måste hitta tillbaka till sin udd, de kan inte vara mellanmjölk längre, det kommer bli dess död.

Emil Carlsson, skribent RF