Somliga menar att Liberalernas nya politiska inriktning är en seger för demokratin. Att ett tätt samarbete med Sverigedemokraterna på något magiskt sätt skulle gynna den. Det är dock inget annat än ett bakslag för vår 100-åriga demokrati.

Att Nyamko Sabuni valdes till partiledare för Liberalerna var ett stort misstag för partiet. Sedan hennes tillträdande har väljarstödet ej ökat – tvärtom minskat. Redan innan hon tillträdde var det helt klart att partiet var splittrat i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna. Vi minns alla vilka påfrestningar som rådde mellan ”Sabunisterna” och ”Ullenhagarna”. Tyvärr vann Sabuni-anhängarna detta val. Nyamko Sabuni har profilerat sig i att driva frågor som inte är särskilt liberala. Som exempelvis inställningen till ett samarbete med främlingsfientliga Sverigedemokraterna. En partiledare för ett liberalt parti skall inte samarbeta med extrema partier – än mindre driva igenom deras politik. I början av maj slöt fyra partier ihop för att driva igenom en egen migrationspolitik i Riksdagen. Dessa partier var Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna.

Förslaget handlade om att strama åt invandringen till Sverige och försvåra för flyktingar att stanna i landet av humanitära skäl. Annie Lööf summerade ihop förslaget med att dessa partier vill ”begränsa den humanitära grunden som gör det lättare för barn, för fler personer som räknas in i ömmande fall och för personer med stark förankring att få uppehållstillstånd. Dels vill de kraftigt begränsa familjeåterförening, inte minst för HBTQ-personer.”

Detta må låta som Sverigedemokraternas politik, samtidigt menar Sabuni att hon tvärtom driver igenom den egna politiken. Det är anmärkningsvärt att en liberal ledare stoltserar med att partiet driver igenom en gemensam linje med ett högerextremt parti.

Den före detta L-ledaren Bengt Westerberg gjorde en mycket tydlig marker ing mot de popul i s t i ska krafterna i valvakan 1991. Han lämnade studion när populistiska, invandrarfientliga Ny Demokratis grundare kom in i studion. Som en sann liberal lade Westerberg demokratin före sakpolitiken. Dåvarande Folkpartiet hade kunnat sitta i en regering med Ny Demokrati då inte minst en del av den ekonomiska politiken överensstämde. Det hade dock skadat demokratin. Ny Demokrati hade kunnat driva igenom sitt främlingsförakt in i benmärgen på befolkningen och därmed skulle främlingsfientligheten i Sverige bli mer påtaglig.

Nyamko Sabuni är däremot villig att kroka arm med samma politiska krafter – om än ett annat parti. Hon är beredd, liksom Moderaterna och Kristdemokraterna, att överge demokratikampen – bara för att få igenom sin politik.

Liberalernas politik är trots allt liberal. Men detta ändras nu. Frågan är dock när Liberalerna kommer kunna fortsätta kalla sig ett liberalt parti. Det gynnar inte partiet att ett litet antal opportunister i Sabunis innersta krets, driver igenom en inställning att samarbeta med ett parti grundat i den svenska nynazismen.

Ett exempel är Robert Hannah. För drygt ett år sedan var hans retorik gentemot Sverigedemokraterna helt annorlunda. När Jimmie Åkesson delade ut flygblad i Turkiet i början av förra året skrev Hannah på hans Facebooksida att det var: “Vidrigt av Sverigedemokraterna att utnyttja flyktingar för politiska jippon”. Han fortsatte att “demokratifrågor inte är Sverigedemokraternas starkaste gren”. När partistyrelsen nu valt linjen för samarbete med Sverigedemokraterna var Hannah en av de som jublade allra högst och menade att “flera års ökenvandring som stödparti åt en inkompetent vänsterregering är snart över”. En regering som bildades för att hålla rasismen borta från makten. Att det finns sådana personer som Robert Hannah i riksdagsgruppen är inget annat en bedrövligt. Att Liberalerna är på väg att ge upp s ina me s t fundamentala värderingar är farligt för demokratin och för Sverige.

Mattei Marina

Skribent Radikalt Forum