Radikalt Forum – radikalt kommer från latinets ”radix” , som betyder rot, och forum är en mötesplats. Radikalt forum är alltså en mötesplats för att undersöka sakers rötter. I denna serie intervjuer kommer vi att prata med olika politiker för att undersöka deras politiska rötter – deras ideologier.

Denna månad har jag pratat med Liberalernas utrikes- och migrationspolitiska talesperson, Fredrik Malm. Vilka övertygelser motiverar honom?

Hur skulle du beskriva dig själv ideologiskt?

Liberal utan prefix. Jag är inte nyliberal. Jag tror på att man kan använda det offentliga för att öka människors livschanser. Till exempel genom LSS, en bra socialtjänst, en bra skola och så vidare. Jag kan också kalla mig socialliberal, det går lika bra för min del.

Vilket ansvar har den svenska staten och svenska politiker för människors livsöden utanför Sverige?

Vi har ett ansvar att ställa upp för människor som är förföljda och förtryckta runt om i världen. Jag tycker att vi ska ha en global blick. Jag uppfattar att partier längre högerut ofta saknar det.

Det handlar om att vi kan hjälpa till med bistånd, genom utrikespolitik och även genom militära interventioner ibland, fredsbevarande styrkor… Det finns ju en massa olika sätt man kan göra det på. men jag tycker att vi har ett ansvar. Sverige är ju en stat så vi har ett särskilt ansvar för de som är medborgare, för de som har uppehållstillstånd som befinner sig här. Vi har ett större ansvar för dig och mig än för en invånare på Papua Nya Guinea. Men i en liberal värld så glömmer man inte bort människor eller struntar i människor som far illa bara för att de bor i ett annat land.

Har du en utopisk dröm om öppna gränser?

Det är ett orealistiskt mål under mycket lång tid. Jag har en dröm om en värld utan diktaturer. Den viktigaste frågan för världen idag är att Kina och Ryssland demokratiseras, därför att det är runt Kina och Ryssland som alla andra diktaturer bygger sina allianser. Iran, Nordkorea, Venezuela, Kuba. Alla mindre diktaturer i världen är på något sätt kopplade till Kina och Ryssland.

Om jag har en utopisk dröm, då är det en värld utan diktaturer. Det är ju då så att det finns en orättvisa och det är ju för att världen ser ut som den gör. Vi som är födda i Sverige är lyckligt lottade att vara födda i ett land med frihet och demokrati, men är du född på Kuba då är du född uppvuxen och hjärntvättad i en kommunistdiktatur.

Det är ju klart att det är en orättvisa och vi kan ju inte rycka ut som några Ghostbusters och befria världen överallt där förtryck råder, det förstår ju alla det är en praktisk omöjlighet. Vi kan ju knappt försvara vårt eget land om det blir krig. Men jag tycker att Sverige kan göra mycket mer än vad vi gör nu. Särskilt tänker jag på det som händer nu i Belarus, det är också väldigt nära oss där jag tycker att Sverige gör för lite nu.

Vore inte en värld utan diktaturer i praktiken detsamma som en värld utan gränser? Med tanke på att en värld utan diktaturer sannolikt skulle vara en värld utan krig.

Så kan man ju resonera. Vi har ju till exempel i Norden rivit alla gränshinder. Inte nu under covid-19 men annars så har vi ju rivit gränserna och även inom Schengenområdet och den Europeiska unionen har vi gjort det. Det är ju för att alla länder är demokratier och man har kommit överens om att göra det här. Ja, på sätt och vis så.

Men du kommer fortfarande att ha en massa gränser som är mentala. Du har gränser mellan män och kvinnor, du har gränser mellan olika religioner. Du har gränser mellan språkområden och så. Det kommer fortfarande vara så att det kommer att vara lättare att bo i ett land än i ett annat land, inbillar jag mig.

Att vi är olika och det behöver inte vara negativt. Vad det handlar om är att man inte behöver starta krig och inte förfölja folk utan att man respekterar den enskilda individen. Och ju mer man respekterar den enskilda individen, desto mer gränslös kan världen vara.

Då jämför du de gränserna som finns i en liberal utopi med de gränserna som finns mellan alla människor.

Även om du har en värld som är gränslös så kommer människor inte att röra sig hur mycket kors och tvärs iallafall och det behöver inte vara negativt.

Om vi drar den här frågan steget längre, skulle du i en ideologisk drömvärld göra dig av med nationalstater?

Nej, det skulle jag inte. För att om du vill garantera individens frihet så måste du göra det i lag. Och den lagen måste upprätthållas av regering, myndigheter och rättsväsende och det förutsätter en samhällsorganisering. Den bästa samhällsorganiseringen är en demokratisk stat, som jag ser det. Så jag har inte den där grunduppfattningen att nationalstater ska avskaffas. Däremot att diktaturer ska avskaffas är det viktigaste för mig.

För att förtydliga min fråga – jag menade inte att fråga om stater borde avvecklas, utan om kopplingen mellan stater och nationer borde försvinna. Skulle du vilja ha väldigt stora stater? Om inte en världsstat så åtminstone kontinentstater som går över nationsgränser.

Ja, låt det gå ett antal årtionden så kanske den Europeiska unionen går åt det hållet. Och jag tycker inte att det är en negativ utveckling. Jag tror att om vi ska lösa de stora frågorna kring klimatet och ekonomin så förutsätter det att vi fördjupar samarbetet och jag är helt övertygad om att om Europasamarbetet fortsätter att fördjupas så kan man fortfarande käka Bollnäsfil och dansa runt midsommarstången. Det är inget hot mot att man hejar på Sverige i fotbolls-VM eller mot att man har regionala kulturella uttryck, vilket många längre ut till höger ser.

Men när det kommer till själva frågan med nationalstaten; Sverige var väldigt länge ett homogent etniskt land fram till för 40 år sedan, men jag tycker fortfarande att Sverige är en nationalstat. Men om det handlar om något slags sifferexercis om hur stor andel av invånarna som ska ha en viss etnicitet så vänder jag mig emot ett sådant resonemang. Det viktigaste för mig är inte var människor är födda. Det viktigaste för mig är att människor har frihet och att vi i Sverige följer lagarna. Det räcker för mig.

Sedan kan det där vara annorlunda – länder har helt olika historia. Den judiska nationen samlades i Israel för sjuttio år sedan och för dem är det viktigt att det finns en judisk karaktär och en judisk majoritet i israel med bakgrund i deras historia – och det förstår jag. Hur definierar vi Sverige idag? Är det en nationalstat? Är det en mångkulturell stat? Är det en pluralistisk stat? Är det en svensk stat? Det beror ju lite på vad man laddar de här begreppen med.

Intervjuad av Carl Sträng