Det var en gång fyra partier. I en grön frodande dal bodde partierna tillsammans med många andra. Det fanns ingen faktor som skiljde de fyra partierna från resten utan alla i dalen var ungefär lika olika alla. Plötsligt en natt vaknade ett av partierna av en oväntad snilleblixt.
“Hur kan det här aldrig ha slagit mej förut?” tänkte partiet för sej själv. “Om jag vill få statsministerposten måste jag ju samarbeta med några andra partier!”
När morgonen grydde ringde partiet till de tre andra och presenterade sin idé. De var skeptiska till en början men lät sej allt eftersom övertygas. De ville ju trots allt också sitta i regeringen.
Nästa val vann de fyra partierna tillsammans. Det var det ingen som trott för bara något år sedan. Till en början gick allting bra – fina titlar delades ut till framstående företrädare och det firades i dagarna sju. Allting var frid och fröjd och det fanns ingen anledning att börja diskutera eventuella ideologiska olikheter eller annat. Men efter ett tag blev det oundvikligt. I grund och botten kunde de ju faktiskt inte ens enas kring samma människosyn.
Idag är det ingen som säkert kan veta hur det är med samarbetet. Vissa verkar angelägna om att behålla det och andra verkar betrakta det som överspelat. Hur det hela ska sluta får framtiden visa.
Ni har just läst sagan om Alliansen. Genom att de dåvarande partiledarna publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter lanserades samarbetet 2004. Med slagkraftiga slogans och en helt ny politisk vokabulär vann Alliansen med bland annat Reinfeldt i spetsen snabbt mark. Väljarna var uppenbart trötta på Socialdemokraternas till synes eviga regeringsställning och trånade efter något nytt.
Partiet som numera kallar sej Liberalerna har sin egen saga. Det kommer från rösträttsrörelsen och har historia ända tillbaka till 1700-talet. Under första halvan av förra seklet slogs två riksdagspartier ihop och har med visioner om ett individbaserat samhälle med socialt skyddsnät profilerat sej som Sveriges socialliberala parti.
Sen kom Alliansen. Kristdemokraternas ideologi är religiöst och konservativt grundad. Moderaterna kallades förut bara konservativa men i och med Reinfeldt har de glidit mer åt det liberalkonservativa hållet. Centern är i grunden ett intresseparti för landsbygden. Rösta på vad man vill inom den så kallade borgerligheten men förneka ideologiska skiljaktigheter går inte.
Dessa skiljaktigheter har sällan under de åtta åren i regeringsställning flutit till ytan men 2015 fick vi tre tydliga exempel. Första; i april annonserades nyheten om enskilda budgetar för partierna. Andra; tre av fyra allianspartier röstade emot den så kallade tredje pappamånaden i oktober. Tredje; alldeles nyligen, den 21 juni i år, röstade partierna olika i migrationsfrågan.
Bevisligen har partierna inte samma vision för Sverige men har enats för att nå ministerposterna. Hur sagan om Alliansen ska sluta vet just ingen. Något vi alla vet om är dock de skiljaktigheter som titt som tätt dyker upp till ytan.
Elin Hjelmestam,
Skribent Radikalt Forum
Elin Hjelmestam. Foto: Lovisa Sjöholm.
