Alla som någon gång engagerat sig i ett ungdomsförbund vet hur tufft det kan vara. Ostracismen, blickarna och inte minst förvåningen från nära och kära, som inte hade någon aning om att man hade “sådana” åsikter. Därför känns det alltid skönt att veta att man aldrig är ensam. Känner man att det är tufft efter en kampanj kan man alltid vända sig till någon i förbundet, för alla har varit där någon gång.

Andelen ungdomar som engagerar sig politiskt i Sverige är få. Enligt statistik från MUCF är intresset för politiska frågor stort hos unga i åldrarna 18–29 men ändå är det bara 5 % av alla ungdomar som valt att faktiskt engagera sig. Samtidigt viner det antidemokratiska vindar i samhället och våra röster behövs mer än någonsin blåsa som en tydlig motvind i samhället.

Sveriges ungdomsförbund vill alla samma sak: sprida sina idéer, värva nya medlemmar och få genomslag för sin politik hos moderpartierna. Mot bakgrund av detta trodde jag därför att det var av största vikt att vi i ungdomsförbunden ändå stod enade med varandra. Ty alla ungdomsförbund har parallella mål och alla ungdomsförbund består av djärva och engagerade ungdomar. Dessa är framtidens politiker och allt som oftast utgör de en stor drivkraft när moderpartierna tar fram och utvecklar ny politik.

Till min stora förvåning pekar tyvärr mycket på motsatsen och konkurrensen mellan ungdomsförbunden tycks ha förvandlats till ett slags tävlingsinriktat agg. Då LUF förra veckan kampanjade på en skola utsattes våra representanter för djupt problematiska värvarmetoder från SSU. Deras representanter, tydligt fyllda av en ångestfylld rivalitet på gränsen till hat, ska ha försökt förmå elever att gå med i SSU i stället för LUF genom att påstå att det är ovärdigt att vara med i ett ungdomsförbund “som tycker om att knulla lik.”

Att högstanivån var låg för SSU är nog ingen förvånad över, allt det här antidemokratiska är svårt att missa, men att de var så pass illa som denna incident pekar på är lågt, till och med för ett förbund som SSU. När vi kampanjar med andra ungdomsförbund brukar jag tänka att det är ypperligt tillfälle att knyta kontakter med representanter från alla andra lokala förbund.

Alla vi som gör tid för att vara på plats brinner för det vi gör, även om vi har lite olika åsikter, är alla där för att vi tror att just våra idéer kommer göra samhället till en bättre plats. Förtjänar inte det mer respekt än att dra upp en skämtsam tolkning av en lokal motion från 2016 – som inte ens står med i LUF:s handlingsprogram?

Vi ungdomsförbundare är av sällsynt art; det finns inte många av oss och vi behöver bli fler för att överleva. Jag har svårt att tro att varken SSU eller LUF kommer öka i medlemsantal om vi står och bråkar med varandra när vi besöker skolor. Vi ska finnas på skolor för att göra oss synliga, för att elever ska få upp ögonen för oss och kunna ställa frågor till oss.

Att ett ungdomsförbund inte lyckas värva nya medlemmar skulle jag inte ens önska min värsta fiende (läs SSU). Jag tycker egentligen inte att det spelar någon roll om en nyfiken tonåring går med i till exempel MUF, CUF, LUF eller rentav SSU. Det är fortfarande en ny ungdomsförbundare och det behövs verkligen. Välkommen till gänget!

Något står inte rätt till hos ungdomsförbunden. Vi må gå mot ett valår men en så här stor rivalitet är inte hälsosam. Vi är redan få unga som är engagerade politiskt i Sverige och då kan vi inte skrämma bort fler genom att bete oss på detta vis. SSU, varför bråkar ni med oss? Vi står inför större problem i samhället än att påstå att LUF “knullar lik”.

Vid nästa val finns det en stor risk att ett antidemokratiskt parti tar makten och jag tycker vi borde stå enade mot det i stället. Det hade varit mycket bättre marknadsföring för båda våra förbund att kunna stå på en skola och säga att vi kampanjar för ett demokratiskt samhälle, och att vi håller med varandra! Jag kan knappt föreställa mig hur många medlemmar det hade kunnat generera för LUF samtidigt som SSU för en gångs skull i alla fall skulle kunna framstå som de vuxna i rummet. Nästa gång jag står på en skola och kampanjar hoppas jag på ett varmare klimat än det som mina kollegor fick möta förra veckan. Jag vet att det är möjligt, men det kräver att alla andra ungdomsförbund också förstår det.

Emil Carlsson

Skribent Radikalt Forum